Sanningen

... för årets löneförhandling idag. Retroaktiv lön för mer än ett halvår kommer nu att utbetalas på decemberlönen. En del har därmed 12-13000 extra före skatt att vänta sig lagom till jul. Kan kanske komma väl till pass...

... som förväntat. Gick igenom vad som hänt och hur framtiden för klubben verkar te sig. Vi informerade om att någon mer borde/måste engagera sig och helst så borde någon komma in och ta över ordförandeskapet. Det var dödstyst. Som väntat så vad det ingen som anmälde sig. Ingen vågade ens öppna munnen när jag frågade om det fanns några frågor på det vi just berättat.

Att vara med i fackklubbens styrelse är tydligen lika populärt som ett bad är för katten nedan...

... och tankarna börjar återvända till vardagen & jobbet. I morgon skall vi ha ett extra medlemsmöte med anledning av allt som hänt på företaget och framför allt då hur det gick till när klubbens ordförande "slutade" på företaget. Kommer nog att bli ett latjo möte...

...och börjar nu få grepp på min situation efter sjukfrånvaron. Pendlandet börjar dock bli enerverande. Stora vägbyggen, mängder med trafik och i princip dagliga olyckor har nu ökat pendlingstiden med tjugo minuter per väg, om det går bra vill säga. I morse stod det helt still tidvis. Det tog över två timmar att ta sig till jobbet!

Jag?

... för vår klubbordförande som "slutade" förra veckan. Han lämnade tillbaka nycklar och telefoner etc och hämtade sina grejor. Vi samlade ihop styrelsen och käkade gemensam lunch då jag även passade på att överräcka en kluckande gåva från klubben, nya Mackmyra Whisky, Den Första Utgåvan.

... i förkylningens tecken men inte får man vara ifred för det. Företaget har börjat meddela de som som förlorar sina jobb. Har nyss pratat med en medlem som grät och inte kunde förstå hur just hon kunde bli uppsagd. Trevligare start på dagen kan jag tänka mig...

... eftersom företaget lyckades i sitt uppsåt. Ordföranden i klubben fick ett erbjudande om ett antal månadslöner och orkade tillslut inte med skiten han utsattes för utan tog pengarna och gick hem. Mitt under pågående varselförhandlingar och löneförhandlingar!

Har full förståelse för att ordförande valde sin hälsa (blödande magsår) framför ett företag som inte uppskattar det man gör för dem. Problemet är att ingen vill ta på sig att vara ordförande i klubben. Så som vice blir jag nu automatiskt tillförordnad ordförande. Jag tänker dock inte behålla uppdraget någon längre tid. Jag hinner inte eftersom jag har ett eget jobb att sköta.

För något år sedan så utövades det påtryckningar på mig för att jag skulle ta på mig ansvaret men jag har haft det en gång tidigare på en annan ort och vet vad som krävs av mig och vad man riskerar. Det var jag inte beredd att satsa då och är det inte nu heller. Lösningen sist var att jag lovade stötta den som blev ordförande. Personen som efter övertalning slutligen tog på sig uppdraget gjorde det om jag fanns med i bakgrunden som stöd. En slags symbios alltså och nu är den bruten.

Återigen sitter jag med Svarte Petter...

... angående jul & nyår godkänd i fredags. Det är ju riktigt bra läge för långledighet i år då helgdagarna ligger mitt i veckorna. Begärde sex dagar ledigt och det kommer att ge mig tre veckors sammanhängande ledighet. Inte illa!

... med företaget hela dagen idag. En tung dag. Ibland undrar jag varför jag orkar bry om att engagera mig i de fackliga frågorna. Företaget visar noll uppskattning för det man gör. Medlemmarna verkar inte bry sig heller. Den senaste tiden har jag fått lägga mer och mer tid på detta och det börjar gå ut över mitt ordinarie jobb. Jag har under många år gjort ungefär lika mycket övertid som jag lägger facklig tid eftersom ingen gör mitt jobb när jag är borta. Det har då handlat om i runda slängar 10% av min arbetstid. De senaste månaderna har det istället handlat om 25-35%. Övertiden har ökat i nästan motsvarande mängd men jag känner nu att jag inte orkar med detta. Kunderna har inte klagat än men jag känner att det bara är en tidsfråga. Då det vi sysslar med just nu från fackligt håll berör folks anställningar (varsel) kan jag inte heller bara lägga av eller trappa ner. Det finns ingen backup där heller.

Nu har dessutom företaget gett sig på vår ordförande och försöker göra sig av med honom. Så ovanpå allt annat skall man behöva ta hand om det också.

Lägg därtill det förbannade mörkret och regnandet. Det är tungt nu...

                        

... stod på schemat idag. Först fick vi en intressant föreläsning på över en timma innan vi fick personliga arbetsplatsbesök. Nu vet jag hur man skall ha tangentbordet (liggande platt, utan de små benen), var musen skall hållas (helst framför dig, mellan dig själv och tangentbordet), hur man skall sitta (sitsen lite lätt framåtlutad och ganska rak i ryggen) och hur man skall stå för att inte få belastningsskador (hitta jämnvikten på foten så att man belastar jämnt & vara rak i ryggen).

Fick dessutom ett "stresshjärta" av Ergonomen så här skall "knådas"...



Därefter var vi på en minimässa med underleverantörer. Det innebär en massa människor att hälsa på och en stor mängd med godisskålar att ta sig igenom. Det blev inte så mycket jobbat så det har varit en ganska bra dag idag...

... med personalchefen idag. Denna person retar mig så in i bomben. Att det ljugs för oss har vi ju redan konstaterat. Idag lämnades dessutom ett motbud som i vissa fall var sämre än företagets tidigare bud. Jag blev riktigt förbannad och många ord hårda ord sades från min sida. Jag meddelade även att jag för arbetsklimatets skull försökte behärska mig men att  jag egentligen ville säga betydligt mer än vad jag redan hade sagt.

Något röd i ansiktet avslutade Personalchefen mötet med att tacka för utskällningen...

Det här kommer inte att sluta bra...

... som jag skrev om för ett tag sedan. Skulle ändå träffa honom då vi hade bolagsstyrelsemöte (jag sitter med som arbetstagarrepresentant) så jag passade på att hålla kvar honom efter mötet.

Jag följde vår strategi och tog upp vår syn på personalchefen och hur vi kommer att agera mot denne framöver. Jag poängterade noga att vår avsikt verkligen inte är att djävlas utan att vi nu tvingas agera på detta sätt eftersom vi inte på några villkor kan lita på vad som kommer ur dennes mun. Jag tror att jag pratade oavbrutet i bortemot tio minuter. Vår VD satt tyst och lyssnade och jag såg på honom att han begrep allvaret i det jag sade. Han förklarade att företaget hade ett stort behov av att ha en fungerande dialog med facket, speciellt som vi står inför svåra tider med varsel odylikt och att han skall fundera på en lösning. Som avslutning svarade jag att om vi nu skall skicka av anställda så har jag ett förslag på vem vi skall börja med...

Nu får vi se vad som händer. Att något händer är jag övertygad om, frågan är bara vad...

... och DAK har inte besvärat mig. Då det inträffade hade "råkat" sprida sig på kontoret har flera kollegor idag uttryckt sitt stöd för mig. Det känns bra att andra vet och jag skall nu försöka ha en normal arbetsrelation med honom. Men jag kommer inte att glömma... så jag kommer nog att vara ganska kylig mot honom under en oöerskådlig framtid...

Tror mig förresten ha kommit på varför han har agg mot just mig. Har inte tänkt på det tidigare trots att det är uppenbart nu när jag väl har kommit på det. För tre år sedan blev han bortpetad från sin dåvarande position för att han inte klarade av jobbet och att kunderna klagade. Strax därefter anställdes jag och det jobb han blev petad från råkar vara precis det jobb som jag har idag...

Idag har jag haft en tung eftermiddag. Efter att ha varit på en löneförhandlingsrunda kom jag tillbaka till mitt skrivbord och möttes av en arg kollega som undrade om jag hade läst hans mail. Jag stod då fortfarande med ytterkläderna på mig framför en uppenbart avstängd dator. Jag skyndade mig att slå datorn och tog upp mailprogramet. Mycket riktigt var där ett mail från kollegan där han argt svarade på en fråga jag ställt tidigare under dagen. Jag förstod aldrig riktigt varför han var arg då min mailfråga löd ungefär så här "-Har du några prover på produkt XXX?" En högst relevant fråga då en annan kollega frågat mig och några andra om vi skulle börja använda denna eller ej och jag inte kände till denna nya produkt. Den arga kollegan var den som hade kommit med förslaget från början...
 
Hur som helst så löste vi ut denna fråga på stående fot då det visade sig att prover på denna produkt fanns att få tag på. Jag fick till och med några prover i min hand. Vi diskuterade saken och kom överens om att vi skall försöka få till ett större prov av den nya.

Gick därefter på ett möte och i en paus på detta möte gick jag och en kund ut till fikarummet för att hämta kaffe. Kunden och jag känner varandra sedan länge och brukar slänga lite käft och småretas så där som man gör när man känner någon bra. Kunden är finne och brukar vilja bjuda mig på den finska specialiten Tjärpastiller just av den anledningen att jag inte tycker det är gott. För er som inte vet det så är det en pastill som smakar, ja just det, tjära. Riktigt äckligt faktiskt. De smakar som om man drar ett halsbloss och sedan slickar på en nytjärad eka, eller nått liknande. Jag har ju naturligtvis inte slickat på en eka men det smakar i varje fall på samma starka sätt som tjära luktar. Så här ser förresten asken ut så att ni kan undvika eländet:




Hur som helst så avböjer jag alltså, som vanligt, hans erbjudande. Vid kaffeautomaten slumpar det sig nu så att där står "den arga kollegan" (hädanefter kallad DAK) och väntar på sitt kaffe. Jag avslutar mitt avböjande av kundens pastillerbjudande med orden "-Jag tycker lika illa om dem som jag tycker om rökare" varpå jag blinkar menande åt DAK som är en av få rökare på arbetsplatsen. Kunden som också känner DAK säger flinande "att jag får passa mig för annars kanske DAK bjuder mig på 90%-ig choklad och att jag förmodligen inte gillar det heller". Kunden hade vid ett tillfälle nämligen blivit erbjuden just detta av DAK och förvånats över vad det smakade. Vi kallpratade därefter ett par minuter till om kvalitetschoklad medans vårat kaffe bryggdes. Därefter återvände kunden och jag in till mötet igen.

När mötet är slut kommer DAK fram till mig med en bekymmrad min och frågar om jag har ett par minuter över. Utan att fråga vad det gäller svarar jag att så är fallet och vi går mot ett närbeläget ledigt konferensrum. På vägen dit haffar han även vår chef och ber honom följa med. Väl inne i konferensrummet får jag höra att jag är en rasist och att jag av någon anledning har utsett honom till mobboffer. Han skriker och gormar att han under en längre tid känt sig kränkt av mig och att det nu får vara nog. Händelsen i fikarummet och mailet tidigare under dagen var droppen som fick bägaren att rinna över påstår han.

Jag bara gapar och vet inte vad jag skall svara. Skulle jag vara en rasist? DAK är förvisso från Iran från början men har bott här i snart tjugo år och pratar svenska nästan som "vem som helst". Han har förvisso ibland lite svårare att uttrycka sig skriftligt men på vilket sätt skulle jag ha behandlat honom så att han ansåg mig vara rasist? Jag som tvärt om hatar orättvisor, falska människor och översittare. Jag förstod verkligen inte vad han menade.
 
Han påstår att det finns många tidigare händelser som han inte vill gå närmare in på men att det just nu aktuella var att jag hade skickat ett mail där jag utmålade honom som dum och inkompetent och att detta mail hade skickats med CC/Kopia till flera kollegor. Det var alltså det mail där jag frågade om han hade några produktprover han menade... Att det var skickat med CC/Kopia till två kollegor berodde på att det var dessa två som också berördes av ändringen.

Vidare påstod DAK nu att jag inför kunden hade sagt att jag inte gillade honom och utmålat honom som en äcklig rökare. Nu kommer vi till det tragikomiska, han menade också att vårt prat om procenthalt på choklad egentligen handlade om hans hudfärg och att jag drev med honom pga detta.

Inget av DAK's påståenden är sanna. Chefen fick senare läsa mailen och han pratade för säkerhets skull även med kunden för att höra med honom vad som hade sagts. DAK måste helt enkelt vara sjuk i huvudet. Han lider av vanföreställningar och väljer att tolka saker så att det passar honom och hans fantasier. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Undrar om han är sjuk på riktigt och medicineras för något? Hoppas bara att det tar stopp nu, jag vill ju inte att han skall fortsätta med detta. Vem vet vad han hittar på härnäst? Kan han bli våldsam?

Det sjuka här är att jag instinktivt backade när jag blev anklagad för rasism. Man gör så reflexmässigt för en rasist vill ju ingen vara. Det är riktigt fult. Genom detta glider helt plötsligt "bevisfrågan" över på mig känns det som och jag måste därmed bevisa att jag inte har gjort det som sägs. Nu fanns det ju som tur sparade mail och vittnen att tillgå denna gång men vad hade hänt om det bara var ord mot ord? Hur friar man sig då?

Har gått och funderat hela kvällen på detta och hur jag skall tackla det och jag vet faktiskt inte vad jag skall göra. Något måste jag göra för nu är det faktiskt jag som känner mig kränkt av anklagelsen. Vem mer har han sagt detta till? Tror de honom? Hur går man vidare nu?

Det här har tagit mig ganska hårt. Så här känner jag mig inombords just nu:

... kanske en del undrar? Jo, efter att ha sovit på saken bestämde vi att agera lite annorlunda än vi tänkte igår. Det är alltid bra att inte handla i affekt och nu hade vi tänkt ut en plan. Vi klev helt enkelt oanmält in på personalchefens rum och frågade lungt och sakligt om varför denne hade agerat på detta sätt. Personalchefen förnekade inte sin handling men förnekade att vi skulle ha haft något avtal. "-Det har vi olika uppfattningar om" var svaret. Vilken djävla orm! Först tar personalchefen, som en av fyra personer, i hand på en sak som avslutning på en förhandling, sedan går denne ut och gör tvärt emot vad som just har lovats...

Vi skall nu diskutera vidare med vårt förbund vilka stridsmedel vi har till vårt förfogande. Det första man bör göra är att stämma företaget för avtalsbrott. Sedan kommer vi även att informera de anställda (genom utskick riktade till våra medlemmar) om vad som har hänt. Personalchefen kommer efter detta att vara ganska "rökt" och ingen vettig människa kommer i fortsättningen att tro på vad denne säger. Ingen bra egenskap för en personalchef om man frågar mig. Steget därefter är eventuellt att kontakta pressen.

Men innan vi gör något av ovanstående skall jag dock ta ett snack med vår VD för att informera om vad vi tänker göra, alternativt kan tänka oss att göra, eftersom det kan ses som en krigsförklaring att agera på detta sätt. Vi anser ju i och för sig att det var personalchefen som började det hela och att vårt agerande är följden av detta. Förhoppningsvis kommer snacket med VD också att göra susen. Vår önskan är ju inte att skämma ut företaget offentligt utan att bli av med en personalchef som inte dra sig för att ljuga oss rätt i ansiktet. Detta var nämligen inte första händelsen utan det finns fler på senare tid som liknar denna. Dock var det just denna som fick bägaren att rinna över...

... av vår personalchef. Jag jobbar ju fackligt då och då och i den rollen så gjorde jag för en tid sedan, i vittnens närvaro, en muntlig överenskommelse om att gå med på en omorganisation. Detta mot att en viss person, som genom denna omorganisation blir av med jobbet, skulle erbjudas ett vakant jobb på en annan ort. Så långt allt frid och fröjd kan man tänka sig då denna person tidigare hade uttryckt önskemål om att få det jobbet.

Fick idag på eftermiddagen reda på att personalchefen efter avslutad förhandling kallade in den anställde på sitt rum och istället för att erbjuda denne jobbet sades ungefär detta: "Du vet det där jobbet i NNNNNNNNN? Det är ingen ide att du söker det för vare sig de anställda eller chefen där gillar dig och ärligt talat så har du ju inte funkat så bra här heller..."

Vi fick reda på det av en slump då vi i förbigående frågade peronen i fråga hur det var när vi möttes i korridoren. Man tar tar sig för pannan och undrar hur personalchefen tänker egentligen? Trodde denne verkligen att vi inte skulle få reda på det?

I morgon bitti skall jag besöka en viss personalchef för att hålla en föreläsning i ämnet ärlighet, avtalsbrott och straff. Ett muntligt avtal är lika giltigt som ett skriftligt om man kan styrka det och det kan vi ju i detta fall. Det luktar skadestånd med ett antal månadslöner till den uppdagda personen då fortsatt jobb nu naturligtvis inte är ett val längre.

Vad ett förbrukat förtroendekapital är värt är dock svårt att säga men det lär personalchefen få känna på framöver...


Personalchef?

...då jag än en gång skall jobba över till riktigt sent. Enda dagen tillgänglig för övertidsarbete denna veckan så jag får väl passa på antar jag. Det är ju ingen annan som gör jobbet åt mig...

...på jobbet äntligen är avklarad. Bestämde mig på vägen hem det nu får banne mig bli hämtmat med vin och därefter en stadig whiskey. Den indonesiska/thailändska hämtmaten har nu förpassats til magen, är proppmätt. Drack rödvin till, låter kanske konstigt men jag tycker att det funkar riktigt bra. Svärmor var på besök och fick hjälpa mig att dricka upp.

Nu åter till skitdagen. Satt idag i tre förhandlingar med företaget (jag jobbar ju fackligt också).

Först var det en löneförhandling där vi fick företagets utgångsbud. Personalchefen ordbajsade som vanligt innan han kom fram till själva budet. Han tror nämligen att man kan lindra dåliga nyheter genom att dra ut på dem och inte leverera dem rakt på och att ju mer man dra ut på det desstu mildare borde det te sig. Det tog honom följdaktligen 20 minuter att komma fram till själva överlämnandet av listan...

inget är ju klart än men man kan konstatera är att de tydligen lurade oss rejält förra året. I vårt treåriga centrala löneavtal (där vi nu befinner oss i år två) finns, förrutom potten som skall fördelas, en klausul om löneöversyn. Denna översyn skall naturligtvis ge något men på det treåriga avtalet finns bara två kontrollpunkter för detta, i år och nästa. Förra året fick vi något förvånande en översyn till stånd men i år vill man knappt inte erbjuda något alls med hänsyn till att vi redan ifjol fick motsvarande miniminivån för första kontrollpunkten. Fy faan för sådana sluga djävlar! Vad tror de? Att folk nöjer sig med mindre än inflationen? Reallönesänkningar? Det kommer att bli en lång förhandling...

Den andra förhandlingen rörde en omorganisation. Man vill på en avdelning göra sig av med inhyrd personal för att spara pengar. Låter sunt om man inte samtidigt hade haft massor att göra och att flera av de inhyrda sitter på unika specialkompetenser. De som nu blir kvar kommer näppeligen att klara av allting själva. Tyvärr är det inte mycket vi kan göra förutom att vädja. Vi har ingen makt att tvinga arbetsgivare ta in mer folk. Vi fick åtminnstone taget till protokollet att man framöver skall hyra in den kompetens som fattas. Till brist på kompetens räknar åtminnstone vi arbetstoppar men det är inte säkert att företaget delar den uppfattningen. Det får vi dra i den dagen som det eventuellt kommer.

Dagen sista förhandling gällde också en omorganisation. Våra ägare tycker att vi borde dra ner på en person på en avdelning. Den personen namngavs direkt av företaget istället för att man, som sådana här saker skall skötas, tar fram en bemanningsplan med tomma rutor som ges arbetsbeskrivningar. När man är överens om antalet rutor och deras innehåll matchar man detta mot tillgänglig personal. Om det då blir någon över får man ta tag i detta och hantera det därifrån. Att, som företaget gjorde, börja det hela med att peka ut en viss person som överflödig är ett brott mot MBL. Man tog i och för síg tillbaka sitt "förslag" när vi upplyste dem om vilket klavertramp de just gjort men de har ju redan bestämt sig och kommer att driva det åt det hållet. Detta kommer också att bli en lång och segdragen process...

När jag efter dessa tre förhandlingar (totalt fem timmar) återvänder till mitt vanliga jobb har helvetet brutit ut. En produkt som gick i produktion tidigare i veckan visar sig nu ha vissa monteringsproblem som i det långa loppet också kan visa sig ge ett kvalitetsproblem. Som om inte det vore nog så har en delkomponent i en helt annan produkt nu visat sig nu vara på väg att ta slut hos leverantör. Vi har inte släppt nya ritningar på dess uppföljare och detta ger till följd att vi inte får bygga in dem i våra produkter. Panik, panik! Precis vad man vill ha klockan tre på en fredagseftermiddag. Chefen kallar dessutom till ett snabbt möte med anledning av att vår kund har klagat på vår nya utökade hantering av ändringsordrar som vi inte har lanserat mot dem än. Man säger åt oss att hålla våra interna angelägenheter för oss själva och inte läcka dem till kund. Alla tittar på mig, känns det som i varje fall. Jag har nämligen dagen innan förklarat det nya systemet för en kundrepresentant när han beklagade sig över den stora mängden ändringsordrar han får sig tillsänt. Jag sade då att han inte kommer att få färre i fram tiden och att han istället kan förvänta sig betydligt fler. Idag hade alltså detta spritt sig vidare via kunden tillbaka till mina chefer. Inte så bra kanske men som den lilla obetydliga människa man är i det stora obevekliga systemet så får man ibland "trycka på de knappar man kan komma åt" för att få tillstånd en ändring på saker man tycker är fel. Jag berättade naturligtvis inte det hela för kundrepresentanten i avsikt att skada mitt företag men samtidigt som jag sade det så visste jag naturligtvis att han kanske skulle berätta det vidare. Jag delar kundens uppfattning att det nya systemet inte är bra. Men det får jag i fortsättningen inte säga. Vilken tur att man jobbar i ett företag där det är högt i tak och man tillåts uttrycka sina tankar. NOT! Det är tur att man har en blogg att "ventilera sig i" och att de inte har makt att ta ifrån en ens tankar. Ibland undrar man vad för folk man omger sig med. Alla jag har pratat med, vilket är många, tycker att det nya system är skit men tror ni att de vågar stå upp för sin uppfattning och tala om det för sina chefer? Nej, just det...

Känner att aggressionerna rinner av mig i samma takt som singelmalten rinner in. Skall nog gå och ta påfyllning...

                    

...på ett nytt och "bättre" system för att hålla ordning på de ändringsordrar vi utfärdar på jobbet. Ett stort möte hölls i måndags där det hela presenterades för oss som skall använda det. Vi skall via internet och något som funkar som en bankdosa logga in på en server för att där lägga upp alla ändringar vi vill ha in på våra produkter. Övriga funktioner inom företaget så som produktionstekniker och säljare skall på så sätt komma åt min information och kunna komplettera med sin egen. Så långt är allt gott och man kan se uppenbara fördelar med detta gentemot att som tidigare skicka informationen via en mailkedja (Ingenjör-->Säljare-->Kund-->Säljare-->Produktionstekniker). Samtliga kan jobba vidare utan att behöva vänta på sin tur. Vi sitter dessutom i tre olika länder så en central placering av informationen är bra även ur detta pespektiv.

Nu till det som gör mig arg och frustrerad. Jag jobbar för ett amerikanskägt multinationellt företag där vår svenska avdelning utgör en mindre del av bolagets omsättning och vinst. Någon har nu centralt beslutat att vi med omedelbar verkan skall ingå i ovannämnda system (från och med igår). Man gör det utan att fråga oss vad vi tycker och utan att kolla om vi överhuvudtaget kan anpassa våra idag kundbaserade system till detta. De aviserar dessutom klart och tydligt att de skiter i om vi inte jobbar så här idag. Vi måste anpassa oss till dem. De vägrar att ändra i systemet så att det passar oss med motiveringen att "alla andra inom företaget använder det redan".

Jag upptäckte idag att det nya systemet inte klarar av att ta emot ändringsordrar som beskriver en ändring som skall gå in på flera produkter samtidigt. Det vi producerar är en tämligen "levande" produkt som ständigt ändrar sig med tiden via så kallade ändringsfönster. Man samlar då på sig ett antal ändringar och inför dem på en gång så att man har spårbarhet bakåt.  Det är inte helt ovanligt att en ändringsorder idag beskriver en och samma ändring som skall införas på låt oss säga 8 av de cirka 30 produkter jag har anvar för. I det nya systemet måste jag nu producera 8 dokoment som säger exakt samma sak men uppdelat på varje berörd produkt. Dessa dokument skall sedan processas var för sig via det nya systemet. Detta system skall nu 8 gånger om matas med en mängd uppgifter om allt mellan himmel och jord. Skulle en enda lite detalj saknas så stoppar det hela inmatningen. Det var det som hände mig idag, men jag upptäckte det först när jag redan lagt en timme på att fylla i en massa saker och ta mig till slutet på den första inmatningen. Det gick inte att spara det jag redan hade lagt in utan det var bara att logga ur... Som jag svor!

Jag kommer i fortsättningen att behöva lägga ett par timmar om dagen i snitt på administrativt krångel. Timmar som jag inte har. Vi åläggs att dra in på allt möjligt för att bolagets totala vinst inte var så stor som budgeten sade men slösa pengar genom att bränna värdefull arbetstid på idiotsystem går tydligen bra. Förbannade stelbenta amerikaner! De är vet alltid bäst, pratar överlägset med en och "sprätter" i sina fina kostymer när de kommer på besök. De är dessutom otroligt högljudda när de är i flock. De är som en samling fiskmåsar...