Det är måndag...

... och man är tillbaka på jobbet igen. Helgens positiva anda är som bortblåst och jag har åter krupit in i det mörka hål som kallas mitt arbete. Inledde veckan med ett gruppmöte där vi än en gång konstaterade att projekttidplanerna är helt uppåt väggarna men att vi förväntas fixa detta ändå. Jag liknar detta med att skotta grus från en hög till en annan. En till synes enkel uppgift men när högen hela tiden fylls på och man inte vet när den sista lasten kommer eller hur många det är samtidigt som de tar ifrån dig spaden och ger dig en grep istället och binder upp en arm på din rygg. Trots detta MÅSTE allt vara klart på utsatt datum. Chefen uttryckte det så här: "Jag uppskattar att ni hjälper oss att lösa det här genom att jobba övertid". Vi får allstå inte ens frågan om vi vill eller kan jobba...

Jag har filat lite till på mitt CV och har skrivit en ansökan för det jobb jag nämnde i ett tidigare inlägg. Jag tror inte ens att jag blir kallad på intervju men jag skall skicka in ansökan i alla fall. Om man inte gör det så finns ju inte ens chansen, som min pendlarkompis sade när jag nämnde mina funderingar.

Jobbet ger förmodligen inte lika bra betalt som det jag har nu men jag skulle slippa pendlandet och jag kanske kan åka till jobbet och faktiskt se fram emot det. Så har inte varit fallet på ett tag nu...

Kommentarer
Postat av: Bettan

Det är bra att du vågar testa att ta steget till ett annat jobb!

Det är många som blir kvar på sina arbetsplatser trots vantrivsel för att dom inte vågar ta steget.

Skönt att höra att även du har skjutit en människa, konstig formulering men nu känner jag mig inte så ensam om detta;)

2009-04-20 @ 11:07:48
URL: http://coolbettan.blogg.se/
Postat av: Bettan

Om jag får va liiite tråkig så kan jag tala om att vara arbetslös vilket jag varit förut då kunde jag ge min högra arm för att få ha lite tråkigt å få lön för det.men gnäll du på ha ha å sök nya "man skall aldrig gilla läget" allt gott /Lisbeth

2009-04-20 @ 11:31:35
URL: http://bettansbravader.blogspot.com/
Postat av: Sanningen

Jag vet att jag låter gnällig men det är så här jag känner mig nu. Förhoppningsvis går det över...



För oinvigda bör jag kanske för säkerhets skull förklara att mitt "skjutandet av människa" bestod av att med en luftgevärskula träffa en kompis lillebror i foten för 25 år sedan...

2009-04-20 @ 19:46:25
URL: http://sanningen.blogg.se/
Postat av: Sanningen

Jag skall ju bara söka ett jobb, tror som sagt inte ens att jag får komma på intervju. Och även om jag skulle bli erbjuden jobbet vet jag inte om jag kommer att ta det. Men det skulle vara bra för självkänslan just nu med ett besked om att man har en valmöjlighet.

2009-04-20 @ 19:52:54
URL: http://sanningen.blogg.se/
Postat av: Helena

Usch, åter igen, hoppas att du får det. Jag är himla glad över att åka till ett jobb, trots pendlande, som jag gillar och som ger mig en massa tillbaka. Jobbet är sådan stor del av livet så det måste man bara trivas med. Håller tummarna!!

2009-04-25 @ 21:03:44
URL: http://helenasnackar.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0