Så har man varit på intervju då...
... och jag vet inte riktigt vad jag skall tycka eller tro. Det gav ingen omedelbar mersmak så jag får nog ta och fundera lite på detta och om det är värt att prova på.
Träffade chefen och den som jag i så fall skall bilda team med under sammanlagt en och en halv timma. Vi pratade i allmänna ordalag om allt mellan himmel och jord samt tog en rundtur i lokalerna. Allt verkar bra ordnat men det är en liten organisation så av den anledningen är de extra noga med urvalet sade de. Det fanns tydligen ytterligare tre kandidater som de skulle träffa (jag var först ut) och de vill att jag kommer tillbaka fler gånger för att träffa de andra i personalen om de tar ut mig till "nästa runda".
I morse hade vi avdelningsmöte på jobbet och efteråt bad min chef mig att stanna kvar. Han ville diskutera min f.d. svågers uppsägning och vad som föranlett den. Ganska snart gled vi över på min egen person och det slutade med att jag talade om att jag också lessnat de senaste månaderna och att jag skulle på en jobbintervju senare samma dag. Inte så smart kan tyckas men jag har ett lite speciellt förhållande med honom och kan säga sånt som man kanske inte borde. Jag lade natuligtvis fram det så att resorna till och från jobbet är det som huvudsakligen driver mig att söka nytt jobb och att jag ändå måste ha löst det hela inom 20 månader då min sambo är färdig med sin skola och förhoppningsvis skall börja jobba igen. Chefen blev lite chockad och bestört men kontrade med att han vill ha mig kvar och att jag skall få ett jobb på hemmaplan så fort det finns ett vettigt att uppbringa. Jag lugnade honom med att det inte var hos en konkurrent och att jag faktiskt inte vet själv om det är något för mig även om de erbjuder mig jobbet.
Det känns ju bra för egot att man är eftertraktad på flera ställen men nu vet jag inte vad jag vill faktiskt. Det är ändå ett stort steg att lämna ett fast jobb som man är omtyckt på och har haft i nio år för att ta en 6 månaders provanställning (de ville börja med det) även om det är på hemmaplan och lönemässigt lär jag dessutom få gå ner en del (vi pratade inte lön så det vet jag egentligen inget om utan är min egen gissning). Sammantaget så har jag alltså en del att grubbla på framöver.
Som ni kanske märkte vill inte skriva rakt ut ovan vad det är för ställe jag var på intervju hos eftersom det är för lättidentifierat då (Google fångar upp bra mycket mer än man tror...). Ni fick därför hålla tillgodo med en del omskrivningar...
Träffade chefen och den som jag i så fall skall bilda team med under sammanlagt en och en halv timma. Vi pratade i allmänna ordalag om allt mellan himmel och jord samt tog en rundtur i lokalerna. Allt verkar bra ordnat men det är en liten organisation så av den anledningen är de extra noga med urvalet sade de. Det fanns tydligen ytterligare tre kandidater som de skulle träffa (jag var först ut) och de vill att jag kommer tillbaka fler gånger för att träffa de andra i personalen om de tar ut mig till "nästa runda".
I morse hade vi avdelningsmöte på jobbet och efteråt bad min chef mig att stanna kvar. Han ville diskutera min f.d. svågers uppsägning och vad som föranlett den. Ganska snart gled vi över på min egen person och det slutade med att jag talade om att jag också lessnat de senaste månaderna och att jag skulle på en jobbintervju senare samma dag. Inte så smart kan tyckas men jag har ett lite speciellt förhållande med honom och kan säga sånt som man kanske inte borde. Jag lade natuligtvis fram det så att resorna till och från jobbet är det som huvudsakligen driver mig att söka nytt jobb och att jag ändå måste ha löst det hela inom 20 månader då min sambo är färdig med sin skola och förhoppningsvis skall börja jobba igen. Chefen blev lite chockad och bestört men kontrade med att han vill ha mig kvar och att jag skall få ett jobb på hemmaplan så fort det finns ett vettigt att uppbringa. Jag lugnade honom med att det inte var hos en konkurrent och att jag faktiskt inte vet själv om det är något för mig även om de erbjuder mig jobbet.
Det känns ju bra för egot att man är eftertraktad på flera ställen men nu vet jag inte vad jag vill faktiskt. Det är ändå ett stort steg att lämna ett fast jobb som man är omtyckt på och har haft i nio år för att ta en 6 månaders provanställning (de ville börja med det) även om det är på hemmaplan och lönemässigt lär jag dessutom få gå ner en del (vi pratade inte lön så det vet jag egentligen inget om utan är min egen gissning). Sammantaget så har jag alltså en del att grubbla på framöver.
Som ni kanske märkte vill inte skriva rakt ut ovan vad det är för ställe jag var på intervju hos eftersom det är för lättidentifierat då (Google fångar upp bra mycket mer än man tror...). Ni fick därför hålla tillgodo med en del omskrivningar...
Kommentarer
Postat av: Anneli
Sedär :-) Kul att du kikade förbi. Hoppas det går vägen med arbete för dig! /Anneli
Trackback