Sanningen

... var förresten den återkommande fest som jag och mina gamla (och några nuvarande) kollegor brukar ha då och då. De jag träffade idag var alla lite dämpade och hade alla haft en jobbig söndag. Känns lite lättare när man vet att man inte är ensam i sin missär... ;-)

... mycket beroende på den fest jag var på i lördags men också för att vi närmar oss den dag jag måste vara med om när en stor del av de jag idag kallar mina arbetskompisar blir uppsagda från sina jobb. Sitter som sagt i dagliga förhandlingar om detta och vi har nu bara några få pusselbitar kvar att lägga i pusslet som skall bli den lilla organisation som blir kvar. Suck! Vi hoppas in i det sista att det löser sig, åtminstone under uppsägningstiden så att vi får ta tillbaka folk igen men tyvärr kommer en stor del av kompetensen att försvinna då det i sådana situationer inte alltid är de man verkligen vill/behöver ha tillbaka som gör det. De har oftast redan hunnit få annat arbete så även om det går vägen så sitter vi ändå ganska illa till.

... och jag sitter i dagliga samtal/förhandlingar om nedläggning och uppsägning av den mesta personalen. Om mirakel inträffar under de närmaste dagarna kommer uppsägningarna att verkställas. Då de som nu är kvar samtliga har lång anställningstid (från 10 till 40 år...) och därigenom lång uppsägningstid har de en inkomst ännu några månader men det ser väldigt mörkt ut med utsikter till nya jobb om man inte kan tänka sig att flytta härifrån.

Själv har jag som tidigare sagt kvar min anställning på en annan ort så jag har ett jobb att gå till (eller rättare sagt åka bil till...) men jag är inte så positiv till att börja pendla igen. Utåt säger jag mig tycka att det skall bli roligt att komma tillbaka men det är inte så jag verkligen tycker. Skulle jag säga rakt ut hur jag tycker skulle jag nog inte vara välkommen tillbaka så det är bara att hålla god min och vara glad att man trots allt har ett jobb. Har trots den rådande situationen ännu inte sökt något annat jobb utan har in i det sista hoppats på en lösning. Det verkar nu vara allt annat än ljust så jag kommer nog att börja söka de jobb som eventuellt dyker upp på närmare håll hemifrån.

Nyss hemkommen från årets älgjakt i Norrland kan jag konstatera att Sanningen är avslöjad. Trodde verkligen aldrig att det skulle ske med tanke på att jag tex aldrig använder mig av en persons namn i bloggen om jag skriver om något som hänt dem (eller mig) och jag anger inte ens min hemort.

Trots detta blev jag alltså avslöjad! Hur? Jag beskrev tydligen platsen där vi jagar lite för bra och dök därför upp vid en Googling som en i jaktlaget gjorde. Han berättade detta för mig vid ett lämpligt tillfälle när vi var ensamma. Tydligen vet ytterligare två personer i jaktlaget detta men jag är tacksam att det inte togs upp inför alla. Jag har när jag skriver detta ännu inte gått tillbaka för att se exakt vad det var jag skrev men allt är ju ändå Sanningen här så egentligen är det ointressant att kolla upp. Nu för tiden är jag ju inte heller så värst aktiv här på bloggen med personliga detaljer och med tanke på att de som känner till mig och bloggen finns i andra delar av landet så gör det mig inget att jag är avslöjad. Hade det varit någon i min omedelbara närhet som gjort det hade jag nog plockat bort den från nätet ganska kvickt.

Ni får mer än gärna läsa min blogg, jag skriver ju trots allt eftersom jag hoppas att någon läser det, men ni som vet vem jag är var snälla och håll denna bloggs existens och vem som står bakom den för er själva. Om någon mer skulle upptäcka det är jag tacksam om ni diskret ger er tillkänna så som skedde i detta fall.

Tack!