Sanningen

... utvecklingssamtalet med min chef igår. Han blev nog ganska förvånad när jag beslöt mig för att lägga alla kort på bordet om att jag helst inte vill jobba kvar då pendlandet börjar knäcka mig. Osmart kan kanske tyckas men mitt  mål med detta är att se till så att jag verkligen kommer ifråga för en flytt till min hemort så fort det finns möjlighet till detta. Jag redovisade även min deadline på 18 månader då jag verkligen inte kan pendla längre. Min sambo är då klar med sina studier och skall förhoppningsvis då ha hittat ett jobb. I och med det kan hon omöjligtvis stå för både hämtning och lämning av barn på dagis/skola varenda dag.

Nu finns det inget jobb på hemorten, det vet jag, men det är eventuellt saker på gång precis efter årsskiftet och blir det inget eller att jag inte får det då är det dax att söka jobb på allvar. Då kommer jag inte bara söka efter "drömjobb" i andra brancher än min egen, som idag, utan ta allt under övervägande bara det är närmre hem.