Det är måndag...
Jag har filat lite till på mitt CV och har skrivit en ansökan för det jobb jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag tror inte ens att jag blir kallad på intervju men jag skall skicka in ansökan i alla fall. Om man inte gör det så finns ju inte ens chansen, som min pendlarkompis sade när jag nämnde mina funderingar.
Jobbet ger förmodligen inte lika bra betalt som det jag har nu men jag skulle slippa pendlandet och jag kanske kan åka till jobbet och faktiskt se fram emot det. Så har inte varit fallet på ett tag nu...
Det är bra att du vågar testa att ta steget till ett annat jobb!
Det är många som blir kvar på sina arbetsplatser trots vantrivsel för att dom inte vågar ta steget.
Skönt att höra att även du har skjutit en människa, konstig formulering men nu känner jag mig inte så ensam om detta;)
Om jag får va liiite tråkig så kan jag tala om att vara arbetslös vilket jag varit förut då kunde jag ge min högra arm för att få ha lite tråkigt å få lön för det.men gnäll du på ha ha å sök nya "man skall aldrig gilla läget" allt gott /Lisbeth
Jag vet att jag låter gnällig men det är så här jag känner mig nu. Förhoppningsvis går det över...
För oinvigda bör jag kanske för säkerhets skull förklara att mitt "skjutandet av människa" bestod av att med en luftgevärskula träffa en kompis lillebror i foten för 25 år sedan...
Jag skall ju bara söka ett jobb, tror som sagt inte ens att jag får komma på intervju. Och även om jag skulle bli erbjuden jobbet vet jag inte om jag kommer att ta det. Men det skulle vara bra för självkänslan just nu med ett besked om att man har en valmöjlighet.
Usch, åter igen, hoppas att du får det. Jag är himla glad över att åka till ett jobb, trots pendlande, som jag gillar och som ger mig en massa tillbaka. Jobbet är sådan stor del av livet så det måste man bara trivas med. Håller tummarna!!
