Sanningen

... som drivs av virrhjärnorna Inger Johansson & Jan O Nilson. De beskriver sig själva så här "Fyra ord: Kristna och ödmjuka men rättvisa". Räkna antalet ord i den meningen...



Dessa rikspuckon har regler för vilka som får besöka deras blogg och homosexuella får absolut inte vara där...

Inger skriver om sin dag (idag):
"Idag ringde Lillemor, en kvinna som på sista tiden har råkat ut för en mängd små olyckor. Hon har till exempel haft inbrott, hennes hund som har varit hennes enda sällskap gick bort för två veckor sedan och i förra veckan så bröt hon benet och är nu stillasittande hemma i sin tomma lägenhet. I nästan femton minuter så satt vi och talade i telefon medans hennes tårar rann. Det var i sanning de tråkigaste femton minutrarna i mitt liv."

Hon lämnar inte bara ut en människa som har förtrott sig åt henne, hon är elak också!

Jan O Nilson blev härmodagen bortmotad från en skola där han ville predika sitt budskap. De lägger ut en bild som Jan tagit på ett barn på den akuella skolan och skriver att "Pojken luktade enligt Jan lim".

Undrar om dessa människor finns på riktigt eller om det är en humorsajt? Har suttit och läst kommentarer på denna sida hur länge som helst nu. Riktigt kul och underhållande men samtidigt en aning skrämmande att sådana här människor kanske finns och verkar i mitt eget land.

Snälla låt det vara ett skämt!

... och jag vet inte riktigt vad jag skall tycka eller tro. Det gav ingen omedelbar mersmak så jag får nog ta och fundera lite på detta och om det är värt att prova på.

Träffade chefen och den som jag i så fall skall bilda team med under sammanlagt en och en halv timma. Vi pratade i allmänna ordalag om allt mellan himmel och jord samt tog en rundtur i lokalerna. Allt verkar bra ordnat men det är en liten organisation så av den anledningen är de extra noga med urvalet sade de. Det fanns tydligen ytterligare tre kandidater som de skulle träffa (jag var först ut) och de vill att jag kommer tillbaka fler gånger för att träffa de andra i personalen om de tar ut mig till "nästa runda".

I morse hade vi avdelningsmöte på jobbet och efteråt bad min chef mig att stanna kvar. Han ville diskutera min f.d. svågers uppsägning och vad som föranlett den. Ganska snart gled vi över på min egen person och det slutade med att jag talade om att jag också lessnat de senaste månaderna och att jag skulle på en jobbintervju senare samma dag. Inte så smart kan tyckas men jag har ett lite speciellt förhållande med honom och kan säga sånt som man kanske inte borde. Jag lade natuligtvis fram det så att resorna till och från jobbet är det som huvudsakligen driver mig att söka nytt jobb och att jag ändå måste ha löst det hela inom 20 månader då min sambo är färdig med sin skola och förhoppningsvis skall börja jobba igen. Chefen blev lite chockad och bestört men kontrade med att han vill ha mig kvar och att jag skall få ett jobb på hemmaplan så fort det finns ett vettigt att uppbringa. Jag lugnade honom med att det inte var hos en konkurrent och att jag faktiskt inte vet själv om det är något för mig även om de erbjuder mig jobbet.

Det känns ju bra för egot att man är eftertraktad på flera ställen men nu vet jag inte vad jag vill faktiskt. Det är ändå ett stort steg att lämna ett fast jobb som man är omtyckt på och har haft i nio år för att ta en 6 månaders provanställning (de ville börja med det) även om det är på hemmaplan och lönemässigt lär jag dessutom få gå ner en del (vi pratade inte lön så det vet jag egentligen inget om utan är min egen gissning). Sammantaget så har jag alltså en del att grubbla på framöver.

Som ni kanske märkte vill inte skriva rakt ut ovan vad det är för ställe jag var på intervju hos eftersom det är för lättidentifierat då (Google fångar upp bra mycket mer än man tror...). Ni fick därför hålla tillgodo med en del omskrivningar...

... men jag har ju inte berättat den utlovade slutklämmen om fredagen än. So here we go...

Vi har blomlådor på gatan utanför vårt hus som skall fungera som fartdämpare. Våra grannar har det också på sin gata. Man söker tillstånd hos kommunen varje år för att få sätta ut sina blomlådor. De sätts då på en plats som en av deras handläggare pekat ut, oftast med hjälp av en burk sprayfärg. Blomlådorna får sättas ut när kommunen varit framme och sopat upp allt isgrus på gatan och skall tas in igen den sista september.

Nu har det upptått en tvist mellan oss som har blomlådorna och några som bor i det närbelägna hyreshusområdet. De parkerar, hör och häpna, mitt för blomlådorna så att det inte går att komma fram! Sedan kliver de ut ur bilen som om inget har hänt och går in till sig. Bilister som kommer efteråt får gå ut och skjuva undan lådan så attt de kan komma fram alternativt att "felparkeraren" själv gör detta.

Detta har hållt på i över en vecka nu och så fort de flyttar sin bil drar vi eller grannarna tillbaka blomlådan till sin rätta plats. En halvtimme senare eller så när de är tillbaka upprepas allt igen...

I fredags precis innan jag kom hem så var sambon i trädgården med barnen precis brevid där de hade parkerat sin bil när hon fick se dem (ett par) komma mot sin bil. Hon uppmanar dem då att sluta parkera sin bil så dumt. De börjar då att skälla på sambon om att det är vi som förstör och att vi bara sätter ut blomlådorna för att ingen skall pakera utanför våra tomter. Sambon svarar att vi naturligtvis gjort det för barnens skull som måste över gatan för att komma till lekparken där. Felparkerarna säger då att vi inte har ordning på våra barn och att om de inte klarar sig ute i trafiken så skall man inte släppa ut dem själva. Att det är en gata inne i ett bostadsområde vi bor vid och inte vid en landsväg eller motorväg tycker de inte hör till saken. Tvärt om så anser de att vi borde flytta ut på landet om vi vill ha det bilfritt. Sedan avslutar de med att meddela henne att allt var bättre här innan vi flyttade hit (för elva år sedan...) och sedan går de över gatan och flyttar på blomlådan så långt de kan innan de vänder på klacken och går in igen. De skulle alltså inte ens åka någonstans de gick bara ut för att mucka gräl...

Nu får vi se vad som händer framöver för när grannen, som äger den aktuella blomlådan, hörde detta bestämde hon sig för att det får vara nog nu och kommer på måndag att polisanmäla den upprepade lådflyttningen. Själv blev jag naturligtvis fly förbannad när jag kom hem och fick höra vad som hade hänt och hade god lust att gå över och ta ett snack med dem. Men så besinnade jag mig och funderade lite över situationen. Kom fram till att det bästa vi kan göra just nu är att avvakta och inte ge näring åt bråket. Det är ju uppenbart vem som har fel och vem vet vad de kan ta sig för? Just nu så är det bästa om någon annan än oss blomlådägare tröttnar på dem när de jämt står ivägen och ringer till polisen alternativt till kommunens P-vakter så att de kan få lite böter på sin bil. Det är nog det enda som hjälper.

Resten av kvällen satt de på sin balkong och spanade på oss. Världen är full av dårar...

... med att jag gick på lunch med min f.d. svåger. Vi väntade tills de andra hade gett sig iväg så att vi kunde sätta oss på ett annat ställe i matsalen för att få prata ostört. Jag talade om vad som just hänt (telefonsamtalet) och han lyckönskade mig samt kontrade med att han skulle säga upp sig senare under dagen!

Han orkar inte längre med pendlandet och det ökande jobbtrycket i kombination med att ha sin son varannan vecka. Jag förstår honom till fullo och tycker att det var ett bra beslut trots att han inte har något nytt jobb utan går ut i arbetslöshet. Om ens situation är ohållbar och man inte mår bra så måste man göra något åt saken.

På väg in på varselförhandlingar en timme senare kom jag dock på en bra lösning åt honom så jag skyndade mig att ringa upp honom och fick tag i honom precis innan han ringde vår chef.

Chefen gick med på förslaget och f.d. svågern blir nu istället uppsagd av företaget pga arbetsbrist. Vi skall ju ändå säga upp folk så på det här sättet slipper han den långa karensen till A-kassan, slipper betala tillbaka den förskottssemester han fick första anställningsåret och han kan även komma i åtnjutande av Trygghetsrådets tjänster.

Det här har gnagt honom länge och det var en märkbart lättad kille jag hade brevid mig när vi åkte hem...


Fredagen fortsätter... men jag får ta det i morgon eller så nu har jag suttit vid datorn för länge. Go kväll!

... är har det varit över 20 grader varmt hela dagen. Jag  fixar inte så snabba väderomslag och svettas som bara den. Huvudvärken kom också som ett brev på posten. Hoppas bara att jag inte blir sjuk på riktigt, vissa tecken tyder nämligen på det så som näsblodet under veckan och att jag har lite ont i halsen. Sambon fyller år i morgon och de blir stort släktkalas. Ville inte vara sjuk då...

... minst sagt. Det började med att jag sov dåligt på natten och jag var inte världens mest alerta bilförare på vägen till jobbet. Spenderar förmiddagen på en tråkig internutbildning över nya intera rutiner (ständigt dessa nya rutiner...) när min telefon ringer. Jag känner inte igen telefonnummret så jag trycker bort det. Tyckte mig känna igen telefonnummret eller snarare nummer serien eftersom det liknade de vi använder på "mitt" företag på min hemort. Satt och letade i min telefonbok efter liknande nummer för att utröna från vilken avdelning samtalet kommit från när samma nummmer ringer upp igen. Tänkte att det måste vara något brådskande så jag bestämde mig för att gå ut från kursen och svara.

Personen i andra ändan presenterade sig med förnamn och företag. Han säger det dock inte helt tydligt och jag uppfattar det därför inte utan jag säger bara "Ja, hej" eller nåt liknande till svar. Då börjar han prata om att "Vi pratades ju vid igår och när jag fick ditt mail så tyckte jag det var lika bra att ringa upp med en gång".  Då kopplar min hjärna färdigt och jag förstår vad det handlar om. Jag upplyser om vi alls inte har pratats vid men att jag mycket riktigt har sänt honom ett mail sent på kvällen innan. Uppringaren svarar då att han måste ha blandat ihop mig med någon annan men att det inte spelar någon roll. Han undrar sedan om jag har möjlighet att träffa honom senare samma dag...
 
Har ni listat ut vad som är på gång? Det var den person jag hade mailat min jobbansökan till mindre än tolv timmar tidigare som ville träffa mig omedelbart! Antingen så har de inga kandidater eller också så är jag riktigt bra på att skriva jobbansökningar...

Jag undrade naturligtvis varför det var så bråttom och han svarade att han inte såg någon anledning att vänta. Jag vart helt överrumplad men fann mig ändå så pass att jag hejdade honom och bestämde att vi skulle träffas helt förutsättningslöst på måndag istället.
 
Fortsättning följer, för det är inte slut på stora händelser denna fredag.

... och hinner därför bara med småsaker innan jag går och lägger mig. Först uppdatera bloggen, sedan kolla Facebook och sedan skicka in en jobbansökan. Check, check & check igen. Japp, så var det gjort. Gonatt!

... en tid med en kollega som visar mig lite tips och trix med våra CAD-verktyg. Skall bli gott att äntligen komma igång med detta. En hel del av den press jag känt hänger samman med att jag inte har full kunskap om detta men ändå förväntas leverera fullt ut. Nu skall jag bara försöka få loss tiden att fördjupa mig också...

Har inte hunnit köpa skivan än. Skandal! Jag beställer den på CDON nu så har jag den förhoppningsvis till helgen i alla fall.

... och har gjort så ett tag nu, blöder just nu faktiskt. Ett säkert tecken på att jag inte mår helt bra. Det brukar oftast betyda att jag är förkyld men uppträder även vid kraftig stress och om jag sovit dåligt. Tror inte förkylning är boven nu...

... med Micke Leijnegard och Peter Settman. Det här är hur roligt som helst. Jag har sett det flera gånger nu och jag skrattar så tårarna kommer varje gång. Kolla in Peters obetalbara min vid en minut in i klippet. Han inte vet om någon skämtar med honom eller ej. Det var dock inte menat som ett skämt, bara en riktigt dålig övergång.

... och man är tillbaka på jobbet igen. Helgens positiva anda är som bortblåst och jag har åter krupit in i det mörka hål som kallas mitt arbete. Inledde veckan med ett gruppmöte där vi än en gång konstaterade att projekttidplanerna är helt uppåt väggarna men att vi förväntas fixa detta ändå. Jag liknar detta med att skotta grus från en hög till en annan. En till synes enkel uppgift men när högen hela tiden fylls på och man inte vet när den sista lasten kommer eller hur många det är samtidigt som de tar ifrån dig spaden och ger dig en grep istället och binder upp en arm på din rygg. Trots detta MÅSTE allt vara klart på utsatt datum. Chefen uttryckte det så här: "Jag uppskattar att ni hjälper oss att lösa det här genom att jobba övertid". Vi får allstå inte ens frågan om vi vill eller kan jobba...

Jag har filat lite till på mitt CV och har skrivit en ansökan för det jobb jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag tror inte ens att jag blir kallad på intervju men jag skall skicka in ansökan i alla fall. Om man inte gör det så finns ju inte ens chansen, som min pendlarkompis sade när jag nämnde mina funderingar.

Jobbet ger förmodligen inte lika bra betalt som det jag har nu men jag skulle slippa pendlandet och jag kanske kan åka till jobbet och faktiskt se fram emot det. Så har inte varit fallet på ett tag nu...

... men igår så beslöt jag mig för att "rycka upp mig" inför helgen. Slutade tidigare igår (förvisso bara en halvtimma innan normtidens utgång men det är en och en halv timma tidigare än vad som är "normalt" för mig), kom hem i bra tid, åt pannkakor med kantarellstuvning till middag på altanen (min favoriträtt) och gick med familjen en kvällspromenad i solen. Doktor Sadness är borta igen!

... och filade även lite på en jobbansökan. Sist jag tittade på detta var för två år sedan så en uppfräschning är på sin plats. Man skall ju sälja sig själv utan att ljuga men hur mycket kan man med att ta i utan att passera gränsen?

Jag har denna vecka varit riktigt nere och har spridit negativitet omkring mig på jobbet. Har då upptäckt att när jag själv tar upp och pratar om det så hakar väldigt många på. En del har dessutom sökt upp mig för att lätta sina hjärtan om att de också är hårt belastade och funderar på sin framtid. En uttryckte sarkastiskt att han drömde om att kunna få vara hemma och bära sten på tomten istället för att behöva vara på kontoret (han har just nu en grävare hemma som dränerar om runt hans hus). Missnöjet bubblar under ytan...

Idag jobbade vi till till strax efter sju innan vi åkte hem. Efter tre timmars övertid är känslan ändå att man smiter från jobbet när man åker hem. I vanliga fall så är det ganska tyst i bilen medans vi åker men nu har vi så mycket att prata om och klaga på att vi var tvugna att stanna den för att prata färdigt när det var dax för första personen att kliva ur...

... på mitt jobb just nu. Om två veckor har jag varit anställd av samma arbetsgivare i nio år. Inte på samma ställe och med samma arbetsuppgifter hela denna tid men inom samma område hela tiden och har trivts ganska bra.

Nu är det dock så mycket som är nytt och som förväntas av en samtidigt som vi drar ner på personal så jag orkar inte engagera mig så som jag borde. Satte mig nyss och surfade efter ett nytt jobb och tro det eller ej men jag hittade faktiskt ett på en gång som jag tror jag kan tänka mig. Det är dessutom i min hemstad så jag skulle inte behöva pendla! Nu är bara frågan, skulle man passa som lärare? Har ingen utbildning för det men väl för det ämne som skall läras ut och det stod inget om något krav på den pedagogiska sidan. Får kolla på detta ikväll, det var fortfarande en vecka kvar på ansökningstiden...

... det är väl den enda raka slutsats man kan dra av att jag, förrutom tidigare nämnda ryggvärk, också har träningsvärk i benen efter måndagens däckbyten och vård av desamma. Att jag inte har varit på gymmet på ett tag avslöjades också därigenom...

... men jag har som tur är sluppit att sitta still hela dagen. Snarare blev det tvärt om, jag fick springa mellan olika möten hela tiden. Har inte suttit still mer än tio minuter i sträck på hela dagen inklusive lunchen, hann inte ens gå på toaletten!

Hoppas ryggen är bättre imorgon och att det är lugnare på jobbet. Hoppas kan man ju som sagt alltid göra...

... och imorgon väntar vardagen. Har hunnit med en hel del trots att den mesta tiden har gått åt till att lata sig och ha det gott. Jag har bland annat:

* Lagt några stenar i trädgården. De ligger nu i en njurformation på cirka 2x3 meter. Det skall bli en "damm" där så småningom med en liten bro över. Det skall alltså föreställa en damm men vara fylld med grus istället för vatten och ha porlande vatten framspringande ur några stenar. Det går inte att ha en riktig damm när man har småbarn och denna ligger dessutom så nära gatan att jag förmodligen skulle få den fylld med allsköns skräp. Bor tyvärr nära ett hyreshusområde där det bor lite mindre intelligenta människor som tror att det är OK att förstöra för andra...

* Avlagt flera besök hos familjen. Fredagen spendrades hemma hos min syster som bjöd på middag som en "inflyttningsfest" då hon inte hunnit med det innan. På söndagen var vi först hos mina föräldrar på dagen där vi åt våfflor i trädgården för att sedan på kvällen äta middag hos min svärfar. Idag var vi hos svärmor och åt middag. Vi har inte lagat ett enda vanligt mål mat på hela påsken...

* Bytt till sommardäck på bägge bilarna idag. När jag i höstas lade på vinterdäcken "fuskade" jag lite och ställde in sommardäcken utan att tvätta dem. Som bekant så får man förr eller senare sota för att man fuskar och idag var det alltså dax för detta. Det innebar att jag idag har åkt på att tvätta 16 däck...

* Grillat. I lördags kom några kompisar hit och vår nya Weber fick bekänna färg. Det blev hur bra som helst och vi kunde sitta ute tills det blev mörkt (med tjocka tröjor och en stor portion vilja). Vi grillade revben som vi hade kvar sedan vi köpte en halv gris för ett tag sedan och honungsglaseringen blev riktigt bra. En fläskfile blev kronan på verket och vi åt detta till en pastasallad och en grekisk sallad. Så gott att jag inte ville sluta äta!

Har haft en riktigt "go" helg helt enkelt!

Enda smolket i bägaren är min onda rygg som just nu plågar mig. Det började i torsdags morse i en liten fläck på ryggen men har blivit värre och värre under påsken. Gårdagens MC-tur, då jag frös lite, gjorde väl inte saken bättre direkt och efter dagens däckbyten har jag rejält ont. Undrar nu hur det skall bli imorgon när man skall sitta i en kontorsstol hela dagen?

... med min motorcykel idag. Det var kallt eftersom jag bara hade jeans på mig men jisses vad roligt det är! Hade nästan glömt bort det. Förra året blev det bara en liten sväng med dottern på tanken runt bland de närmsta kvarteren, det var allt jag hann med på hela säsongen. En bidragande orsak var att kompisens MC var trasig hela sommaren och det är inte lika roligt att åka runt själv. Då vi också var utomlands hela fyra veckor på förra årets semester blev det inget åkt då heller.

Förr om åren åkte jag MC till jobbet från tidig vår till riktigt sen höst men då det nu för tiden är allt för långt bort till arbetet och vädret inte är helt pålitligt så får det vara. Har faktiskt bara åkt till mitt nuvarande jobb en enda gång på MC men det var mest en plåga. Min offroad lämpar sig inte för landsvägsåkning heller då det inte finns några kåpor att gömma sig bakom. De konstanta vibrationerna och bullret som uppstår vid landsvägs och motorvägsfart är heller inget man vill utsätta sig för under så lång tid i sträck.

Dottern fick sig en åktur även i år men jag tog sedan en längre tur själv också. Måste se till att få köra lite mer i år så att man får lite valuta för försäkringen. Här är "pärlan", eller åtminstone så som hon såg ut när hon var ny (bild från nätet):

De är tillbaka! Albumet släpps den 21:a April.

... känner jag inte för att sinna inne och blogga, därav de få inläggen. Påskdagarna är fyllda med aktiviteter, här skall läggas sten i trädgården, tvättas bilar, bytas till vinterdäck, besöka släkt, ätas ägg, fika ute, klä dotter till påskkärring, starta upp motorcykeln och grillas med vänner. Fullt upp med andra ord...

... från jobbet igen då det är urnsättning av min mormor då. Jag, syrran och våra föräldrar åker då iväg till mammas gamla hemstad där morfar redan ligger begravd sedan 11 år tillbaka.

Det är synd att det är så långt bort bara. Nästan två timmars bilfärd och vi har ingen annan knytning kvar åt det geografiska hållet så man har inte "vägarna förbi" direkt. Har faktiskt inte varit vid graven på 6-7 år, sedan mormor sålde sitt hus och flyttade till "vår" stad. Har lite dåligt samvete för det faktiskt. Fast jag skall inte bara skylla på avståndet. Farfars grav finns på betydligt närmare håll och jag har inte varit där heller på flera år. Man har så fullt upp med allt runt omkring sig att tiden bara flyger iväg. Det som man för sig själv planerar att ta tag i och göra "om någon månad när vädret är bättre" eller dylikt blir helt enkelt aldrig av.

... som blivit uppsagd avklarades ikväll. Middag och några öl försvann ner i "kakhålet" med en faslig fart och helt plötsligt var det dax att åka hem. Missade därför kvällens match men det var ju lika bra det...

Färjestad vann...

... och det stundar förlängning. Nagelbitare på hög nivå just nu. Heja HV! Återgår till TV-tittandet... 

Lesson 1:

A man is getting into the shower, just as his wife is finishing up her  shower, when the doorbell rings. The wife quickly wraps herself in a towel and runs downstairs. When she opens the door, there stands David, the next-door neighbor.
Before she says a word, David says, 'I'll give you $800 to drop that  towel.'
After thinking for a moment, the woman drops her  towel and stands naked in front of David.. After a few seconds, David  hands her $800 and leaves. The woman wraps back up in the  towel and goes back upstairs. When she gets to the  bathroom, her husband asks, ' Who was that?'
'It was David,  the next door neighbor,' she replies.
'Great,' the husband  says, 'did he say anything about the $800 he owes me?'

Moral of the story:
If  you share critical information pertaining to credit and risk with your shareholders in time, you may be in a position to prevent avoidable exposure.

Lesson 2:

A priest offered a Nun a lift. She got in and crossed her legs, forcing her gown to reveal a leg. The priest nearly had an accident. After controlling the car, he stealthily slid his hand up her leg.
The nun said, 'Father, remember  Psalm 129?'
The priest removed his hand. But, changing gears, he let his hand slide up her leg again. The nun once again said, 'Father, remember Psalm 129?'
The priest apologized 'Sorry sister but the flesh is weak.'
Arriving at the convent, the nun sighed heavily and went on her way. On his arrival at the church, the priest rushed to  look up Psalm 129.  It said, 'Go forth and seek, further up, you  will find glory.'

Moral of the story:
If  you are not well informed in your job, you might miss a great opportunity.

Lesson 3:

A sales rep, an administration clerk, and the manager are walking to lunch when they find an antique oil lamp. They rub it and a Genie comes out.  The Genie says, 'I'll give each of you just one wish.'
'Me first! Me first!' says the admin clerk..  'I want to be in the Bahamas, driving a speedboat, without a care in the world.'  Poof! She's gone.
'Me next! Me next!' says the sales rep. 'I want to be in Hawaii, relaxing on the beach with my personal masseuse, an endless supply of Pina Coladas, and the love of my life. 'Poof! He's gone.
'OK, you're up,' the Genie says to the manager. The manager says, 'I want those two back in the office after lunch.'

Moral of the story:
Always let your boss have the first say.

Lesson 4

An eagle was sitting on a tree resting, doing nothing. A small rabbit saw the eagle and asked him, 'Can I also sit like you and do nothing?' The eagle answered: 'Sure, why not.'
So, the rabbit sat on the ground below the eagle and rested. All of a sudden, a fox appeared, jumped on the rabbit and ate it.

Moral of the story:
To be sitting and doing nothing, you must be sitting very, very high up.

Lesson 5

A turkey was chatting with a bull. 'I would love to be able to get to the top of that tree' sighed the turkey, 'but I haven't got the energy.'
'Well,  why don't you nibble on some of my droppings?' replied the bull. It's full of nutrients.'
The turkey pecked at a lump of dung, and found it actually gave him enough strength to reach the lowest branch of the tree. The next day, after eating some more dung, he reached the second branch. Finally after a fourth night, the turkey was proudly perched at the top of the tree. He was promptly spotted by a farmer, who shot him out  of the tree.

Moral of the story:
Bull Shit might get you to the top, but it won't keep you there...

Lesson 6

A little bird was flying south for the winter. It was so cold the bird froze and fell to the ground into a large field. While he was lying there, a cow came by and dropped some dung on him. As the frozen bird lay there in the pile of cow dung, he began to realize how warm he was. The dung was actually thawing him out! He lay there all warm and happy, and soon began to sing for joy. A passing cat heard the bird singing and came to investigate.
Following the sound, the cat discovered the bird under the pile of cow dung, and promptly dug him out and ate him.

Moral of the story:
(1) Not everyone who shits on you is your enemy.

(2) Not everyone who gets you out of shit is your friend.

(3) And when you're in deep shit, it's best to keep your mouth shut!

... än vad jag gjorde igår kväll. Nu är jag "bara" tät i näsan och har kli i ögonen.

Snart skall hela familjen åka iväg till badhuset så att dottern får öva lite extra på simtagen. Hon går i simskola varje lördagsmorgon men hon hänger inte riktigt med. Sonen skall få plaska lite i bebispoolen så att han får in lite poolvana inför Italienvistelsen i sommar.

... brukar hänga ihop för mig, så även denna gång. Farsan har varit här hela dagen och hjälpt mig att ta ner vår 25 meter långa tujahäck med ett par meter på höjden. Jag har på stege stått uppe i busken och sågat medans farsan har stått nere och tagit hand om det jag kastat ner. Har slitit stenhårt hela dagen och är nu helt slut med ömmande muskler och rygg.

Förrutom dessa uppenbara följder av hårt kroppsarbete för en kontorsnisse så har jag även drabbats av allergiska reaktioner så som att jag har lite svårt för att andas, det kliar i ögonen, snoret rinner i en störtflod och jag är rödflammig i ansiktet. Har tagit mediciner men det hjälper inte så mycket. Det lär väl lätta under natten hoppas jag.

... men det blev bara några grillskivor till de vuxna och korvar till barnen. De mer avancerade sakerna får vänta tills jag läst på lite i instruktionsboken. Trodde inte det var så avancerat att grilla så attm an behövde en sådan men det står faktiskt en hel del matnyttigt där...

I höstas gav vår Webergrill upp och rasade ihop eftersom fästena för benen hade rostat av. Den har stått ute året om sedan vi köpte huset för mer än tio år sedan så den hade tjänat oss väl.

Nu blev det en Weber 57 cm One-Touch Gold med formsytt överdrag och redskapshängare:
 

Har kikat på grillar ett tag nu och kom fram till att jag ville ha en större än den förra och att en askuppsamlare är att föredra. Att det skulle bli en Weber igen var det inget snack om. Fick hem ett reklamblad från Bauhaus där denna grill var nedsatt några hundralappar så vi slog till. Paketet gick trots detta nästan på två tusen ändå. Mycket pengar, visst, men Weber är outstanding vad det gäller kvalitet. Köper man en billig grill för ett par hundralappar håller den bara ett par säsonger.

Nu skall vi bara skruva ihop den så kanske det kan bli grillpremiär på fredag om vädret håller i sig. Förresten så spelar det ingen roll vad det är för väder bara det inte regnar, äter gör vi inomhus ändå...

... heter Angeles Bermudez-Svankvist och är chef för arbetsförmedlingen (Generaldirektör).

"- Jag jobbar 15 timmar per dygn, inklusive söndag" säger hon som en förklaring till varför hon behöver en förmånsbil (tjänstebil) och en generaldirektörsbil med chaufför när hon dessutom åker taxi för tusentals kronor till och från Arlanda när hon åker på tjänsteresor.

Vem tror henne? Antingen så ljuger hon eller också så övervärderar hon sin egen roll och har inte koll på vad som är arbete och vad som är fritid. Har själv erfarenhet av mycket övertidsarbete och att jobba 15 timmar om dagen varje dag i veckan är en fysisk och psykisk omöjlighet. Den människan finns inte som klarar det. Men om man räknar all vaken tid som arbetstid bara för att man är tillgänglig så får man kanske ihop 15 timmar men det är verkligen inte samma sak som att man jobbar den tiden.

Skulle det trots allt vara så att fru Bermudez-Svankvist trots allt verkligen jobbar 105 timmar per vecka kan hon inte ha studerat arbetstidslagen. Den gäller nämligen även för generaldirektörer...

Vilket sammanträffande! Två smilande girigbukar på samma bild...
Den till höger är Angeles Bermudez-Svankvist och den till vänster är Annika Falkengren. Henne finns det eget inlägg om här.