Det är mormors begravning i morgon...
... och jag har permission från jobbet. Klockan 13 skall den närmaste familjen, dvs mina föräldrar, min syster, jag själv, min sambo och vår dotter samlas i ett kapell vid stadens centrala kyrkogård. Efter begravningsgudstjänsten blir det kremering och urnsättning kommer att ske lite senare. Vi måste resa för detta då det skall ske brevid min morfar. De bodde i en annan stad då han dog för 11 år sedan. Mormor flyttade hit först för sex år sedan på vår inrådan då vi hade svårt att se till henne och hjälpa till med huset pga av avståndet.
Vår son och syrrans son är för små för att förstå något, de är två respektive tre år och får därför vara kvar på sina dagis. Min sambo vill att vår sexåriga dotter skall vara med pga vad som hände henne själv när hon var liten. Hennes farfar dog när hon var lika gammal som vår dotter är nu och hon fick inte vara med på hans begravning. Man talade knappt om att han hade dött, förmodligen i tron att man på så sätt skonade henne från att utsättas för sorg. Resultatet var istället det motsatta, hon grubblade på vad som hade hänt och var mycket ledsen för att hon inte fick ta farväl av sin högt älskade farfar. Han bodde i grannhuset och umgicks dagligen med sitt barnbarn. Att han var hennes idol vid tillfället är en underdrift. Faktum är att hon fortfarande, 30 år senare, påtagligt ofta pratar om sin farfar. Jag säger inget om det då jag vet att minnet av hennes farfar betyder mycket för henne...
Vår dotter hade naturligtvis inte en sådan relation till min mormor då hon var allt för gammal för det men de tyckte mycket om varandra. Fram tills precis innan mormor dog så var hon relativt pigg och var någon av barnen med och hälsade på så blev det riktig fart på henne. Dotterns julgransteckning från besöket vid jul hängde fortfarande kvar på mormors lägehetsdörr när hon dog. När min mamma var där i januari för att ta bort de få julsaker som hade stälts fram ville hon inte att den skulle tas ner.
Jag såg inte mormor de sista veckorna (då de drabbades av magsjuka två gånger om på hennes boende) utan har kvar min bild av henne som en ungdomlig, välklädd, bestämd dam som gillade ishockey (Färjestad skulle det vara...) och bakade jättegott bröd. Att beskriva en så gammal person som ungdomlig kanske låter konstigt men hon förökte alltd hänga med lite grann på vad som hände i omvärlden och vad "vanligt folk" pratade om. Ibland blev det dock lite fel som den gången hon frågade mig om jag sett den där filmen "Fylking Åmål". Jag tänkte först rätta henne men ångrade mig och svarade bara på frågan... Det här med kläderna var också något som kännetecknade henne, ända tills nyligen beställde hon regelbundet postorderkläder i modert snitt.
Det blir en ledsam dag i morgon, faktum är att det var rätt så jobbigt att bara skriva detta...
Vår son och syrrans son är för små för att förstå något, de är två respektive tre år och får därför vara kvar på sina dagis. Min sambo vill att vår sexåriga dotter skall vara med pga vad som hände henne själv när hon var liten. Hennes farfar dog när hon var lika gammal som vår dotter är nu och hon fick inte vara med på hans begravning. Man talade knappt om att han hade dött, förmodligen i tron att man på så sätt skonade henne från att utsättas för sorg. Resultatet var istället det motsatta, hon grubblade på vad som hade hänt och var mycket ledsen för att hon inte fick ta farväl av sin högt älskade farfar. Han bodde i grannhuset och umgicks dagligen med sitt barnbarn. Att han var hennes idol vid tillfället är en underdrift. Faktum är att hon fortfarande, 30 år senare, påtagligt ofta pratar om sin farfar. Jag säger inget om det då jag vet att minnet av hennes farfar betyder mycket för henne...
Vår dotter hade naturligtvis inte en sådan relation till min mormor då hon var allt för gammal för det men de tyckte mycket om varandra. Fram tills precis innan mormor dog så var hon relativt pigg och var någon av barnen med och hälsade på så blev det riktig fart på henne. Dotterns julgransteckning från besöket vid jul hängde fortfarande kvar på mormors lägehetsdörr när hon dog. När min mamma var där i januari för att ta bort de få julsaker som hade stälts fram ville hon inte att den skulle tas ner.
Jag såg inte mormor de sista veckorna (då de drabbades av magsjuka två gånger om på hennes boende) utan har kvar min bild av henne som en ungdomlig, välklädd, bestämd dam som gillade ishockey (Färjestad skulle det vara...) och bakade jättegott bröd. Att beskriva en så gammal person som ungdomlig kanske låter konstigt men hon förökte alltd hänga med lite grann på vad som hände i omvärlden och vad "vanligt folk" pratade om. Ibland blev det dock lite fel som den gången hon frågade mig om jag sett den där filmen "Fylking Åmål". Jag tänkte först rätta henne men ångrade mig och svarade bara på frågan... Det här med kläderna var också något som kännetecknade henne, ända tills nyligen beställde hon regelbundet postorderkläder i modert snitt.
Det blir en ledsam dag i morgon, faktum är att det var rätt så jobbigt att bara skriva detta...
Kommentarer
Trackback
