Sanningen

... till gubbarna i älgjaktlaget då de är Norrlänningar och det var ett tag sedan vi hördes av. Nu väntar jag på en reaktion som, om jag känner dem rätt, kommer innehålla något om oss "Sörlänningar". Det är kul med lite tjöt med gubbarna och man måste odla sina kontakter...

... efter dagens trädgårdsarbete. Farsan var här och vi klippte lite i tujahäcken, tog bort gamla buskar, klippte ner rosor och ansade fruktträd. Vi höll förvisso på i flera timmar men jag räknade inte med blåsor då jag faktiskt hade handskar på mig nästan hela tiden. Mina händer är väl för vana med tangentbord för att palla en dag med sekatören...

Utöver blåsorna så kommer jag också att känna av klättrandet i päronträdet i morgon i form av träningsvärk. Ryggen säger redan ifrån.

Även om man åker på lite skador så är det ändå ganska kul att göra detta en gång om året. Efteråt så känner man också att man har gjort lite nytta då det blir ganska fint i trädgården.

Nej, nu är det sängen som gäller så att man är fräsch i morgon. Bara två dagar kvar på min kurs nu...

... upptäckte jag nyss. Matade in räkningar på så mycket pengar att det svindlar lite, räkningarna har tydligen hopat sig till denna månad. Utöver "det vanliga" så har sambon köpt mängder av studielitteratur, helårspremie skall betalas för en av bilförsäkringarna och vi har dessutom servat bägge bilarna. Tur man har lite undanstoppat så vi slipper svälta...

Kan inte påminna mig att vi någonsin haft så här stora utgifter en enskild månad. Sambon drar ju inte in några pengar förrutom studiebidrag & lån. Själv vet inte vad jag får i lön denna månad då jag haft VAB men all övertid måste ju synas i kuvertet kan man hoppas.

Jag kom iväg i bra tid från jobbet idag. Hade förvisso gjort mer än mina ordinarie åtta timmar men vi skall jobba över igen redan imorgon kväll så det kändes ganska bra att för en gångs skull få komma hem medans det fortfarande var ljust ute. Litegrann kändes det faktiskt som om jag smet från jobbet, så van har man blivit med att jobba över...
 
Nu skall jag bara försöka se till att komma i säng i någorlunda tid också så har man fått ut en bonus för morgondagen också. Det brukar dock vara lättare sagt än gjort, jag har nämligen en osviklig förmåga att sitta och surfa vid läggdax. Nu fick jag dock bloggat ett par timmar tidigare än vanligt så det är ju en bra start åtminnstone...

... men den här gången smälter det undan allt eftersom flingorna träffar marken. Slask, slask och åter slask.

Håller mig inomhus idag tror jag, det är en sån dag idag. Skall nog tända en brasa i kaminen och lägga mig i soffan med en filt...

... och hemkomst "mitt-i-natta". Passar på och loggar in här medans jag dricker en kopp kaffe.

Slurp, slurp och där var kaffet slut., tillbaks till jobbet...

... och vi är hemma igen. Kostymen och slipsen åker av och återstoden av dagen kommer nog att avklaras i ett lågt tempo då stämningen är lite fortsatt dämpad.

Begravningscermonin var fin och ledsam som förväntat. Dottern började storböla direkt när kantorn tog ton i första psalmen och slutade inte förrän vi kommit ut ur kapellet. Trodde inte hon skulle reagera så eftersom hon var jätteglad när vi kom dit och hon överöste oss med tusen frågor om döden och begravningar på väg dit. Hon var förväntansfull men det slog om blixtsnabbt. Nu efteråt är hon dock, som tur är, glad igen. Hon har just ritat ett par teckningar där gammelmormor är en ängel och har blivit lovad att få spela WII strax. Det hjälper mot allt...

Själv så hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna och förbrukade ett flertal näsdukar. Eftersom jag är en stor och tuff kille måste det ha varit någon som nyligen hackat lök i närheten...

... på en vardag utan att vara sjuk. Känns konstigt på något sätt, som om man har smitit från jobbet. Skall ju på begravning om några timmar och har sökt, samt fått, permission (betald ledighet) för detta så allt är "by the book". Konstigt känns det ändå... 

... av Piercade convercetjejen så det är väl bäst att anta den då. Here we go:

4 TV-program jag brukar se:  Sopranos (så länge det gick och närhelst jag kan se en repris oavsett kanal), Champions Leauge Fotboll (spelar inte någon roll vem som spelar, jag ser ändå), Nipp/Tuck (så sjuk serie att jag inte kan sluta titta) och Miami Ink (älskar att se när andra tatuerar sig, har dock inga själv).

4 saker jag gjorde igår: Tog god tid på mig på morgonen eftersom jag körde själv, Jobbade, Jobbade över och pendlade.

4 saker jag längtar till: Helgen (så att jag får sova), Italien (åker dit i år igen), Älgjakten i Norrland, När jag får komma hem från jobbet i så god tid att jag kan äta middag ihop med mina barn.

4 saker som står på min önskelista: Att min familj får vara friska, Att det löser sig för fordonsindustrin i Sverige (och då först för Saab), Slippa bli arbetslös, Nytt kök (det nuvarande är så fult att jag skäms för det).

4 saker jag avskyr: Falska människor, Oärlighet, Att jag har så dålig karaktär när det gäller att inte stoppa i sig sötsaker och Ofräscha kroppsodörer (som när någon som inte sett en dusch på månader hamnar bakom en i kön på ICA eller liknande)

4 saker jag tycker om att göra: Vara med mina barn, Fixa med huset, Jaga, Blogga.

4 saker jag åt igår: Macka med messmör, Lunch på jobbet (kommer inte ihåg vad, det var inte speciellt gott i varje fall), Pyttipanna, Gammalt lösgodis jag hittade undanstoppat i köket.

... och jag har permission från jobbet. Klockan 13 skall den närmaste familjen, dvs mina föräldrar, min syster, jag själv, min sambo och vår dotter samlas i ett kapell vid stadens centrala kyrkogård. Efter begravningsgudstjänsten blir det kremering och urnsättning kommer att ske lite senare. Vi måste resa för detta då det skall ske brevid min morfar. De bodde i en annan stad då han dog för 11 år sedan. Mormor flyttade hit först för sex år sedan på vår inrådan då vi hade svårt att se till henne och hjälpa till med huset pga av avståndet. 

Vår son och syrrans son är för små för att förstå något, de är två respektive tre år och får därför vara kvar på sina dagis. Min sambo vill att vår sexåriga dotter skall vara med pga vad som hände henne själv när hon var liten. Hennes farfar dog när hon var lika gammal som vår dotter är nu och hon fick inte vara med på hans begravning. Man talade knappt om att han hade dött, förmodligen i tron att man på så sätt skonade henne från att utsättas för sorg. Resultatet var istället det motsatta, hon grubblade på vad som hade hänt och var mycket ledsen för att hon inte fick ta farväl av sin högt älskade farfar. Han bodde i grannhuset och umgicks dagligen med sitt barnbarn. Att han var hennes idol vid tillfället är en underdrift. Faktum är att hon fortfarande, 30 år senare, påtagligt ofta pratar om sin farfar. Jag säger inget om det då jag vet att minnet av hennes farfar betyder mycket för henne...

Vår dotter hade naturligtvis inte en sådan relation till min mormor då hon var allt för gammal för det men de tyckte mycket om varandra. Fram tills precis innan mormor dog så var hon relativt pigg och var någon av barnen med och hälsade på så blev det riktig fart på henne. Dotterns julgransteckning från besöket vid jul hängde fortfarande kvar på mormors lägehetsdörr när hon dog. När min mamma var där i januari för att ta bort de få julsaker som hade stälts fram ville hon inte att den skulle tas ner.

Jag såg inte mormor de sista veckorna (då de drabbades av magsjuka två gånger om på hennes boende) utan har kvar min bild av henne som en ungdomlig, välklädd, bestämd dam som gillade ishockey (Färjestad skulle det vara...) och bakade jättegott bröd. Att beskriva en så gammal person som ungdomlig kanske låter konstigt men hon förökte alltd hänga med lite grann på vad som hände i omvärlden och vad "vanligt folk" pratade om. Ibland blev det dock lite fel som den gången hon frågade mig om jag sett den där filmen "Fylking Åmål". Jag tänkte först rätta henne men ångrade mig och svarade bara på frågan... Det här med kläderna var också något som kännetecknade henne, ända tills nyligen beställde hon regelbundet postorderkläder i modert snitt.

Det blir en ledsam dag i morgon, faktum är att det var rätt så jobbigt att bara skriva detta...

... och gör just ingenting. Det är en sådan dag idag. Hela helgen har förresten varit sådan. Förmodligen ett bakslag efter en hektiskt vecka med mycket övertid och flera tråkiga samtal (pga varsel & uppsägningar). Har arbetskläder på mig eftersom jag officiellt skall fixa vägguttagen (som jag lovade sambon att fixa igår...) men kommer liksom inte loss. Vasaloppet följdes noggrant på TV:n och då kan man ju inte bryta strömmen för att byta vägguttag. Nej men, sicken otur, var det inte femmilen i VM som började just nu...?

Hade jag varit en katt så hade jag sett ut så här just nu:

... och ännu mera jobb. Det är vad som händer i mitt liv just nu. I går kväll kom jag hem 22.30, kom i säng precis före midnatt och 05:20 skall man upp igen. Det är tur att det är fredag så att arbetsveckan äntligen är slut. Men först skall jag ha uppiggande samtal med de som får sina uppsägningsbesked idag...

... och kom inte i säng förrän närmare tolv eftersom det är svårt att varva ner. Det är ju inte bara att gå och lägga sig, man skall äta, prata med sambon, kolla lite på TV, läsa posten, gå på toa, borsta tänderna etc. Rätt vad det är så har klockan sprungit iväg och lite drygt fem timmar senare ringer väckarklockan... Det var tur att det inte var min tur att köra idag, hade verkligen inte varit någon bra förare...

... och vill bara åka hem. Om en timme kanske jag kan sticka som tidigast. Sedan har man en timme i bilen att se fram emot. När man kommer hem hinner man bara äta innan man går och läger sig. 05:20 ringer klockan igen...

Ibland undrar jag varför jag gör det här. Det måste vara den feta lönen som motiverar mig... OBS! Ironi OBS!

... än i torsdags och livet återvänder till det normala. Begravningen kommer förmodligen att ske ganska snart då jag bad mina föräldrar att, om möjligt, göra det före vecka 11 (jag skall gå på kurs i tre veckor med start då). Begravningsentreprenören skall återkomma imorgon måndag med besked men de trodde att det var möjligt då vi enbart kommer att ha en liten cermoni med den närmaste familjen. Min mamma tycker, med rätta, att det bara var vi som brydde oss om henne så varför skall en massa kusiner till mamma som aldrig någonsin besökte mormor eller ringde henne vara med på hennes begravning? Då det är rätt så jobbiga samtal att ringa när man skall meddela att någon har dött så orkade mamma inte med så många samtal under torsdag och fredag. Mamma är dessutom rätt så sur på detta att så få hörde av sig när mormor levde att hon till och med ringde släktingarna i den ordning hon rangordnade dem efter deras intresse för mormor. Detta förfarande ledde till en förveckling för mig igår.

Jag och dottern sitter på IKEA och fikar när jag märker att en dam på bordet brevid stirrar på mig. Jag tittar till och vänder bort blicken men när jag tittar ditåt en stund senare så tittar hon återigen på mig. Nu tilltalar hon mig med mitt förnamn och jag ser då vem det är, en kusin till min mamma som jag inte sett på minst tio år. Hon och hennes familj sitter alltså brevid oss. Efter att ha hälsat så frågar hon hur det är med min mormor nu för tiden. Jag blev ganska paff då jag vid detta lag inte med på eller var informerad om min mammas "prio-lista" och svarade att det är väl inte så bra eftersom hon dog två dagar tidigare. Jag var inte alls förberedd på en sådan fråga och hade naturligtvis förväntat mig ett beklagande eller liknande när hon pratade om min mormor. Stämningen störtdök och släktingarna fick helt plötsligt bråttom iväg... Jag ringde omedelbart min mamma som först då alltså informerade mig om sina planer/förehavanden...

Med lite tur så går det tio år till innan jag träffar släktingarna igen och då kanske de har glömt ...

Hon har varit riktigt dålig den senaste veckan men jag hade ändå förträngt det som eventuellt kan hända när äldreboendet som en 88-åring bor på drabbas av magsjukeepedemi två gånger på en vecka. När man är så gammal tål man inte sådant och "systemet" startar liksom aldrig upp igen. Halv fem i morse var det dags och hon somnade in.

Pappa ringde mig på jobbet vid 10-tiden och meddelade vad som hade hänt. Resten av dagen fick jag inte värst mycket gjort utan satt mest av tiden. Eftersom jag var ganska röd i ögonen ville jag inte ha någon kontakt med folk heller så jag "isolerade mig" med ett par hörluraroch stirrade in i datorn i väntan på att få åka hem. Trodde aldrig att jag skulle ta det så här hårt men det gör riktigt ont faktiskt. Tanten var ganska hård på ytan men jag gillade henne.

Här hemma pratade vi med vår sexåring om att gammelmormor hade dött. Hon grät lite men tog det ändå ganska bra.

Vila i frid kära mormor.

Nu skall jag gå och lägga mig tror jag. Känns som om denna dag är slut ändå...

... hölls igår lördag, därav utebliven bloggning under fredag och lördag. Det är först nu jag fått tid att sätta mig vid datorn...

Sonen fyllde två för snart två veckor sedan. Kalas planerades att hållas för två helger sedan men då insjuknade ju han i influensa och helgen därpå så var jag sjuk så det fick bli nu. Jag var ju på jobbet igår för första gången på nästan två veckor och det var ganska tungt att komma igång (hade fortfarande 320 olästa mail i inboxen när jag gick hem...). När jag sedan kom hem vid sjutiden så var det städning på schemat inför lördagens kalas. Vi pratar ju här inte bara "vanlig städning" utan det handlade om att städa ur vardagsrummet som vi har hållt på att renovera så att det kunde dukas upp tilll kalas där. Städningen pågick faktiskt i princip fram tills första gästen anlände vid 15-tiden. Eftersom sista gästen gick hem strax före ett på natten (han kom i och för sig inte förrrän lagom till melodifestivalen) så har det varit fullt upp fram tills nu.

Idag drar det igång igen. Då skall allt ut ur vardagsrummet igen (dessutom skall hallen också tömmas och golvlister skall bort) eftersom det kommer golvslipare på tisdag morgon. Tisdag och onsdag slipar samt lackar de parketten. Under onsdag och torsdagens kvällar måste jag hinna sätta upp golvlisterna eftersom vår nya soffa kommer på fredag eftermiddag.

Lite körigt alltså den närmaste tiden. Nämnde jag att jag ligger nästan två veckor efter på jobbet också...???

... , kliver upp vid 05:20, sätter mig i bilen och hamnar vid niotiden rätt in i hetluften igen. Fortsatta varselförhandlingar står nämligen på schemat...

Jag är inte helt frisk men jag kan inte vara hemma längre och känner i varje fall att jag är "nästan där". Det är ju fredag i morgon och det kommer väl att vara ganska lugnt förhoppningsvis (bortsett från förhandlingen då) med att kolla mail, ta långlunch och äta hembakt till eftermiddagsfikat...

... så det blir väl till att vara hemma även i morgon antar jag. Hade hoppats på att kunna ta mig till jobbet för min Catiakurs skull men jag kan ju inte sitta där febrig och snörvla...