Sanningen

Idag har jag haft en tung eftermiddag. Efter att ha varit på en löneförhandlingsrunda kom jag tillbaka till mitt skrivbord och möttes av en arg kollega som undrade om jag hade läst hans mail. Jag stod då fortfarande med ytterkläderna på mig framför en uppenbart avstängd dator. Jag skyndade mig att slå datorn och tog upp mailprogramet. Mycket riktigt var där ett mail från kollegan där han argt svarade på en fråga jag ställt tidigare under dagen. Jag förstod aldrig riktigt varför han var arg då min mailfråga löd ungefär så här "-Har du några prover på produkt XXX?" En högst relevant fråga då en annan kollega frågat mig och några andra om vi skulle börja använda denna eller ej och jag inte kände till denna nya produkt. Den arga kollegan var den som hade kommit med förslaget från början...
 
Hur som helst så löste vi ut denna fråga på stående fot då det visade sig att prover på denna produkt fanns att få tag på. Jag fick till och med några prover i min hand. Vi diskuterade saken och kom överens om att vi skall försöka få till ett större prov av den nya.

Gick därefter på ett möte och i en paus på detta möte gick jag och en kund ut till fikarummet för att hämta kaffe. Kunden och jag känner varandra sedan länge och brukar slänga lite käft och småretas så där som man gör när man känner någon bra. Kunden är finne och brukar vilja bjuda mig på den finska specialiten Tjärpastiller just av den anledningen att jag inte tycker det är gott. För er som inte vet det så är det en pastill som smakar, ja just det, tjära. Riktigt äckligt faktiskt. De smakar som om man drar ett halsbloss och sedan slickar på en nytjärad eka, eller nått liknande. Jag har ju naturligtvis inte slickat på en eka men det smakar i varje fall på samma starka sätt som tjära luktar. Så här ser förresten asken ut så att ni kan undvika eländet:




Hur som helst så avböjer jag alltså, som vanligt, hans erbjudande. Vid kaffeautomaten slumpar det sig nu så att där står "den arga kollegan" (hädanefter kallad DAK) och väntar på sitt kaffe. Jag avslutar mitt avböjande av kundens pastillerbjudande med orden "-Jag tycker lika illa om dem som jag tycker om rökare" varpå jag blinkar menande åt DAK som är en av få rökare på arbetsplatsen. Kunden som också känner DAK säger flinande "att jag får passa mig för annars kanske DAK bjuder mig på 90%-ig choklad och att jag förmodligen inte gillar det heller". Kunden hade vid ett tillfälle nämligen blivit erbjuden just detta av DAK och förvånats över vad det smakade. Vi kallpratade därefter ett par minuter till om kvalitetschoklad medans vårat kaffe bryggdes. Därefter återvände kunden och jag in till mötet igen.

När mötet är slut kommer DAK fram till mig med en bekymmrad min och frågar om jag har ett par minuter över. Utan att fråga vad det gäller svarar jag att så är fallet och vi går mot ett närbeläget ledigt konferensrum. På vägen dit haffar han även vår chef och ber honom följa med. Väl inne i konferensrummet får jag höra att jag är en rasist och att jag av någon anledning har utsett honom till mobboffer. Han skriker och gormar att han under en längre tid känt sig kränkt av mig och att det nu får vara nog. Händelsen i fikarummet och mailet tidigare under dagen var droppen som fick bägaren att rinna över påstår han.

Jag bara gapar och vet inte vad jag skall svara. Skulle jag vara en rasist? DAK är förvisso från Iran från början men har bott här i snart tjugo år och pratar svenska nästan som "vem som helst". Han har förvisso ibland lite svårare att uttrycka sig skriftligt men på vilket sätt skulle jag ha behandlat honom så att han ansåg mig vara rasist? Jag som tvärt om hatar orättvisor, falska människor och översittare. Jag förstod verkligen inte vad han menade.
 
Han påstår att det finns många tidigare händelser som han inte vill gå närmare in på men att det just nu aktuella var att jag hade skickat ett mail där jag utmålade honom som dum och inkompetent och att detta mail hade skickats med CC/Kopia till flera kollegor. Det var alltså det mail där jag frågade om han hade några produktprover han menade... Att det var skickat med CC/Kopia till två kollegor berodde på att det var dessa två som också berördes av ändringen.

Vidare påstod DAK nu att jag inför kunden hade sagt att jag inte gillade honom och utmålat honom som en äcklig rökare. Nu kommer vi till det tragikomiska, han menade också att vårt prat om procenthalt på choklad egentligen handlade om hans hudfärg och att jag drev med honom pga detta.

Inget av DAK's påståenden är sanna. Chefen fick senare läsa mailen och han pratade för säkerhets skull även med kunden för att höra med honom vad som hade sagts. DAK måste helt enkelt vara sjuk i huvudet. Han lider av vanföreställningar och väljer att tolka saker så att det passar honom och hans fantasier. Jag kan inte tolka det på annat sätt. Undrar om han är sjuk på riktigt och medicineras för något? Hoppas bara att det tar stopp nu, jag vill ju inte att han skall fortsätta med detta. Vem vet vad han hittar på härnäst? Kan han bli våldsam?

Det sjuka här är att jag instinktivt backade när jag blev anklagad för rasism. Man gör så reflexmässigt för en rasist vill ju ingen vara. Det är riktigt fult. Genom detta glider helt plötsligt "bevisfrågan" över på mig känns det som och jag måste därmed bevisa att jag inte har gjort det som sägs. Nu fanns det ju som tur sparade mail och vittnen att tillgå denna gång men vad hade hänt om det bara var ord mot ord? Hur friar man sig då?

Har gått och funderat hela kvällen på detta och hur jag skall tackla det och jag vet faktiskt inte vad jag skall göra. Något måste jag göra för nu är det faktiskt jag som känner mig kränkt av anklagelsen. Vem mer har han sagt detta till? Tror de honom? Hur går man vidare nu?

Det här har tagit mig ganska hårt. Så här känner jag mig inombords just nu: