Sanningen

Vi hade ju som bekant bestämt oss för att köpa en husvagn. Efter att ha kollat på flera dåliga vagnar i prisklassen runt 30.000 insåg vi att vi nog måste lägga ut mer pengar för att få en "felfri". Efter att ha sonderat terängen lite kom vi fram till att vi skulle ha en Polar 550 GLS i barnkammarutförande.

Problemet är bara att dessa vagnar inte direkt växer på träd. Trots den stora mängd husvagnar som finns till salu på Blocket fanns bara en enda av den som vi ville ha och den fanns i Stockholm.

Jag mailade förra helgen säljaren en massa frågor och fick ganska omgående svar med utförliga svar på mina frågor. Efter en lång mailkonversation, där kluriga frågor besvarades på ett bra sätt ackompanjerat av detaljbilder på allt jag frågade om, ringde jag på måndagen upp säljaren. Han begärde 87.000 i annonsen och jag gjorde ett halvhjärtat prutningsförsök som resulterade i att han gick ner till 86.000 "så har du i alla fall fått bensinpengar när du åker så långt". Vi gjorde upp att jag skulle komma och hämta vagnen på fredag eftermiddag. Dagen efter (tisdag) ordnar jag så att jag skall få ledigt på fredagen och börjar fixa med banken för att låna pengar. På onsdag dag och torsdag förmiddag mailar vi igen till varandra och gör upp om några sista detaljer. Jag meddelar även att vi tänker komma upp hela familjen och premiärcampa redan på vägen hem. Säljaren erbjuder sig att göra iordning vagnen för detta men jag avböjer och säger att det är bättre att ta allt sånt på plats så kan han visa mig hur allt funkar samtidigt. På torsdagens eftermiddag går min sambo till banken och hämtar pengarna. 

Under veckan som har gått så har vi berättat för barnen och de är nu på torsdagskvällen eld och lågor över att vi skall åka till Sthlm på morgonen efter och hämta hem vår egen husvagn, jag var rätt så uppspelt själv kan jag erkänna. Efter att ha lagt barnen så flyttade vi  över barnstolar från hennes bil till min och packade in allt vi skulle behöva för resan i bilen.

Strax efter tio på kvällen går jag ut en sväng till bilen för att fixa en sak när mobiltelefonen ringer. Det är husvagnssäljaren som meddelar att han just har sålt vagnen! Jag blir helt paff och vet knappt vad jag skall säga, till slut får jag dock fram ett "Varför?". Han svarar då att det är först till kvar som gäller och att det kom ner en från Östersund som betalade 87.000...

När jag kom in berättade jag för sambon att det inte blir någon vagn men hon trodde naturligtvis att jag skojade. Till slut fattade hon dock och bröt ihop helt. Vilket antiklimax! Så som vi sett fram emot detta under veckan...

Satte mig ner vid datorn och skrev ett mail till honom. Inte för att det skulle ändra något men jag fick åtminstone ur mig vad jag kände eftersom jag inte fann mig medans han ringde. Så här skrev jag:

" Det har nu gått en halvtimma sedan du ringde mig och jag vill bara "tacka" för att du gjort mig och min familj djävligt besvikna och arga. Jag har svårt att finna ord för att beskriva vad vi känner. Du har förstört vår helg för en sketen tusenlapps skull, hade du sagt något skulle du fått den av mig istället...

Vi kom på telefon överens om ett pris (86.000:-) och jag sade att jag skulle ha vagnen. Vi kom också överens om att jag skulle komma upp och hämta den på fredag. Du har inte under hela veckan nämnt något om att någon annan var intresserad eller att "först till kvarn" gäller. Du kunde åtminstone ha ringt mig och sagt att ändrat dig och att du nu ville ha sålt den till första bästa köpare. Om jag fått veta att någon annan var på väg att hinna före mig hade jag åkt upp med en gång. Vi hade mailkontakt för mindre än tolv timmar sedan och bilen står nu färdigpackad för avfärden...

Du lyckades framstå som genomärlig men lurade mig istället grundligt. Grattis!"

Jag fattar fortfarande inte att jag kunde bli så lurad. Efter alla dessa mail och efter vårt långa samtal trodde jag faktiskt att säljaren var en helreko person. Kollade även upp honom på olika sätt (Ratsit, Google, Hitta etc.) och kunde inte finna något skumt. Tvärt om så jobbade han på en mycket respektabel arbetsplats och hans namn fanns med i olika trevliga och trovärdighetshöjande sammanhang.


(Börjar bli ett långt inlägg det här men det är en lång historia med ett lyckligt slut så fortsätt läsa...)


Under tiden jag skrev mailet så surfade sambon desperat på Blocket men utan att finna något passande. Detta visste vi ju redan eftersom denna vagnm som sagtm var den enda i sitt slag på Blocket. Efter att jag skickat iväg mitt mail började jag också kolla annonser på nätet och sökte "Polar 550" på Blocket. Vid det här laget kunde vi nästan alla annonser utantill så döm om min förvåning när jag ser att det precis har kommit in en vagn till och att den till och med har rätt planlösning! Den var dyrare (100.000) men då ingick ett stort fint förtält och den var en årsmodell nyare än den vi skulle ha köpt. Dock fanns den i Söderhamn vilket är ännu längre bort.

Nu var klockan kvart i elva på torsdag kväll och jag ville inte ringa så sent på en annons men sambon övertalade mig att ringa då de ju just lagt in sin annons och knappast kan ha hunnit gå och lägga sig än. Så jag ringde och fick genast prata med en något förvånad person som just stäng av sin dator för att gå och lägga sig...

Pratade en bra stund med säljaren och fick hålla mig för att inte bara brista ut i ett "jag tar den" och framstå som en komplett galning. Så efter att att hållt mig lugn frågade jag om det gick bra att komma dit i morgon eftermiddag för att titta på den och om de kunde lova mig att hålla den tills jag kom och det gjorde de.

Nu var klockan kvart över elva på kvällen och vi skulle inom åtta timar rulla uppåt landet. Det fattades dock 14.000 så jag fick ge mig ut på bankomatjakt mitt i natten. När jag kom hem så var det inte helt lätt att somna kan jag lova. Känslomässig bergodalbana sätter sina spår...

Klockan halv sex tyckte vår son att nu var det dax att vakna och han ville inte somna om så vi bestämde att det fick väl bli så då, så före klockan sju var vi på väg. Resan avlöpte utan problem och exakt på avtalad tid rullade vi in på i ett villa område i Ljusne utanför Söderhamn och där stod den.

Husvagnen var precis så fin som säljaren lovat och familjen som sålde var hur trevliga som helst så det blev affär utan prutning (för hur skall man kuna pruta seriöst när man har åkt så långt och verkligen vill ha vagnen). Vi var där i tre och en halv timme innan vi kom iväg. Förrutom att visa allt som hade med vagnen att göra satt vi bland annat i deras trädgård och fikade och våra barn lekte med deras. Riktigt trevliga människor som dessutom var i vår ålder. Hade de bott närmare skulle vi nog ha bjudit hem dem dem...

På hemvägen campade vi i Sandviken på en pyttecamping med nästan enbart långliggare. Vi sov bara och åkte vidare direkt på morgonen. Fram på dagen ringde säljaren upp mig och frågade om allt fungerade som det skulle och gav oss ytterligare tips om saker han inte hade tänkt på dagen innan. Som sagt trevliga människor!

Det här var "Husvagnshistorien", precis så som utlovat!