Sanningen

... i tre dagar och börjar få lite distans till årets Venedigresa. Det var inte riktigt lika kul som förra året då spänningsmomentet helt var borta. Missförså mig inte, det var en riktigt trevlig vistelse där nere och jag rekommenderar det till alla men allt var som sagt en upprepning av föregående år. Om fjolåret var 100% kul så var årets resa någonstans runt 90%...

I år åkte vi inte upp i bergen till Achensee i Österrike på vägen ner utan sov längs vägen istället. Synd på de vackra vyerna men vi tjänade flera timmar på det som vi sedan hade gott av när vi kom fram. Vi slapp nämligen slå upp vårt tält i mörker...

På vägen ner stannade vi (planerat) på IKEA i Padova där vi införskaffade en bäddmadrass och en stekpanna. Känns lite lustigt faktiskt att vara på IKEA i andra länder. Man känner igen sig som om det vore hemma men man kan inte fråga om något då de flesta Italienare bara kan sitt eget språk. Att göra något så enkelt som att köpa några portioner köttbullar i restaurangen visade sig vara oerhört svårt, detta trots alla skyltar där allt t.o.m. står på svenska... Till slut ger man upp och pekar på vad man skall ha och protesterar inte när man sedan ändå får fel. Jag fick äta 20 köttbullar och pommes trots att jag ville ha 15 och pekade rakt ner i potatisgrytan...

På campingen var allt sig likt förrutom att det nu i år var ännu mer Danskar än i fjol. Det finns mer än 3500 campingplatser/stugor och det var säkert 75% Danskar på campingen! Hur kan det komma sig att Danskarna går "man ur huse" för att resa till just Venedig? De var så många att det hela kändes mycket konstigt och udda för oss andra. Tidigare har det tydligan varit mest Tyskar som har varit där men nu är de tydligen "utkonkurrerade" och utgjorde kanske 15%. 5% var Italienare och vi övriga nationaliteter lika många. På hela vistelsen såg vi bara fyra-fem svenska bilar utöver våra egna...

Vi åkte in till själva Venedig även i år och denna gång fick dottern följa med. Hon fyller sju i höst så hon är nu så pass stor att hon dels har något utbyte av dagen dels orkar med att knalla runt en hel dag. Vi åkte även gondol i en halvtimma för 80 Euro. Vet inte om det var värt pengarna direkt men nu har vi i alla fall gjort det, det blev ju inte av förra året.

I fjol krävdes det två övernattningar på hemresan men i år klarade vi oss på en eftersom vi kom iväg tidigare än förra året och så körde jag inte fel i Tyskland heller...

Skall se om jag inte kan få upp lite bilder om någon dag eller så.

Efter en lååång vistelse utanför Venedig är vi hemma igen. Kom hem i natt och nu packar vi ur bilen. Helt otroligt så mycket grejjor det blir...

... har gjorts idag inför årets Italienresa. En ny självuppblåsande luftmadrass från Jysk blev det. Hade egentligen tänkt att vänta tills nästa månad med inköp pga alla räkningar vi fick denna månad men de var rea på den så vi ville inte vänta. Det är samma typ av madrass som vi köpte för två år sedan men en av dem gick sönder litegrann (en "innervägg" i madrassen har gått av så det är en bula på den) precis innan vi åkte hem i fjol. Luftmadrass låter förresten lite nedvärderande, det här är mer en "luftsäng" då den är 99 bred, 190 lång och 47 hög. Kompletterad med en vanlig bäddmadrass är det som vilken säng som helst att sova i.

Nu fattas det ett par "femläges-stolar", vacumpåsar (för at kunna packa handdukar och sånt extra utrymmessnålt) och en extra elektrisk kylbag så är vi nog färdigshoppade. Stolar köpte vi redan till förra året men de gick sönder så vi lämnade tillbaka dem när vi kom hem och el-kylbag har vi redan en men den gick dygnet runt i nästan fyra veckor förra resan så vi vågar inte lita på att den håller en resa till plus att det kan vara bra att ha en som bara är för drycker så att man slipper öppna den andra där man har maten och hela tiden fylla på med varma flaskor som man vill ha kylda.

Svar till Pia (som jag tyckte var värd att  bli en bloggning istället för bara ett svar i hennes blogg):

Svar: Jo, det blev en del bra bilder. De bästa vill/kan jag dock tyvärr inte lägga ut med tanke på min anonymitet och de personer som är avbildade. En hel hög med festkort blev det, tex fick jag flera jättebra kort på en av åldersmännen i gänget. Han är för gammal för att vara med ute i skogen men på festen (med lite OP innanför västen) i glada vänners lag försvann alla krämpor och han underhöll oss genom att berätta jakthistorier från förr (på en nästan obeskrivlig dialekt dessutom).

Den årliga jaktresan är så mycket mer än bara själva jakten. Resan i sig, naturupplevelserna, och kamratskapet är det stora. Jakten är bindemedlet...

Om du får chansen att prova på så rekomenderar jag det varmt.

Interiörbilder från kojan. Vapen och sprit, två av jaktresornas essenser. Inte ihop dock (annat än på bild):



Min kojplats:



Bastuagregatet som förser oss med varmvatten på kvällarna. Jag är inte så mycket för att basta men att kunna gå och lägga sig ren efter en dag i skogen är en fröjd:



Vår enkla boning, kojan:



Bekvämlighetsinrättningen:



Som sista bild lägger jag in utsikten från utedasset:



Det blev ju ingen älg skjuten av av mig personligen under veckan men laget sköt ju fullt och det är ju det som räknas. Många nya minnen och jakthistorier blev det. Det var flera nya personer med i år varav två var damer (som bägge var nybörjare på det här med jakt). En av dem fick till och med skjuta en älg. De bägge damerna stod ganska öppet längs en väg på samma pass och förde en viskande konversation om ditten och datten. De blev helt till sig när det dök upp en älg 100 meter längra bort på vägen och istället för att omedelbart skjuta ringde de till passgrannen och frågade vad de skulle göra... Efter att ha fått det självklara svaret att skjuta så tog Dam1 god tid på sig och ställde rätt ryggsäcken. Dam2 tog av sig yttertröjan och lade den uppe på ryggsäcken. Dam1 tog stöd på ryggsäcken och siktade in sig. Under hela denna tid står den dumma älgen kvar! Hon skjuter då ett perfekt skott och älgen faller. Så kan det gå till. Själv har jag suttit blick still tyst som en mus i timvis utan att ha någon framgång. Till nästa gång kanske man skall prova damerna taktik?

Har haft en jättetrevlig vecka i skogen och ser redan fram emot nästa år!

En kväll hade vi fest i kojan. 15 personer var där och åt. Vi "Sörlänningar" hade haft med oss sill och alla "midsommartillbehör" upp. Tydligen äter man inte sill här uppe... Stor succé blev det i alla fall. Personer som var klart skeptiska gick och tog om tre gånger. Tyvärr glömde jag av att ta kort innan vi började äta men så här såg vårt serveringsbord ut när vi nästan hade ätit färdigt:



Efter sillen var det dax för mig att begå premiär på en maträtt jag inte ens hade hört talas om tidigare (Norrlänningarna reagerade med stor förvåning på mitt påstående om detta). Tydligen har vi inte helt samma matkultur i de bägge landsändarna... Hur som helst är detta "Kokkött med blöta". Man tager ett antal köttbitar (i detta fall 20 ryggbitar från den först fällda älgen), lite gul lök, salt, peppar och kokar detta ett tag i två megastora grytor medans man skummar av upplytande äggviteämnen. Sedan är det klart och man flyttar över allt kött till ena grytan. när man skall äta fiskar man upp en köttbit ur den ena grytan medans man släpper ner en bit hårt tunnbröd i den andra grytan. När den har mjuknat viker man ihop den till ett paket och lägger upp den på sin tallrik ihop med en stor bit smör. Det var riktigt gott faktiskt: 



Dagen efter festen fällde vi en älg långt ute i ett kärr. Jaktledaren var sådär nöjd över detta. Tur att det inte var jag som sköt. Jag var dock riktigt nära. Hade älgen bara gått 100 meter till så... På bilden har vi dragit upp älgen på den enda någorlunda torra fläcken som fanns på ett par hundra meters radie:



Öl-kylning på Norrlandsvis:



Pga den dumma placeringen av älgen var vi tvugna att skaffa fram en fyrhjuling och skogskärra för att få ut den ur kärret. En lång väntan tog vid då några av oss var tvungna att vara kvar vid älgen ifall det skulle komma en björn och för att kunna leda de andra rätt när de kom med fyrhjulingen. Jag letade upp tre tuvor som såg starka ut och lade upp huvud, bål och fötter på var sin för att vila lite. Kompisen passade på att föreviga min lathet:



För att ta oss in med fyrhjulingen fick en gå före med motorsåg och fälla småtallar för att få en "väg". När vi skulle ut igen med älglasten så grävde den ner sig så vi var tvugna att vincha oss fram tio meter i taget. Det är det som syns här:



Ett av de, i mitt tycke, finare passen på markerna. Vidunderlig natur men tyvärr ingen älg:

Så var då årets älgjakt avklarad. Kameran var förstås med och jag tog mer än 150 kort under resan. Har plockat ut några bilder som jag vill visa er. Som vanligt är det ruskigt svårt att välja men då jag inte vill visa medverkande personer så att de är identifierbara så fick det bli dessa som inte innehåller så mycket folk.

Ett av veckans första pass, i en skogskant utefter en grusväg. Bakom ryggen hade jag ett stort hygge. På detta hygge, 25 meter från ryggsäcken på bilden fann jag lite senare en björnbajs. Glömde dock att fota den. Att få elda sig en liten brasa är en av höjdpunkterna med jakten: 


Ingen brist på lingon trots att det kryllande av Thailändare som plockade bär:


Även i år lyckades jag, efter många försök (skitsvårt att få skärpa på bilden i kikaren), att få till en "kikarbild":


Ännu ett pass vid en väg och med en brasa:


Nästa gång jag träffade på en björnbajs så tog jag ett foto (men jag lyckades tydligen inte få den skarp). Jag befann mig då i ett tätt buskage och bajset såg riktigt färskt ut. Jag beslöt mig omedelbart för att i brist på någon att prata med börja prata lite halvhögt med mig själv (skall enligt vad jag hört vara bra om man inte vill råka på en björn) tills jag kom ut i vanlig skog igen. Den skogspromenaden var inte speciellt trevligt skall jag erkänna... : 


Många eldar blev det. Ännu en:

... och högen i hallen växer för var timme. Hoppas att de andra inte har packat så här mycket...

Tänkte bjuda på lite stämningsbilder från föregående års jakt. På första sitter jag i ett torn med utsikt ner mot Luleälven:


Denna bild visar min utsikt i kvällssol på ett gammalt hygge:


Här lekte jag lite med mobilkameran. Det var faktiskt ganska svårt att få till en skarp bild i siktet:


Solnedgång:



Åhh vad jag vill åka upp!

... och jaga älg, undrade Malin i en kommentar. Jo, jag skall åka till ett ställe mitt i skogen mellan Jokkmokk och Boden (vid den röda cirkeln). Jag menar bokstavligen ute i skogen för det flera kilometer från närmsta hus och täckning på mobilen kan man glömma om man inte har Telia och går upp på en höjd (vilket påminner mig om att jag skall köpa kontantkort så att man kan ringa hem).

Nu så här två veckor efter hemkomsten så kan man summera ihop resan. Vi har redan bestämt att åka igen nästa år men det är en del som måste justeras. Man lär ju som bekant så länge man lever...

Nerresan, då vi slog följe med kompisarna och sov i deras husvagn, var "billig" men jag tror inte att vi kommer att vi gör så igen. Vi kan ju köra på två dagar om vi står på lite och ser till att komma iväg på morgonen. Problemet är möjligtvis att man i så fall kommer ner sent på kvällen dag två och inte riktigt bryr sig om eller i mörkret ser vilken campingplats man tar. Att få morgonskugga är ju riktigt viktigt där nere, speciellt som vi tältar. Vi får fundera lite mer på detta.

Campingen är kanonbra. Lite dyr har vi kommit fram till i jämförelse med andra campingar i området men det är helt klart den bästa av dem (och de är många) så det finns ju en anledning till att de är dyrare.

Att tälta gick hur bra som helst. Tjocka självuppblåsande luftmadrasser (säljs som gästmadrass) med vanliga bäddmadrasser, lakan och kuddar hemifrån fungerade utmärkt. Jag sov jättebra bortsett från någon natt i början innan man hade vant sig vid värmen och luftfuktigheten. Vi hade en resesäng med till pojken. Det var ett smart drag visade sig. Egentligen hade vi även tänkt att ha även honom på en luftmadrass men ändrade oss dagen innan avresan. Han hade aldrig luggit kvar på madrassen utan vi hade fått ligga med honom tills han somnade. Nu kunde vi lägga honom som vi gör hemma.

Kläder hade vi för mycket av. Man kan lätt halvera sin packning vad det gäller detta. Det gick inte åt så mycket kläder och så fanns det stora tvättmaskiner och torktumlare att låna för 4,50 Euro per maskin.

Barnen har haft jättekul. Sol, bad och glass vareviga dag i tre veckor och det fanns många roliga saker att sysselsätta sig med. Pojken tyckte väl kanske inte att bilresa var så jättekul men han vande sig och klagade inte alltför mycket. Flickan såg på DVD hela tiden och blev arg varje gång vi stannade...

Laptop hade jag ju med och det var riktigt bra, Innan vi åkte så fyllde jag den med mp3-låtar, ljudböcker och filmer. Så når barnen var lagda kunde vi vuxna ha bakgrundsmusik till groggen eller se en film. Ljudböckerna lyssnade på på via våra telefoner på stranden. Vi kunde även tömma minneskortet i kameran. Vet inte hur vi skulle ha gjort annars. Vi tog så mycket kort att vi tvingades tömma den flera gånger och då har vi ändå ett ganska stort minneskort. Sedan kunde man ju på ett särskilt ställe på campingen logga in på deras trådlösa nätverk. Det är ganska bra att kunna komma åt sin bank, maila via outlook och att ha tillgång till det svenska tangentbordet. Gjorde några uppdateringar av bloggen med de lånedatorer som fanns men utan ÅÄÖ så blir det inte så roligt.

Takboxen fungerade utmärkt men frågan är om man inte skulle försöka få tag i en ännu större till nästa år? Nu hade vi ju inte några stolar i vår packning eftersom vi hade fått med dem i husvagnen. Kan vara gott att "klara sig själv".

Elplatta för matlagning skall införskaffas till nästa år. Nu använde vi kompisarnas men det hade känts bra att ha en egen.

Venedig är jättefint och jag åker gärna dit igen. Att traska omkring lite planlöst så som vi gjorde var jätteroligt. Varenda gränd (nästan i varje fall) är ju fin. vi åkte heller inte någon gondol så det har vi också kvar att göra.

Ferrari har jag ju besökt nu så det behöver jag ju kanske inte återse men det finns ju andra italienska bilmärken... Fotboll skulle jag också kunna tänka mig att gå på. Har inget behov att flänga runt och se en massa saker men det är ju trevligt med ett avbrott i badandet ibland. Vill man "göra saker" så finns det massor att hitta på och att se.

Hemresan kan göras bra mycket bättre än vad vi gjorde. Hade vi sett till att komma iväg vid tiotiden så hade jag inte behövt köra så fort och vi hade ändå varit framme i Kassel ett par timmar tidigare på kvällen. Detta hade i sin tur inneburit att vi hade kommit iväg tidigare på morgonen dag två och att vi därigenom också hade hunnit ända hem. En hotellnatt mindre är ju faktiskt en sparad tusenlapp rätt i fickan.

Pengar ja, vi har ännu inte hunnit summera alla kostnader då alla räkningar ännu inte har kommit men campingen kostade nästan 14000, motell gick på 2000, bensinen knappt 7000 plus väg och färjeavgifter på 2000 till. Så 25000 totalt hittils. Därtil kommer då allt man har köpt som mat, entréer och resturangbesök. Vi hade ju bränt en del pengar även om vi var hemma dessa fyra veckor (äta måste man ju göra ändå) så egentligen är nog merkostnaden de ovan nämnda 25000 och det är inte så mycket om man betänker att vi var borta hemifrån fyra veckor.

Nästa år åker vi igen men det kanske ändå inte blir med tält. Min svärfar, som har en stor fin husvagn, verkar nämligen lite intresserad. Vi får ta och bearbeta honom lite under hösten. Skulle det bli så att vi drar ner hans vagn så är helt plötsligt upplägget ovan tillbaka på ruta noll igen eftersom man har så skilda förutsättningar mellan husvagn och tält. men det får vi ta när det kommer. Om det kommer...

Efter att ha rivit tält och packat bilen tog vi oss en sista dusch på campingen innan vi gav oss iväg. Tyvärr drog klockan iväg en hel del så den var strax före ett på dagen innan vi rullade. Eftersom dagsmålet var Kassel i Tyskland 109 mil bort så tvingades jag köra på friskt. Italienska motorvägen avverkades ganska snabbt:



Precis efter gränsen in i Österrike (Brennerpasset) stannade vi för att käka middag. Detta är utsikten från fönstret vid vårt bord. Kolla in molnen som går under oss:


Vi kom fram till Motellet i Kassel strax efter tolv på kvällen. Innan vi kom i säng så hann klockan bli ett. Dag två var jag riktigt seg efter all bilkörning plus det sena sänggåendet så vi kom inte iväg från motellet förrän vid tiotiden. Efterhand som timmarna och milen flöt iväg under dag två så insåg vi (efter en mindre felkörning på 10 mil...) att vi inte skulle komma hem förrän vid tretiden på natten. Vi beslöt därför att lägga in ytterligare en övernattning så fort vi kommit över till Sverige. Dock fanns det inga lediga hotell för än Scandic i Helsingborg så vi fick boka in oss där. Så här ser Öresundsbron ut "by night": 


Inget mer speciellt inträffade nu på hemvägen så efter att ha intagit Svensk hotellfrukost åkte vi vidare hem.

Vi irrade fram lite planlöst och kom efter en stund fram hit, Rialtobron över Canal Grande:




Utsikt från toppen av Rialtobron. På restaurangen nere i högra hörtnet fick vi som avslutning på dagen ett "kanalbord" (mer om det längre ner):




här är en av alla mysiga vyer som finns i staden:




Ännu en:




Här har vi kommit tillbaka till Rialtobron och har sklagit oss ner vid uteserveringen närmast bron. På Canal Grande går det förrutom gondoler och taxibåtar även större båtar som är att betrakta som våra bussar. Det är en sådan som ses bakom gondolen:




Det är riktigt dyrt att vara i Venedig och det blir dyrare och dyrare ju mer centralt man kommer. Med den mattematiken så kan man förstå att den restaurang vi valde var en av de dyrare. Vi åt pizza (vad annars) för 150 kronor styck. En burk cola kostade 45 kronor medans vinet bara kostade 50 kronor:



När vi hade suttit en stund kom det ett sällskap med en jättestor kille som också slog sig ner på uteserveringen. Jag tyckte mig känna igen honom som en rysk boxare men kom inte på hans namn. Nu har jag tagit reda på att han heter Nikolaj Valujev är 213 cm lång och väger ca 150 kg inför matcher, förmodligen mer här. Han var världsmästare så sent som i våras. Kul att se kändisar:

Utefter Markusplatsen så ligger det massor med "fina" butiker och lokaler. Man kan gå under tak så att man inte utsätts för den stekande solen. Det var ganska behagligt här: 




En av de "fina" ställena var en konsthandlare. De hade mycket grejor av Salvador Dali. Klumpen till vänster som i mina ögon inte liknar något alls kostade 5500 Euro och "klockorna" till höger kostade 13200 Euro styck:




Runt hörnet på konsthandlaren (ett hus från Markusplatsen) såg det så här mysigt ut:





Och tjugo meter från stället där föregående bild togs ligger ett stort hotell med egen gondolbrygga (Best Western Cavalletto). Såg riktigt trevligt ut. Här skulle jag nog boka om jag skulle bo på Hotell i Venedig, mer centralt än så kan man inte bo:

Jag och sambon lämnade en dag vården av våra barn till kompisarna och åkte båt in till Venedig. Det här är den välkomnande synen när man kommer in mot Markusplatsen (Piazza San Marco):




Gondolparkeringen vid Markusplatsen fotat från vattnet (vi har ännu ej gått iland):




Precis intill Markusplatsen ligger Suckarnas bro. En bro mellan två hus som användes för att transportera fångar från palatset till vänster (som användes som domstol) till fängelset på höger sida. Suckarna var de ljud som fångarna gav ifrån sig vid denna transport:




På många ställen i staden stod det konstnärer och målade. Just denna vet jag inte om han var riktig eller ej eftersom vi såg honom två gånger med en halvtimmes mellanrum (vi rastade och åt en macka en liten bit där ifrån) och som jag tyckte så målade han fortfarande på samma svarta fläck. Kan ha varit ett sätt att kränga "riktig konst", att få folk att köpa direkt av en "konstnär" (som sedan i verkligheten hade köpt dem färdigmålade från Kina neller dylikt):




Markuskyrkan gick vi aldrig in i eftersom kööerna ringlade sig fram och vi inte ville spendera vår dag i en kö när solen gassade. Såg trevligt ut från utsidan i varje fall. Kolla in marmorpelarna, de är helt olika varandra i färg och mönster:

Efter att ha besökt butiken bar det av till muséet som ligger några kvarter längre bort. Här fanns massor av Formel 1 bilar och "vanliga bilar". Detta är den F1-bil som kördes av Gerhard Berger 1987:




Här den bil som Kimi Räikkönen körde förra året. En detalj som jag inte hade tänkt på tidigare är att bilen faktiskt inte har samma röda färg som Ferrari "alltid" har haft. Denna bil är lite mörkare röd och är faktiskt en metallic-lack, den "gamla" är ju en solid färg. Färgbytet har en hel del med bytet från Marlboro som sponsor att göra. De förknippas ju också med den röda färgen: 




Min peronliga favorit Ferrari, Enzo. Detta exemplar är från 2002. Så himla läcker bil. Zlatan har tydligen en sådan:




Enzo'n igen:




En 612 Scaglietti från 2004. Trevlig bil. Det sägs att vår Kung Carl-Gustav har en sådan:




En klassisker, 125S från 1947 med en bakgrundsfond av andra framgångsrika tävlingsbilar:




Som avslutning på vårt Maranellobesök passade vi på att leta upp Ferraris testbana. Vi fick leta ett bra tag innan vi hittade fram, sedan fick vi gå över en åker för att komma fram till staketet. Vi fick inte se några F1-bilar (vilket vi faktiskt hade hoppats på då vi tajmade besöket så att det var mitt emellan två tävlingar i Europa) men väl ett antal produktionsbilar och några välmaskerade prototyper av både Ferrari och Maserati (som ägs av Ferrari):

En dag for jag och pappan i den andra familjen till Maranello strax söder om Modena. Det är här som Ferrari har sin fabrik och museum. Så här trevligt såg det ut på baksidan av fabriken vilket tydligen också är porten till deras bilverkstad. Det är tydligen populärt bland Ferrariägare att ta sin bil till "källan" för att få den servad:




Rakt över gatan från där föregående kort är taget ligger Ferraributiken. En affär med bara Ferrariprylar! Man kunde köpa modellbilar och delar från uttjänta F1-bilar etc (så som kolvar, bara 20 000 kronor styck...). Kläder av alla varianter fanns naturligtvis också:




En äkta Ferrari-barnstol. Sambon säger att de finns att köpa här hemma i Sverige också men det är ju inte samma sak som att ha köpt den i Maranello:




De gör tydligen även barncyklar. Ganska snygg faktiskt (men lika dyr som snygg naturligtvis):

Bad i Adriatiska havet på campingens privata strand:




Hela familjen i havet för gruppbild:




Dottern och äldsta pojken i den andra familjen testar campingens bilbana:




Familjen på stranden vid en kvällspromenad:




En eftermiddag så regnade det rejält. Regnet vräkte under ett par timmar ner och var uppblandat med nästan centimeterstora hagel. Hela campingen flödade i vatten. gatan utanför vårt tält blev ett gigantiskt dike. Vi hade dock lite tur med vår plats som låg högre än gatan så vattnet steg aldrig så att det gick in i tältet. Det var dock bara några ynka centimetrar ifrån innan det rann undan:




Ungarna tyckte det var fantastiskt kul att vada omkring i vattnet, trots våra uppmaningar att hålla sig därifrån. Vattenpölar och barn dras till varandra som magneter:

Varje dag följde i stort sett samma mönster. Gå upp när det var för varmt att ligga kvar i tältet, Äta frukost, Gå och diska, Gå till stranden eller någon pool, Bada tills man inte orkade mer, Äta pizza slicar, Bada ännu mer, Äta glass, Gå hem och vätska upp med Bacardi Breezer eller öl (vilket bilden demonstrerar), Duscha, Fixa med middag, Äta, Grogga, Gå iväg till glasskiosken igen för att ge barnen efterrätt, Lägga barn, Grogga mer, Duscha igen, Gå och lägga sig. Så här höll det i princip på i tre veckor. Tråkigt? Nej, verkligen inte. Helt perfekt för en barnfamilj. Nu börjar dessutom äntligen solbrännan ge sig till känna:




En tom "Strandpool" på kvällen:




På campingen fanns även ett lekland för barnen. Det kostade 5 euro i entre men det fanns rejält med grejor att göra för ungarna. De fick en stäpel på armen och kunde sen komma och gå som de ville under kvällen. Perfekt för oss vuxna som på ett närbeläget ställe kunde passa på att grilla:




Dottern ifärd med att golva Pluto på leklandet i en av alla dessa hoppborgar (det fanns minst 10 stycken):