Sanningen

... med att jag gick på lunch med min f.d. svåger. Vi väntade tills de andra hade gett sig iväg så att vi kunde sätta oss på ett annat ställe i matsalen för att få prata ostört. Jag talade om vad som just hänt (telefonsamtalet) och han lyckönskade mig samt kontrade med att han skulle säga upp sig senare under dagen!

Han orkar inte längre med pendlandet och det ökande jobbtrycket i kombination med att ha sin son varannan vecka. Jag förstår honom till fullo och tycker att det var ett bra beslut trots att han inte har något nytt jobb utan går ut i arbetslöshet. Om ens situation är ohållbar och man inte mår bra så måste man göra något åt saken.

På väg in på varselförhandlingar en timme senare kom jag dock på en bra lösning åt honom så jag skyndade mig att ringa upp honom och fick tag i honom precis innan han ringde vår chef.

Chefen gick med på förslaget och f.d. svågern blir nu istället uppsagd av företaget pga arbetsbrist. Vi skall ju ändå säga upp folk så på det här sättet slipper han den långa karensen till A-kassan, slipper betala tillbaka den förskottssemester han fick första anställningsåret och han kan även komma i åtnjutande av Trygghetsrådets tjänster.

Det här har gnagt honom länge och det var en märkbart lättad kille jag hade brevid mig när vi åkte hem...


Fredagen fortsätter... men jag får ta det i morgon eller så nu har jag suttit vid datorn för länge. Go kväll!