Sanningen

... har förflutit. Efter gårdagkvällens cruising så fick vi inte barnen i säng förrän nästan tolv. Vi sov sedan alla till nästan klockan tio i morse även om jag faktiskt var uppe en sväng i natt vid fyratiden då dottern ramlade ur sängen och började gråta.

Presentinköp till kompisarnas nyfödda dotter, gräsklippning, en kortare motorcykeltur och morsdagsmiddag i trädgården hos mina föräldrar var dagens aktiviteter. I morgon väntar jobbet igen...

... tror jag i varje fall, den har åtminnstone startat bra. Somnade redan vi halv elva igår då jag var helt färdig efter min helvetesvecka (se föregående inlägg). Sov som en stock fram till halv åtta när dottern väckte mig. Sade åt henne att gå och leka på sitt rum ett tag och somnade om. Vaknade sedan igen vid halv nio. Underbart!  Jag fick 10 timmars sömn, vet inte när det hände senast... En av anledningarna att jag kunde sova så länge är att sambon, som har sovit i gästsängen några nätter eftersom hon har åkt på en hemsk hosta, tog hand om barnen och lät mig få sova färdigt. Det är kärlek!

Ikväll skall vi grilla med vänner innan vi åker till ett ställe där det är raggarcruising idag. Det har blivit något av en tradition att göra så, skulle tro att det är femte eller sjätte året i rad nu. Kanska kul att se på faktiskt, inte för att vi är raggare själva men fina bilar och mycket folk i rörelse i kombination med (oftast) fint väder är en lyckad kombination för både barn och vuxna.


 

... som jag skrev om tidigare är nu definitivt över. Den arbetsvecka som just passerat var en av de värre jag varit med om (därav mitt dåliga bloggande den senaste tiden). Övertid varje dag och två dagar kom jag inte hem förrän elva på kvällen. Det känns lagom kul att gå upp halv sex på morgonen dagen efter då. Någon vidare bilförare är man ju inte heller när man är utarbetad.

I onsdags kväll ringde jag upp chefen och sade till honom rakt ut att han håller på att ta död på mig. Det är förvisso bara tre veckor kvar nu till min semester men det är samtidigt det som är problemet. Jag kommer inte att bli klar med allt jag förväntas göra innan dess. Det är inte roligt att åka till jobbet varenda dag med ont i magen över att man inte räcker till trots att man jobbar varje vaken timme på dygnet. Att flytta semestern funkar inte heller med tanke på vad vi skall göra (Italienresan).

Resultatet av telefonsamtalet blev att vi hyr in en konsult i två veckor som skall hjälpa mig. Det är samma kille som vi nyss sade upp för att jag pga besparingar skall göra två personers jobb... Det är förvisso en start och en bra hjälp på vägen men jag tror fortfarande inte att det räcker. Han skulle aldrig ha skickats hem i första läget. Men så går det när personer på andra sidan Atlanten skall bestämma hur vi skall vara bemannade utan att ha en aning om vad vi sysslar med här. Man tittar bara på siffror och är det kris så är det då måste man naturligtvis spara in på saker annars är man ingen bra chef. Att vi som jobbar med utveckling inte har mindre att göra bara för att det är kris, snarare tvärt om, och det säljs mindre av dagens produkter bryr man sig inte om.

Vi får egentligen inte ta in konsulten igen nu heller men eftersom hans bolag inte har skickat slutfakturan är så fixar chefen så att de timmar han gör nu faktureras på räkningen för vad som jobbades i mars. Jag skiter i vilket bara jag får hjälp men det är ju konstigt att man kan skall behöva "fuska" och mörka saker internt för att få sin egen verksamhet att fungera...

... med posten idag, min skiva är här. Den är tydligen inspelad redan 1990. Inte undra på att man inte har hört den (alternativt förträngt den)... Har nu lyssnat igenom den och det var väl mest Peters låt som man kommer ihåg. Marie Fredriksson med Så glittrande var aldrig havet är ju i och för sig helt OK men resten är ganska slätstruket.

... och det enda nyttiga jag gjort på hela den tiden är väl att klippa gräset. Nu så här på söndag eftermiddag har jag faktiskt lite dåligt samvete för min brist på aktivitet. TV-tittande är tyvärr den enskilt största aktiviteten under helgen...

Namnkalaset och syrrans födelsedagskalas igår kväll var väl det enda sociala vi gjort dessutom. Man skulle i och för sig kunna se detta som en uppladdning inför vad som komma skall. Varenda helg är nu uppbokad ända fram till midsommar (då vi åker på semester) med bjudningar hit och dit. Vi passar nämligen på att umgås med alla som vi annars inte kommer att träffa förrän fram i augusti när vi kommit hem igen.

Nä, nu skall jag gå och hänga lite tvätt. Det lättar förhoppningsvis det dåliga samvetet lite.

... till Lemarclåten "Handens fem fingrar" ledde mig till slut fram till denna låt. Den bästa version av Byssan Lull jag någonsin hört! Vet inte var denna inspelning kommer ifrån. Mig veterligen finns den inte på någon av hans skivor i alla fall (jag har alla Peters skivor...)

Uppdatering: Jag hittade skivan. Det är en hyllningsskiva till Taube och kan köpas här (till reapris faktiskt!).
Uppdatering 2: Jag beställde just skivan...

Kom på att jag glömde bort att skriva om en av de stora händelserna på kalaset. "Handens fem fingar" av Peter Lemarc framfördes med stor inlevelse av en kompis/kollega till pappan. Det kom då en liten tår i mitt öga och jag såg att det föll tårar på fler ställen bland de församlade.
 
Hittade tyvärr ingen video...

... som är en ersättning för ett dopkalas då man väljer att inte döpa sitta barn men ändå vill fira/visa upp sitt barn för släkt och vänner. Jag har ingen tidigare erfarenhet av detta så jag visste inte vad vi skulle vara med om.

Barnets mamma är kusin med min sambo men jag har aldrig tidigare träffat pappan som är en lokalkändis. Det var lite spännande faktiskt att se om han var lika kul i verkligheten som han brukar vara i de sammanhang han brukar synas så som revyer och liknande. Han var faktiskt mycket trevlig och underhållande idag men jag misstänker att han "spelade upp" en liten föreställning även idag då han ju faktiskt hade planerat allting och hade ett lite manus i fickan som han kollade i då och då. Han var ju värd och skötte det mesta av allt prat och de sånger som framfördes...

Hur som helst så var det hela riktigt lyckat. Det var fint väder, avspänt, rörande, roligt och jättetrevligt!

... vad som pågår bakom ens rygg...

Visst har han talets gåva? Bara en massa svammel! Någon som tror att denna människa är lämpad för någon som helst politisk post någonstans i landet? Nej, skulle inte tro det...

... stod inte med i turistbroschyren!

... om hur vi skall kunna klara av den närmsta tiden med allt som vi förväntas göra och de knappa resurser (räknat i antal personer) som står till buds.

Det var jag och två av mina kollegor som tog detta initiativ och åkte in till chefens kontor (han sitter inte i samma del av stan som oss). Vi var upprörda och argumenterade väl för vår sak men på något sätt lyckades han dock efter en stund dupera/kollra bort oss och vi kände oss faktiskt lite bättre till mods när vi gick därifrån. Men redan ute på parkeringen kom vi på att vi blivit lurade för ingen av oss visste egentligen mer nu än innan vi kom dit.

Jag liknar det vid att köpa en begagnad bil av en bilhandlare. Man är glad när man gör upp affären och tror att man har fått till en bra deal men man börjar ganska snart undra på vilket sätt man blev blåst, för det blir man alltid...

En dödsruna!

I dag sörjer vi en gammal kär vän som gått hädan, Sunt Förnuft, som levt med oss i många år. Ingen är helt säker på hur gammal Sunt Förnuft egentligen var eftersom födelsedata sedan länge förlorats i en byråkratisk utrensning.

Sunt Förnuft kommer att bli ihågkommen för att ha skapat sådana värdefulla uttryck som: "Det är klokt att gå in när det regnar", "Det är tidiga fåglar som får den bästa masken", "Livet är inte alltid rättvist, och det KAN vara mitt fel"

Sunt Förnuft levde efter enkla, sunda ekonomiska regler: "Gör inte av med mer pengar än du tjänar!" och trovärdiga stadgar: "Vuxna - inte barn - har ansvaret."

Sunt Förnufts hälsa började försämras snabbt när välmenande men betungande regler sattes i system. "Rapportering av att en 6-årig pojke anklagats för sexuellt ofredande när han pussade en klasskamrat". "Tonåringar relegerade från skolan när de använde munvatten efter lunchen". "En lärare förlorade arbetet för att ha gett en bångstyrig elev en reprimand" Allt detta försämrade Sunt Förnuft.

Sunt Förnuft tappade fotfästet när föräldrar attackerade lärare för att de gjorde det jobb som de själva misslyckats med för att skapa disciplin hos stökiga elever. Läget förvärrades när skolan tvingades ha föräldrars tillstånd för att ge en
elev solkräm eller huvudvärkstablett men förvägrades att meddela föräldrar när en elev blev gravid och önskade abort.

Sunt Förnuft förlorade livsviljan när kyrkorna blev affärsdrivande och kriminella blev bättre omhändertagna än deras offer.

Sunt Förnuft blev helt ställd när du inte får försvara dig mot en inbrottstjuv i ditt eget hem och tjuven kan stämma dig för övervåld.

Sunt Förnuft gav slutligen upp och ville inte leva mer när en person inte kunde förstå att en ångande kopp kaffe var het - spillde den i knäet - och fick ett enormt skadestånd.

Sunt Förnuft föregicks i döden av sina föräldrar, SANNING och FÖRTROENDE- sin livspartner GOTT OMDÖME, dottern ANSVAR och sonen FÖRNUFT. Sunt Förnuft överlevdes av 4 styvbröder: "JAG VET MINA RÄTTIGHETER", "JAG VILL HA DET NU!", "DET ÄR NÅ'N ANNANS FEL" och "JAG ÄR ETT OFFER"

Det var inte så många som deltog vid begravningen eftersom få förstod att Sunt Förnuft var borta för alltid.

Om du fortfarande minns Sunt Förnuft sprid detta vidare - om INTE - gör som de flesta - INGENTING

... har utvecklats till en uppsamling av roliga bilder och annat kul jag kommer över. Kanske inget fel med det men jag skriver ju nästan inget själv nu för tiden. Å andra sidan så händer det inte så mycket heller just nu utöver att jag jobbar. Dagarna flyger förbi i ett rasande tempo och nu är det bara fem veckor kvar till min hett efterlängtade semester. Jag kan inte påminna mig att jag någonsin varit så här trött på allt och att bara ha ett enda mål framför mig som håller mig uppe...

David spelar "Jag kommer hem" på Kontiki i Göteborg 2009-05-14. Jag var där!

...hände det dock något kul. Jag var på en spelning med David Miles på resturang Kontiki i Göteborg. Jag har ju skrivit om honom tidigare och det kan ni läsa om här. Jag och några kompisar åkte dit för att lyssna på honom och hans band. Riktigt bra var dom. Här kan man lyssna på några av hans låtar.

David jobbade tidigare på en fiskerifabrik i Varberg men sedan ett år nu lever han enbart på att spela och han sade att han skall ge det här med musiken ytterligare ett år nu och verkligen satsa allt för att se vart det bär. Skall bli kul att följa faktiskt. I framtiden man kanske känner en rockstjärna?

... och jag vet inte riktigt vad jag skall skriva om nu heller...

Det händer inte så mycket just nu. Jag bara sover, jobbar och äter, inte  så mycket att blogga om alltså. Dessutom så är jag allmänt trött hela tiden så jag orkar inte ta tag i något alls. Hoppas det här bryts snart... 

... kom nyss in från vår helt nya lekpark på andra sidan gatan. Sonen "körde bil", en ganska stor Jeep som står på fjädrar, i över en timme i sträck (han tröttnar aldrig) och dottern klättrade i klätterställningarna som en liten apa. Förrutom att det var kul att vara ute så fans det också ett syfte med det hela. Vi har nämligen hållt oss ur vägen för sambon under dagen, som läser för någon tenta...

Förrutom leken i paken så har jag softat omkring mest hela dagen utan att göra ett enda vettigt handtag. Ganska skönt faktiskt... Skall nu lägga barnen och hälla upp en singelmalt så att man kan slappna av på riktigt.

... som bara försvann. Vad förbannad jag blev!

Jag började skriva, lämnade datorn för en stund och kom sedan tillbaka för att avsluta. när jag tryckte på "Spara&Publicera" möttes jag av inloggningsrutan till Blogg.se. Att backa tillbaka gick inte heller, inlägget var borta och jag orkade inte skriva om det så jag gick och lade mig istället. Enormt frustrerande...

En afrikan, en engelsman och en kines var ute och gick. Efter några kilometer kom de fram till en vägspärr och vakten sa:

- För att ni ska komma vidare måste ni tillsammans ha en meter snopp.
- Jäklar, tänkte engelsmannen och kinesen, nu är det kört!

Men afrikanen såg cool ut och sa lugnande:
- Inga problem boys, det är lugnt.

Afrikanen öppnade gylfen och tog fram sin apparat som mätte hela 85 cm.
Engelsmannen gjorde likadant, och den mätte 12 cm.
Nu var det kinesens tur, och hans var 3 cm.
Med andra ord uppfyllde de kravet precis på centimetern och de kunde gå vidare.

Afrikanen tog åt sig äran och sa till de andra att han förväntade sig en liten belöning för att han hade räddat dem:

- Vilken tur att jag hade en sån stor baddare på 85 cm!
- Och att jag hade 12 cm! sa engelsmannen.
- Och vilken tur att jag hade stånd! sa kinesen.

... det är ju torsdag...

De senaste veckorna har vi styrt över sådant övertidsarbete man själv kan förfoga över till torsdagar. Då hinner man göra undan en hel del så att man kan (förhoppningsvis) åka hem i normal tid på fredagarna.

Nej, nu måste jag jobba!

... det är ju toppmatch på TV. Chelsea- Barca! Sånt går lätt före bloggen och datorn...

... felparkerare hörde av sig idag. Sambon satte igår en lapp på deras bil där hon vänligt bad dem att inte parkera framför vårt garage. Idag ringde de och bad om ursäkt och sade att det inte skulle upprepas. Då är i alla fall inte de i maskopi med idioterna...

Idioterna har inte pakerat ivägen på några dagar nu. Undrar om de tröttnade? Tyvärr finns det fler av dem, idag har någon parkerat rakt framför vårt garage! Vad gör man? Orkar inte hålla på och bråka med folk som uppenbarligen inte förstår vanligt folkvett....

... och shoppade loss. Sambon, dottern och jag for dit för att handla kläder. Sonen lämnades till sin moster som fick vara barnvakt.

Nu var det två år sedan jag var där sist men allt var sig likt... Vi kom dock inte dit förrän vid halv tolv så den västa stressen hade lagt sig. Jag försåg mig med en egen vagn och gick för mig själv hela tiden. Om jag får göra det så tycker jag faktisk inte att Gekås är så farligt som de flesta män vill göra gällande (tror t.o.m. ett en del av de som uttalar sig inte ens har varit där), tvärt om springer timmarna lätt iväg när man kan botanisera mellan olika fynd på CD avdelningen och bland verktyg. Att ingen annan affär som jag känner till tillhandahåller så mycket herrkläder som Gekås hjälper också till. Tack vare det stora utbudet (och priserna) kan man lätt sålla fram några guldkorn och köpa allt det som man vill ha utan att behöva tänka på att man ruinerar sig. 
 
Då vi fortfarande lider lite ekonomiskt av vardagsrumsrenoveringen samtidigt som vi måste "få ihop" pengarna till Italiensemestern höll jag medvetet igen på verktygsavdelningen och handlade inte så jättemycket kläder. När jag sedan mötte upp med sambo och dotter för att betala och såg att de bara hade en halvfull vagn tänkte jag hoppfullt att det kanske inte skulle bli så mycket pengar ändå. En kvart senare när våra varor passerat kassan var jag 4250 kronor fattigare... Man får trösta sig med att vi sparat en hel del pengar ändå. Bara de tre par jeans jag köpte sparade förmodligen ihop till bensinpengarna och barnen behövde ändå fylla på med en del basplagg.

... i trädgården och fixa. Man måste passa på i det fina vädret!

... vid halv elva på torsdagskvällen och igår var vi bortbjudna till några vänner så därav den dåliga blogguppdateringen.

Vi belv bjudna på köttsoppa. Lite konstigt kan tyckas men det finns en förklaring. Vi som träffades igår är samma personer som åker upp till Norrland för att jaga älg varje höst, men nu även med respektive. Köttet i soppan var således älgkött från förra årets jakt. istället för att deöa upp "soppköttet" mellan oss så tar en hand om alltihop och bjuder in de andra. Detta är andra året vi gör så här på valborg så jag antar att vi just har startat en tradition.