Sanningen

... fortsatte även idag. Nu är det råge på släpkärran trots att häckarna är på runt om. Helt otroligt vad mycket skräp man har...

Vi är inte klara än på långa vägar men nu får det bli en tur till tippen först eftersom det inte får plats mer. De har öppet ända till 21.00 i morgon kväll så det får väl bli då. När man jobbar på annan ort så får man passa på när det är kvällsöppet om det skall bli gjort...

Vi har även ställt undan en del grejor och kläder som vi anser är för fint/bra för att slängas men som vi ändå aldrig kommer att använda själva. Detta skall vi köra till kommunens återvinningscentral. Det är ett arbetslöshetsprojekt där man tar vara på, lagar och tvättar saker som man sedan antingen säljer i sin butik för en mycket billig penning eller skänker till de som behöver.

... från Blogg.se av någon anledning. Det har varit så ett par dagar nu och är lite irriterande. Lägg därtill att man inte längre kan lägga upp YouTube-klipp. Undrar vad de håller på med?


Uppdaterat: Nu funkar besöksstatistiken igen men YouTube-filmer funkar fortfarande inte.

...skulle det ha varit en video med Bruce Springsteen "57 Channels (And Nothin' On)". Av någon anledning vill Blogg.se inte låta mig lägga upp videon från YouTube. Har provat flera gånger men med samma resultat. Här är i alla fall en länk till videon.

... via satellit men vad hjälper det en lördagkväll. Det finns inget att se på!

Bruce hade rätt redan då och inte har det blivit bättre nu...


Surfar istället...

... och slänger en massa skräp som vi har samlat på oss genom åren. Vi har fått ihop nästan en hel släpkärra full med grejor men har nu pausat för idag och skall fortsätta igen i morgon bitti. Det kommer att vara rejäl råge på kärran innan vi är klara. Känns riktigt gott att få rensa ut lite!

... jag brukar följa och konstaterar att livet tar konstiga och tvära vändningar ibland. Att få veta att den man älskar, har barn med och har varit lyckligt gift med i många år helt plötsligt utan förvarning vill skiljas "eftersom känslorna inte finns kvar" och dessutom inte kan tänka sig att prata om saken måste vara ett fullständigt dråpslag. Kan bara hoppas att man själv aldrig någonsin får uppleva ett sådant svek...

Skriver av respekt för den drabbade inte ut vem det handlar om men om du läser det här så skall du veta att jag tänker på dig.

... utvecklingssamtalet med min chef igår. Han blev nog ganska förvånad när jag beslöt mig för att lägga alla kort på bordet om att jag helst inte vill jobba kvar då pendlandet börjar knäcka mig. Osmart kan kanske tyckas men mitt  mål med detta är att se till så att jag verkligen kommer ifråga för en flytt till min hemort så fort det finns möjlighet till detta. Jag redovisade även min deadline på 18 månader då jag verkligen inte kan pendla längre. Min sambo är då klar med sina studier och skall förhoppningsvis då ha hittat ett jobb. I och med det kan hon omöjligtvis stå för både hämtning och lämning av barn på dagis/skola varenda dag.

Nu finns det inget jobb på hemorten, det vet jag, men det är eventuellt saker på gång precis efter årsskiftet och blir det inget eller att jag inte får det då är det dax att söka jobb på allvar. Då kommer jag inte bara söka efter "drömjobb" i andra brancher än min egen, som idag, utan ta allt under övervägande bara det är närmre hem.

... och kan nöjt konstatera att de sista utgifterna från semestern nu är betalda, det känns bra. Tycker nämligen att det har dröst in bensin-, mobiltelefon- och kontokortsräkningar i två månader nu...

En lyckad remake av en berömd filmscen ända till dess att en mås dök upp. Scenen i "Titanic" var aningen lite mer romantisk...

... och räknar ner sista året då jag kan säga att jag är "30-nånting"...

... har vi campat på svärfars gräsmatta för att kolla så att förtältet fungerar som det skall (det gjorde det). Dock var det så komplicerat med alla pinnar till "Pentatältet" att vi i när det blev sent söndags kväll bestämde att det fick stå kvar uppe tills på tisdag kväll istället.

Barnen älska att sova i husvagnen, själv är jag inte lika förtjust då jag inte ligger lika bra som hemma. Därför, och för att jag skall upp så tidigt, åkte jag hem i söndags kväll medans sambon och barnen låg kvar. I natt gör vi likadant men sedan får de komma hem igen...

... eftersom jag inte riktigt hinner med det nu. Vill inte att det skall vara ett tvång att blogga heller så det blir ett inlägg då och då istället när jag har tid. Som nu...

... men jag får väldigt varierande resultat. Dagar som jag tycker att jag har rört på mig lite (i alla fall med mina mått mätt) så kan jag få ihop 2000 steg medans andra dagar då jag stort sett inte mer än gått från bilen och in på jobbet så har jag fått ihop 4000 steg. Undrar om det är något fel på mackapären? Den verkar i alla fall funka bra så länge jag ser på. Jag kör den ett tag till så vi får se.

Pratade om pulver med en kompis igår. Han är nämligen en storkonsument av diverse pulver så som proteiner etc. Han är också ganska påläst om hur de fungerar och han är ett levande bevis på att de fungerar om man vet vad man gör. Jag bad om råd då jag faktiskt börjar fundera på att inhandla lite preparat. Jag har insett att mitt sätt att äta inte är förenligt med god hälsa. En vanlig vardag äter jag  i bästa fall en snabb frukost strax före sex på morgonen, lunch (köpt) vid halv tolv och sedan middag hemma vid halv sju, det är det jag äter på en dag. Det är pendlandet som gör att jag har dessa konstiga mattider och jag har konstaterat att jag har gått upp i vikt stadigt sedan jag började pendlandet. Sedan var jag inte direkt smal när jag började med det heller...

Skall nu troligtvis försöka klämma in något/några mellanmål bestående av någon form av pulver samtidigt som jag drar ner på de vanliga portinerna. vi skall prata mer om det i helgen och då skall han hjälpa mig med vilka produkter jag skall välja och exakt hur de skall användas. till att börja med skulle jag få grejjor av honom då han hade förköpt sig och datumet var på väg att gå ut.

Är detta starten på något bra tro? Snart ganska precis ett år kvar till 40-års dagen. Är detta månne en mini-kris?

Vi hade ju som bekant bestämt oss för att köpa en husvagn. Efter att ha kollat på flera dåliga vagnar i prisklassen runt 30.000 insåg vi att vi nog måste lägga ut mer pengar för att få en "felfri". Efter att ha sonderat terängen lite kom vi fram till att vi skulle ha en Polar 550 GLS i barnkammarutförande.

Problemet är bara att dessa vagnar inte direkt växer på träd. Trots den stora mängd husvagnar som finns till salu på Blocket fanns bara en enda av den som vi ville ha och den fanns i Stockholm.

Jag mailade förra helgen säljaren en massa frågor och fick ganska omgående svar med utförliga svar på mina frågor. Efter en lång mailkonversation, där kluriga frågor besvarades på ett bra sätt ackompanjerat av detaljbilder på allt jag frågade om, ringde jag på måndagen upp säljaren. Han begärde 87.000 i annonsen och jag gjorde ett halvhjärtat prutningsförsök som resulterade i att han gick ner till 86.000 "så har du i alla fall fått bensinpengar när du åker så långt". Vi gjorde upp att jag skulle komma och hämta vagnen på fredag eftermiddag. Dagen efter (tisdag) ordnar jag så att jag skall få ledigt på fredagen och börjar fixa med banken för att låna pengar. På onsdag dag och torsdag förmiddag mailar vi igen till varandra och gör upp om några sista detaljer. Jag meddelar även att vi tänker komma upp hela familjen och premiärcampa redan på vägen hem. Säljaren erbjuder sig att göra iordning vagnen för detta men jag avböjer och säger att det är bättre att ta allt sånt på plats så kan han visa mig hur allt funkar samtidigt. På torsdagens eftermiddag går min sambo till banken och hämtar pengarna. 

Under veckan som har gått så har vi berättat för barnen och de är nu på torsdagskvällen eld och lågor över att vi skall åka till Sthlm på morgonen efter och hämta hem vår egen husvagn, jag var rätt så uppspelt själv kan jag erkänna. Efter att ha lagt barnen så flyttade vi  över barnstolar från hennes bil till min och packade in allt vi skulle behöva för resan i bilen.

Strax efter tio på kvällen går jag ut en sväng till bilen för att fixa en sak när mobiltelefonen ringer. Det är husvagnssäljaren som meddelar att han just har sålt vagnen! Jag blir helt paff och vet knappt vad jag skall säga, till slut får jag dock fram ett "Varför?". Han svarar då att det är först till kvar som gäller och att det kom ner en från Östersund som betalade 87.000...

När jag kom in berättade jag för sambon att det inte blir någon vagn men hon trodde naturligtvis att jag skojade. Till slut fattade hon dock och bröt ihop helt. Vilket antiklimax! Så som vi sett fram emot detta under veckan...

Satte mig ner vid datorn och skrev ett mail till honom. Inte för att det skulle ändra något men jag fick åtminstone ur mig vad jag kände eftersom jag inte fann mig medans han ringde. Så här skrev jag:

" Det har nu gått en halvtimma sedan du ringde mig och jag vill bara "tacka" för att du gjort mig och min familj djävligt besvikna och arga. Jag har svårt att finna ord för att beskriva vad vi känner. Du har förstört vår helg för en sketen tusenlapps skull, hade du sagt något skulle du fått den av mig istället...

Vi kom på telefon överens om ett pris (86.000:-) och jag sade att jag skulle ha vagnen. Vi kom också överens om att jag skulle komma upp och hämta den på fredag. Du har inte under hela veckan nämnt något om att någon annan var intresserad eller att "först till kvarn" gäller. Du kunde åtminstone ha ringt mig och sagt att ändrat dig och att du nu ville ha sålt den till första bästa köpare. Om jag fått veta att någon annan var på väg att hinna före mig hade jag åkt upp med en gång. Vi hade mailkontakt för mindre än tolv timmar sedan och bilen står nu färdigpackad för avfärden...

Du lyckades framstå som genomärlig men lurade mig istället grundligt. Grattis!"

Jag fattar fortfarande inte att jag kunde bli så lurad. Efter alla dessa mail och efter vårt långa samtal trodde jag faktiskt att säljaren var en helreko person. Kollade även upp honom på olika sätt (Ratsit, Google, Hitta etc.) och kunde inte finna något skumt. Tvärt om så jobbade han på en mycket respektabel arbetsplats och hans namn fanns med i olika trevliga och trovärdighetshöjande sammanhang.


(Börjar bli ett långt inlägg det här men det är en lång historia med ett lyckligt slut så fortsätt läsa...)


Under tiden jag skrev mailet så surfade sambon desperat på Blocket men utan att finna något passande. Detta visste vi ju redan eftersom denna vagnm som sagtm var den enda i sitt slag på Blocket. Efter att jag skickat iväg mitt mail började jag också kolla annonser på nätet och sökte "Polar 550" på Blocket. Vid det här laget kunde vi nästan alla annonser utantill så döm om min förvåning när jag ser att det precis har kommit in en vagn till och att den till och med har rätt planlösning! Den var dyrare (100.000) men då ingick ett stort fint förtält och den var en årsmodell nyare än den vi skulle ha köpt. Dock fanns den i Söderhamn vilket är ännu längre bort.

Nu var klockan kvart i elva på torsdag kväll och jag ville inte ringa så sent på en annons men sambon övertalade mig att ringa då de ju just lagt in sin annons och knappast kan ha hunnit gå och lägga sig än. Så jag ringde och fick genast prata med en något förvånad person som just stäng av sin dator för att gå och lägga sig...

Pratade en bra stund med säljaren och fick hålla mig för att inte bara brista ut i ett "jag tar den" och framstå som en komplett galning. Så efter att att hållt mig lugn frågade jag om det gick bra att komma dit i morgon eftermiddag för att titta på den och om de kunde lova mig att hålla den tills jag kom och det gjorde de.

Nu var klockan kvart över elva på kvällen och vi skulle inom åtta timar rulla uppåt landet. Det fattades dock 14.000 så jag fick ge mig ut på bankomatjakt mitt i natten. När jag kom hem så var det inte helt lätt att somna kan jag lova. Känslomässig bergodalbana sätter sina spår...

Klockan halv sex tyckte vår son att nu var det dax att vakna och han ville inte somna om så vi bestämde att det fick väl bli så då, så före klockan sju var vi på väg. Resan avlöpte utan problem och exakt på avtalad tid rullade vi in på i ett villa område i Ljusne utanför Söderhamn och där stod den.

Husvagnen var precis så fin som säljaren lovat och familjen som sålde var hur trevliga som helst så det blev affär utan prutning (för hur skall man kuna pruta seriöst när man har åkt så långt och verkligen vill ha vagnen). Vi var där i tre och en halv timme innan vi kom iväg. Förrutom att visa allt som hade med vagnen att göra satt vi bland annat i deras trädgård och fikade och våra barn lekte med deras. Riktigt trevliga människor som dessutom var i vår ålder. Hade de bott närmare skulle vi nog ha bjudit hem dem dem...

På hemvägen campade vi i Sandviken på en pyttecamping med nästan enbart långliggare. Vi sov bara och åkte vidare direkt på morgonen. Fram på dagen ringde säljaren upp mig och frågade om allt fungerade som det skulle och gav oss ytterligare tips om saker han inte hade tänkt på dagen innan. Som sagt trevliga människor!

Det här var "Husvagnshistorien", precis så som utlovat!

... och vi äger en husvagn! Vi fick åka ända till Söderhamn för att hämta den men nu är den hemma.

Full story följer senare...

... var förresten dagens resultat. Gonatt (igen)!

Vi skall åka och kolla på en vagn i morgon. Märk väl att jag skriver "kolla på" och inte "hämta hem". Troligtvis blir det en husvagn ändå men det blir inte den vi skulle ha köpt...

Det är sent och vi skall upp i ottan så resten av storyn får bli en cliffhanger tills vi är hemma igen!

Gonatt!

... blev det idag och nu är det läggdax. Gonatt!

... igår och idag. Fick syn på en stegräknare som sambon fått av någon men som hon aldrig har använt. På skoj stoppade jag den i fickan innan jag åkte till jobbet igår. Kollade på nätet och såg att man kunde anses som duktig om man fick ihop 10.000 steg på en dag. När jag kollade på kvällen hade jag bara gått 1.400 steg. Det är inte lätt att få ihop så värst många steg när man bara går ut till bilen, in på jobbet vid skrivbordet, till matsalen och tillbaka, till printern och sedan ut till bilen igen...

Idag tog jag åter igen med mig den och nu på kvällen, efter vår promenad så hade jag faktiskt gått 9.400 steg! Jag tror jag bär omkring på den några dagar till...   ;-)

... och konstaterade att inboxen på mailen var tom på akuta ärenden. Det var egentligen dax för kaffe när jag plötsligt frågade mig om jag verkligen behövde vara kvar på jobbet. kom snabbt fram till att så inte var fallet och åkte hem. Väl hemma tog jag ut familjen på promenad (!!!) in till MAX för middag. Riktigt trevligt att få umgås med sin familj lite!

Fick nyss äntligen "tummen ur" och slog till. Det blev en (enligt säljaren) synnerligen välvårdad Polar -94 med barnkammare som vi skall hämta i Stockholm på fredag.

Vi har ju inte sett den live än men baserat på alla de bilder säljaren har skickat och allt han har berättat så litar jag på att den verkligen är så fin som det sägs. Han bedyrar att jag inte kommer att bli besviken denna gång när jag berättade om alla de vagnar jag sett hittils där allt verkat så bra i annonserna och när man har pratat med säljare men som visat sig vara ren skit när man väl kom dit. Han är också medveten om att vi åker en väldans massa mil för detta så antingen är den verkligen så bra som han säger eller också ljuger han väldigt övertygande (vilket jag alltså inte tror). Han ville egentligen inte sälja den alls säger han men då de ärvt ett sommarställe som kommer kräva en del jobb har de varken tid eller pengar nog för att ha kvar vagnen.

Jag skall ju jobba egentligen men får försöka ta ledigt och så åker vi upp hela familjen. Det är ju en bit att åka så vi tar med täcken och kuddar så att vi kan begå premiär för campandet redan på hemvägen!

:-)

... men jag kom just att tänka på en bra och rolig musikvideo som jag såg för ett tag sedan. Fick söka fram den då jag inte visste vare sig artist eller låtnamn. Kom dock ihåg att den innehöll ett antal löparband:

 

Man blir glad av se denna! Det är inte ett enda klipp i hela videon, men det krävdes tydligen 17 tagningar innan de blev nöjda. De måste ha haft kul!

... och berättade vad som hade hänt på golfrundan igår. Det var tyvärr inget konkret jobberbjudande man hade att komma med utan mer en sondering av intresse för ett jobb om de skulle kunna fixa ett. Fd svågern nämnde inget om mitt intresse i och med att det inte blev något konkret. Lika bra det, man vill inte flasha med att man kollar efter nytt jobb om man kanske skall jobba kvar ett tag till...  

... igår kväll och grillade med oss. Han har under semestern slutat jobba på "mitt" företag och är nu arbetslös. Vi hade inte träffats sedan innan vi åkte iväg till Italien så det fanns en del att avhandla.

Idag skulle han iväg på en golfrunda med en kille som eventuellt kan fixa ett jobb åt honom. Jag bad honom höra sig för om det fanns fler jobb...

... i solen på tomten efter en "ansträngande" vecka på jobbet. Jag jobbade, effektivt, kanske 10 timmar på hela veckan. Nästan så att jag skäms faktiskt...

Kom sent till jobbet, hade lång lunch och åkte hem tidigt varje dag. Hoppas att jag finner någon form av inspiration nästa vecka för då drar det igång igen eftersom de flesta kommer tillbaka till jobbet då. Denna vecka var det FÖR lugnt.

Love him or hate him, he sure hits the nail on the head with this! Bill Gates recently gave a speech at a High School about 11 things they did not and will not learn in school. He talks about how feel-good, politically correct teachings created a generation of kids with no concept of reality and how this concept set them up for failure in the real world.

Rule 1: Life is not fair - get used to it!

Rule 2 : The world won't care about your self-esteem. The world will expect you to accomplish something BEFORE you feel good about yourself.

Rule 3 : You will NOT make $60,000 a year right out of high school. You won't be a vice-president with a car phone until you earn both.

Rule 4 : If you think your teacher is tough, wait till you get a boss.

Rule 5 : Flipping burgers is not beneath your dignity. Your Grandparents had a different word for burger flipping: they called it opportunity.

Rule 6: If you mess up, it's not your parents' fault , so don't whine about your mistakes, learn from them. Parents stop babying your kids and giving them everything they want.

Rule 7: Before you were born, your parents weren't as boring as they are now. They got that way from paying your bills, cleaning your clothes and listening to you talk about how cool you thought you were. So before you save the rain forest from the parasites of your parent's generation, try delousing the closet in your own room.

Rule 8: Your school may have done away with winners and losers, but life HAS NOT. In some schools, they have abolished failing grades and they'll give you as MANY TIMES as you want to get the right answer. This doesn't bear the slightest resemblance to ANYTHING in real life.

Rule 9: Life is not divided into semesters. You don't get summers off and very few employers are interested in helping you FIND YOURSELF. Do that on your own time..

Rule 10: Television is NOT real life. In real life people actually have to leave the coffee shop and go to jobs.

Rule 11: Be nice to nerds. Chances are you'll end up working for one.

... och undrar vad jag gör här egentligen. Det är knappt någon här och jag vet inte riktigt vad jag skall ta tag i så jag sitter mest och går igenom de olästa mail som har samlats upp under min sex veckors semester/pappaledighet. Det är i och för sig en syssla som måste göras men när man har 475 stycken att beta av känns det lite jobbigt. Har nu, efter två och en halv dag, 247 stycken riktiga mail kvar efter att ha rensat bort allt som inte berör mig eller är autogenererat.

Dessa 275 mail innehåller med stor sannorlikhet saker jag måste ta tag i men var är orken? Jag vill bara åka hem igen och till råga på allt så lyser solen nu också...

... och jag ser fram emot det... NOT! Jag har försökt förtränga det hela i flera dagar nu men i morgon är det alltså dags att återvända till vardagen igen efter sex veckors härlig ledighet...

<<<djup suck>>>

JAG VILL INTE ÅKA TILLBAKA OCH JOBBA IGEN!

... och nu undrar jag hur det står till med folk. Varför kan de inte upplysa en om allvarliga skavanker som man ser så fort man kliver ur bilen eller in i vagnen? Vad tror de, att man åker 20 mil för att det är så skoj med en utflykt? Vare sig i annonsen eller när jag pratade med säljaren i telefon så nämndes det något om att det var ett par stora bubblor på ytterväggen eller att golvet i vagnen var så mjukt att man trodde man skulle trampa igenom det...

... då den vi tittade på igår visade sig ha rejält med fukt i golvet. Har nu hittat en annan som vi skall kolla på senare idag. Det blir många mil i bil för att flänga runt och kolla på vagnar...