Sanningen

Vi irrade fram lite planlöst och kom efter en stund fram hit, Rialtobron över Canal Grande:




Utsikt från toppen av Rialtobron. På restaurangen nere i högra hörtnet fick vi som avslutning på dagen ett "kanalbord" (mer om det längre ner):




här är en av alla mysiga vyer som finns i staden:




Ännu en:




Här har vi kommit tillbaka till Rialtobron och har sklagit oss ner vid uteserveringen närmast bron. På Canal Grande går det förrutom gondoler och taxibåtar även större båtar som är att betrakta som våra bussar. Det är en sådan som ses bakom gondolen:




Det är riktigt dyrt att vara i Venedig och det blir dyrare och dyrare ju mer centralt man kommer. Med den mattematiken så kan man förstå att den restaurang vi valde var en av de dyrare. Vi åt pizza (vad annars) för 150 kronor styck. En burk cola kostade 45 kronor medans vinet bara kostade 50 kronor:



När vi hade suttit en stund kom det ett sällskap med en jättestor kille som också slog sig ner på uteserveringen. Jag tyckte mig känna igen honom som en rysk boxare men kom inte på hans namn. Nu har jag tagit reda på att han heter Nikolaj Valujev är 213 cm lång och väger ca 150 kg inför matcher, förmodligen mer här. Han var världsmästare så sent som i våras. Kul att se kändisar:

Utefter Markusplatsen så ligger det massor med "fina" butiker och lokaler. Man kan gå under tak så att man inte utsätts för den stekande solen. Det var ganska behagligt här: 




En av de "fina" ställena var en konsthandlare. De hade mycket grejor av Salvador Dali. Klumpen till vänster som i mina ögon inte liknar något alls kostade 5500 Euro och "klockorna" till höger kostade 13200 Euro styck:




Runt hörnet på konsthandlaren (ett hus från Markusplatsen) såg det så här mysigt ut:





Och tjugo meter från stället där föregående bild togs ligger ett stort hotell med egen gondolbrygga (Best Western Cavalletto). Såg riktigt trevligt ut. Här skulle jag nog boka om jag skulle bo på Hotell i Venedig, mer centralt än så kan man inte bo:

Den här är kul:

...till följd av nattens krogrunda. Kom inte hem förrän vid fyratiden. Vi hann med inte mindre än sju ställen under kvällen/natten. Dessutom avslutade vi det hela med en efterfest hemma hos kompisen. Är som sagt ruskigt seg idag men mår förhållandevis bra ändå. Det är sömnbristen snarare än gårdagens massiva alkoholintag som är problemet. Skall snart gå och lägga mig en stund innan övriga familjen kommer hem.

Jag och sambon lämnade en dag vården av våra barn till kompisarna och åkte båt in till Venedig. Det här är den välkomnande synen när man kommer in mot Markusplatsen (Piazza San Marco):




Gondolparkeringen vid Markusplatsen fotat från vattnet (vi har ännu ej gått iland):




Precis intill Markusplatsen ligger Suckarnas bro. En bro mellan två hus som användes för att transportera fångar från palatset till vänster (som användes som domstol) till fängelset på höger sida. Suckarna var de ljud som fångarna gav ifrån sig vid denna transport:




På många ställen i staden stod det konstnärer och målade. Just denna vet jag inte om han var riktig eller ej eftersom vi såg honom två gånger med en halvtimmes mellanrum (vi rastade och åt en macka en liten bit där ifrån) och som jag tyckte så målade han fortfarande på samma svarta fläck. Kan ha varit ett sätt att kränga "riktig konst", att få folk att köpa direkt av en "konstnär" (som sedan i verkligheten hade köpt dem färdigmålade från Kina neller dylikt):




Markuskyrkan gick vi aldrig in i eftersom kööerna ringlade sig fram och vi inte ville spendera vår dag i en kö när solen gassade. Såg trevligt ut från utsidan i varje fall. Kolla in marmorpelarna, de är helt olika varandra i färg och mönster:

...på stan för att hålla traditionen med "Supar-tisdag" vid liv och för att ha skôj. Det hela började för några år sedan när någon av oss yttrade "det är bara på semestern som man drar till på en tisdag". Sagt och gjort så bestämdes det i all hast att påföljande tisdag så skulle det festas. Nu är detta många år sedan men varje år så har vi gjort just detta. I år blir det dock ett litet undantag då det faktiskt är onsdag idag och inte tisdag. Anledningen till att det inte gick att genomföra en tisdag är min Italienresa och att två av oss redan har börjat att jobba igen. De har dock ledig dag imorgon alternativt jobbar halvdag (eftermiddag) så ikväll blir det av. I mitt eget fall passar det också ypperligt då jag faktiskt är gräsänkling. Övriga familjen har nämligen åkt ut till kusten för att hälsa på svärfar i hans husvagn.

Vi börjar vi sextiden med förfest. Känner redan nu på mig att morgondagen inte blir trevlig...

...över namn som de tyckte att SÄPO skulle kolla upp. Just honom kan de gott få kolla lite närmare i sömmarna. Religiösa ledare gör mig altid lite nervös. Speciellt de som är fanatiska och talar i tungor. Mängden tokiga uttalanden från Livets Ord och Ulf Ekman är skrämmande. Här finns några av dem.

En bunt med människor som gör som den store ledaren säger utan att tänka själva är alltid farligt oavsett vad ledaren säger. En ledare som dessutom tjänar grova pengar (hur finansierar man annars en villa för 6,6 miljoner?) medans hans anställda har mycket låga löner och församlingsmedlemmarna är fattiga. Som sagt något för SÄPO att kika på. Dock hade nog inte FRA behövt påpeka detta för dem. Varenda normalt funtad person vet att "Uffe" är farlig så han är nog redan övervakad skulle jag tro.

Samhällets fiende:



FRA's slumpvisa övervakning av medborgarna har jag dock inget till övers för. Här är listan med namn på högst vanliga svenskar (och Ulf Ekman) som FRA på lösa grunder vill ha kollade av SÄPO. Är du själv med på listan?

Efter att ha besökt butiken bar det av till muséet som ligger några kvarter längre bort. Här fanns massor av Formel 1 bilar och "vanliga bilar". Detta är den F1-bil som kördes av Gerhard Berger 1987:




Här den bil som Kimi Räikkönen körde förra året. En detalj som jag inte hade tänkt på tidigare är att bilen faktiskt inte har samma röda färg som Ferrari "alltid" har haft. Denna bil är lite mörkare röd och är faktiskt en metallic-lack, den "gamla" är ju en solid färg. Färgbytet har en hel del med bytet från Marlboro som sponsor att göra. De förknippas ju också med den röda färgen: 




Min peronliga favorit Ferrari, Enzo. Detta exemplar är från 2002. Så himla läcker bil. Zlatan har tydligen en sådan:




Enzo'n igen:




En 612 Scaglietti från 2004. Trevlig bil. Det sägs att vår Kung Carl-Gustav har en sådan:




En klassisker, 125S från 1947 med en bakgrundsfond av andra framgångsrika tävlingsbilar:




Som avslutning på vårt Maranellobesök passade vi på att leta upp Ferraris testbana. Vi fick leta ett bra tag innan vi hittade fram, sedan fick vi gå över en åker för att komma fram till staketet. Vi fick inte se några F1-bilar (vilket vi faktiskt hade hoppats på då vi tajmade besöket så att det var mitt emellan två tävlingar i Europa) men väl ett antal produktionsbilar och några välmaskerade prototyper av både Ferrari och Maserati (som ägs av Ferrari):

En dag for jag och pappan i den andra familjen till Maranello strax söder om Modena. Det är här som Ferrari har sin fabrik och museum. Så här trevligt såg det ut på baksidan av fabriken vilket tydligen också är porten till deras bilverkstad. Det är tydligen populärt bland Ferrariägare att ta sin bil till "källan" för att få den servad:




Rakt över gatan från där föregående kort är taget ligger Ferraributiken. En affär med bara Ferrariprylar! Man kunde köpa modellbilar och delar från uttjänta F1-bilar etc (så som kolvar, bara 20 000 kronor styck...). Kläder av alla varianter fanns naturligtvis också:




En äkta Ferrari-barnstol. Sambon säger att de finns att köpa här hemma i Sverige också men det är ju inte samma sak som att ha köpt den i Maranello:




De gör tydligen även barncyklar. Ganska snygg faktiskt (men lika dyr som snygg naturligtvis):

...i vardagsrummet. Olidligt hett var det men nu är det gjort. Nu gäller det bara att få tag på en plåtslagare så att det blir tätt också. De två firmor jag besökte tidigare idag hade båda semesterstängt. Får nog bereda mig på att det kan ta några dagar innan det blir färdigt.

och uttalar sig i Aftonbladet om att han är sur över att folk inte gillar hans frisyr. "- Jag blir så jävla sur. Vad är det för ytliga människor som bor i Sverige?" säger Magnus.

Ja du Magnus, det råkar väl händelsevis inte vara samma typ av fåfänga/ytliga människor som skaffar hårimplantat när de blir lite tunnhåriga och riskerar sitt ungdomliga utseende...?

Håret verkar hur som helst vara en känslig sak för honom. Före och efter transplantation:
 

Bad i Adriatiska havet på campingens privata strand:




Hela familjen i havet för gruppbild:




Dottern och äldsta pojken i den andra familjen testar campingens bilbana:




Familjen på stranden vid en kvällspromenad:




En eftermiddag så regnade det rejält. Regnet vräkte under ett par timmar ner och var uppblandat med nästan centimeterstora hagel. Hela campingen flödade i vatten. gatan utanför vårt tält blev ett gigantiskt dike. Vi hade dock lite tur med vår plats som låg högre än gatan så vattnet steg aldrig så att det gick in i tältet. Det var dock bara några ynka centimetrar ifrån innan det rann undan:




Ungarna tyckte det var fantastiskt kul att vada omkring i vattnet, trots våra uppmaningar att hålla sig därifrån. Vattenpölar och barn dras till varandra som magneter:

...så här dagen efter en bröllopsfest. Dagen var mycket lyckad och vigsel avlöpte utan problem, den efterföljande festen likaså. Idag har vi varit på brunch i brudparets trädgård då också presentöppnandet avklarades.

När festen var klar igår vid ett tiden och alla var på väg ut från lokalen trampade jag snett och stukade min fot. Idag går jag omkring med ett specialskydd för fotleden som jag införskaffade sist det hände. Nu var det ett par år sedan men jag har tyvärr en lång historia bakom mig av stukade fötter. Denna gång var det ändå ganska lindrigt men risken är alltid att göra det en gång till tätt inpå. Då blir det riktigt illa. Därav försiktighetsåtgärden med skyddet...

Så här ser det ut (men mitt är svart):
             

...så nu blir det inte mer semesterbilder idag. Fortsätter förmodligen i morgon om inte kvällens festande helt tar udden av all ork.

         

Varje dag följde i stort sett samma mönster. Gå upp när det var för varmt att ligga kvar i tältet, Äta frukost, Gå och diska, Gå till stranden eller någon pool, Bada tills man inte orkade mer, Äta pizza slicar, Bada ännu mer, Äta glass, Gå hem och vätska upp med Bacardi Breezer eller öl (vilket bilden demonstrerar), Duscha, Fixa med middag, Äta, Grogga, Gå iväg till glasskiosken igen för att ge barnen efterrätt, Lägga barn, Grogga mer, Duscha igen, Gå och lägga sig. Så här höll det i princip på i tre veckor. Tråkigt? Nej, verkligen inte. Helt perfekt för en barnfamilj. Nu börjar dessutom äntligen solbrännan ge sig till känna:




En tom "Strandpool" på kvällen:




På campingen fanns även ett lekland för barnen. Det kostade 5 euro i entre men det fanns rejält med grejor att göra för ungarna. De fick en stäpel på armen och kunde sen komma och gå som de ville under kvällen. Perfekt för oss vuxna som på ett närbeläget ställe kunde passa på att grilla:




Dottern ifärd med att golva Pluto på leklandet i en av alla dessa hoppborgar (det fanns minst 10 stycken):

Äntligen var vi på plats och kunde välja ut en plats att slå upp vårt tält. Våra kompisar skulle ju ha upp sin husvagn brevid så det tog ett tag innan vi hittade den "perfekta platsen" bland de 3500 tomterna. En positiv sak med att komma dit så pass tidigt som vi gjorde (i slutet av juni) var just detta att man kunde välja plats. De som kom en vecka senare fick ta de få platser som fanns kvar och ytterligare en vecka senare var det fullt och folk köade för att överhuvudtaget komma in. När vi hade fått upp vårt tält togs denna interiörbild med en blekfis i förgrunden:




Vårt tält exteriört:




Efter att ha slagit upp tältet gick vi runt och bekantade oss med närområdet. Detta är vyn mot havet från campingens egen strandpromenad. Stranden är också campingens privata:




På campingen finns två poolområden. Denna fick namnet "Sandpoolen" av ungarna eftersom det logiskt är just det. En gigantisk konstgjord sandstrand med flera pooler i olika nivåer. I förgrunden syns undertecknad med son. De löjliga mössorna är det faktiskt lag på i Italien hur konstigt det än kan låta. I alla offentliga pooler gäller lagen stod det uppspikat på skyltar. Tror att det hela kommer sig av att det blir mindre hårtussar i filter och pumpar för poolägarna snarare än hygieniska omsorg bakom detta. Eftersom alla hade dem så vande man sig dock snart med att dra på sig den löjliga tingesten när man skulle hoppa i. Inför resa hade jag även fått rådet att skippa badshortsen och istället införskaffa "vanliga" badbyxor för att "passa in" bland alla tyskar och holländare. Jag gjorde ett mellanting och köpte på mig ett par Speedos med ben. Dock använde jag dem bara de första dagarna och återgick till mina badshorts då jag aldrig kände mig bekväm med "Speedosarna". Mina röda armar fick jag faktiskt redan i Österrike. Innan vi åkte vidare mot Italien gick vi en promenad på cirka en timme i samhället där campingen låg. Smorde naturligtvis inte in mig och bar en ärmlös t-shirt. Det räckte för att skaffa sig denna fula start-solbränna:




Denna bild är från det andra poolområdet, av ungarna kallat "Svamppoolen" pga den svampliknande tingesten i bakgrunden. Även detta område är stort och består av flera pooler. En av de populärare var en lång oval med strömmande vatten där man kunde glida omkring på flytleksaker. Här sitter jag med mina barn och som synes så är de löjliga mösorna på även här:

Natt två sov vi också i kompisarnas husvagn. Vi hade sent på kvällen, i mörker, tagit oss till en camping uppe i bergen i Österrike. Ägaren till campingen fick komma ut och släppa in oss då den egentligen hade stängt för kvällen. Vi var trötta och ordnade snabbt så att man kunde gå och lägga sig. Döm om min förvåning när denna vy infann sig rakt utanför husvagnsdörren på morgonen:




På väg ner från campingen stannade vi vid en utsiktsplats och tog denna bild. Vi är riktigt högt uppe som synes och då har vi ändå åkt ner en bit från campingen sett:




Färden fortsatte neråt. Trots att vi sitter i bil och fotar neråt ser man på kortet att vägen är brant:




Brenner-passet passerades mellan Österrike och Italien. Det vi här kör på är en bro som går utmed en bergssida. det är ett par meter mellan bron och stupet på insidan:




Vårt slutmål, Campingen Union Lido Vacanze i Cavallino, nåddes ganska sent dag tre på grund av flera stora olyckor och en massa vägarbeten på den Italienska motorvägen. Cavallino ligger strax söder om Lido de Jesolo på halvön utanför Venedig. Tre härliga veckors vistelse låg nu framför oss:

Bilen är packad och vi är redo att ge oss av:




Första övernattningen gjordes i kompisarnas husvagn på en rastplats utmed Autobahn. Lägg märke till den blå bussen. Den passerar just ute på vägen. Så nära själva vägen låg rastplatsen. Sov som ni kanske förstår inte så bra pga ljudet från trafiken utanför. Här äter jag och mina avkommor frukost morgonen därpå:




Längs Autobahn fick vi syn på något kul. Detta kan tyckas vara vilken industribyggnad som helst men det är faktiskt Bobbycar-fabriken! Alla som har barn (eller har varit det de senaste 40 åren) vet vad det är. Lite svårt att se på bilden men det står faktiskt en jätte-Bobbycar framför fabriken.




För er som mot förmodan inte vet vad en Bobbycar är så ser de ut så här:
(Ahhhh....Just det!!!!)




Avkommorna kollar på utsikten från en rastplats innan gränsen till Österrike. Bedårande utsikt med Österrikes berg i bakgrunden och en frodig grön dal framför:




Ovan nämnda rstplts hade förrutom fin utsikt dessutom en av de häftigaste lekplatser jag sett. Dottern klättrade hela vägen upp men vågade sedan inte åka ner i röret:

...från resan i fem kategorier: 1) Resan ner; 2) Tält, Bad & Camping; 3) Ferrari; 4) Venedig; 5) Hemresan.

Har beslutat mig för att skippa korten på mina barn (vilket egentligen är de bästa korten då glada barn egentligen är en del av målet med resan) eller i de fall där de ändå förekommer att maskera/retuschera bilderna lite då hela upplägget för bloggen skulle försvinna om jag (eller min familj) inte längre var anonym.

Skriver i omgångar annars orkar jag inte fullfölja detta projekt. Så snart följer första delen...

...till hur jag skall göra med min "reseberättelse" som jag har utlovat. Mer precist är det bilderna jag inte vet hur jag skall göra med. Jag skriver ju anonymt och har hittils inte lagt ut några riktiga bilder på mig själv eller min familj. När jag idag kollade igenom våra bilder från semstern (nästan 1200 bilder och filmer!) så inser jag att nästan alla bra bilder innehåller just detta. Att illustrera vår resa visar sig alltså inte vara så lätt.

Så vad skall jag göra? Jag vill gärna fortsätta att vara "hemlig" och måste därför maskera vissa bilder eller inte lägga ut dem alls. Någon som har ett råd att avvara?

...att uppbringa i min stad! Denna läxa lärde jag idag när jag flängde runt för att få min kostym tvättad. Jag har nu efter rådslag med mig själv beslutat att inte tvätta den. Det var egentligen inte för att den var smutsig som den skulle tvättas utan för att jag inte hade hängt upp den ordentligt sist jag använde den varpå den nu är ganska så skrynklig. Planen var således att få den tvättad och pressad. Nu får det istället bli så att jag får ge mig på den med strykjärnet. Kollade upp det hela och den skall tydligen gå att stryka med medelhög värme (två prickar).

                                                    


Var och införskaffade en ny skjorta och slips också när jag ända var nere på stan. Kollade först runt i de vanliga butikerna men hittade inte något jag gillade. Gick då till den "fina" affären där man egentligen inte har råd att handla. De hade naturligtvis en skjorta till mig... Det är något visst med att få bli mätt med måttband av ett proffs för att få rätt storlek... Nu fanns det förvisso ändå inte någon som passade helt perfekt. Skjortan bad jag därför att få omsydd så att de kortar ner ärmarna lite. Då man är ganska "välbyggd" är det det svårt att hitta skjortor som inte blir förlånga i ärmarna om de samtidigt skall räcka till i hals och runt bålen. Jag hatar när manchetterna på de för långa ärmarna åker fram utöver handen och ut ur kavajen. Det är otroligt fult och obekvämt. Förra brölloppet vi var på minns jag att jag satt och puttade tillbaka manchetterna hela tiden... Så här skall det se ut:




Det blev en ganska dyr skjorta med skrädderiet men det får det vara värt. Fyndade faktiskt en slips att bära till detta för ynka 50 spänn (hade kostat 300) på Dressman av alla ställen. Den matchar perfekt sambons, i Italien, nyinköpta klänning. Den dyra skjortan och den billiga slipsen gör det hela till en ganska lyckad deal i alla fall tillslut.

... och nu skall jag iväg till stan för att lämna in en kostym på kemtvätt. Vi skall ju på kompisens bröllop på lördag. Har höga förväntningar på bröllopet och den efterföljande festen. Kompisen är av den sorten som inte lämnar något till slumpen och när han gör något så gör han det rejält...

...och packar upp. Verkar inte finnas någon ände på alla prylar som skall tas om hand när man kommer hem. Dessutom så dyker alla kompisar och familjemedlemmar upp en och en för att kolla upp ens solbränna (ganska snygg om jag får säga det själv...) och höra detaljer om resan. Bildspelet på datorn har vevats ett antal gånger nu...

Hemresan blev en dag längre än beräknat. På grund av regn i norra Tyskland och en felkörning så tvingades vi till en extra övernattning. Men nu är vi hemma. Återstår "bara" att ta hand om all packning...

...men i morgon bär det hemåt igen. Vi åker strax före lunch i morgon torsdag, ligger natt på hotell strax söder om Kassel och kommer hem på natten mellan fredag och lördag. När vi kommer hem är det exakt fyra veckor sedan vi åkte iväg. Dessa veckor har varit helt underbara. En endadag med dåligt väder men vi hann ändå med att bada den dagen eftersom det var först på eftermiddagen som det regnade. Det regnade i och för sig rejält när det väl kom. Det vräkte ner och gatorna på campingen förvandlades snart till kanaler, vi är ju ändå i Venedig...

Nu blir det inga fler inlägg förrän vi är hemma. Jag fårta och lägga upp en liten fotokavalkad då.

Här kommer en "aptitretare", Suckarnas bro i Venedig:

...nytt har i Italien. Varje dag ar den andra nastan lik. Sovmorgon tills det blir for varmt att vara i taltet, ata frukost, diska, besok vid havet (eller poolen) pa formiddagen, slappa i skuggan vid taltet pa eftermiddagen medans man dricker Bacardi Breazer, fixa middag, ata, ga och kopa glass, lagga barn, grogga, duscha och ga och lagga sig.

Inget speciellt at blogga om alltsa...

Hoppas ni har det bra dar hemma!