Sanningen

... av vår personalchef. Jag jobbar ju fackligt då och då och i den rollen så gjorde jag för en tid sedan, i vittnens närvaro, en muntlig överenskommelse om att gå med på en omorganisation. Detta mot att en viss person, som genom denna omorganisation blir av med jobbet, skulle erbjudas ett vakant jobb på en annan ort. Så långt allt frid och fröjd kan man tänka sig då denna person tidigare hade uttryckt önskemål om att få det jobbet.

Fick idag på eftermiddagen reda på att personalchefen efter avslutad förhandling kallade in den anställde på sitt rum och istället för att erbjuda denne jobbet sades ungefär detta: "Du vet det där jobbet i NNNNNNNNN? Det är ingen ide att du söker det för vare sig de anställda eller chefen där gillar dig och ärligt talat så har du ju inte funkat så bra här heller..."

Vi fick reda på det av en slump då vi i förbigående frågade peronen i fråga hur det var när vi möttes i korridoren. Man tar tar sig för pannan och undrar hur personalchefen tänker egentligen? Trodde denne verkligen att vi inte skulle få reda på det?

I morgon bitti skall jag besöka en viss personalchef för att hålla en föreläsning i ämnet ärlighet, avtalsbrott och straff. Ett muntligt avtal är lika giltigt som ett skriftligt om man kan styrka det och det kan vi ju i detta fall. Det luktar skadestånd med ett antal månadslöner till den uppdagda personen då fortsatt jobb nu naturligtvis inte är ett val längre.

Vad ett förbrukat förtroendekapital är värt är dock svårt att säga men det lär personalchefen få känna på framöver...


Personalchef?