Sanningen

... och vi är hemma igen. Kostymen och slipsen åker av och återstoden av dagen kommer nog att avklaras i ett lågt tempo då stämningen är lite fortsatt dämpad.

Begravningscermonin var fin och ledsam som förväntat. Dottern började storböla direkt när kantorn tog ton i första psalmen och slutade inte förrän vi kommit ut ur kapellet. Trodde inte hon skulle reagera så eftersom hon var jätteglad när vi kom dit och hon överöste oss med tusen frågor om döden och begravningar på väg dit. Hon var förväntansfull men det slog om blixtsnabbt. Nu efteråt är hon dock, som tur är, glad igen. Hon har just ritat ett par teckningar där gammelmormor är en ängel och har blivit lovad att få spela WII strax. Det hjälper mot allt...

Själv så hade jag svårt att hålla tillbaka tårarna och förbrukade ett flertal näsdukar. Eftersom jag är en stor och tuff kille måste det ha varit någon som nyligen hackat lök i närheten...