Sanningen

... att blogga, träna, fixa hemma, träffa mina barn, äta ihop med min familj, dvs sådant som räknas till ett normalt liv. Jobbar övertid för jämnan tycker jag och ihop med de dagliga tre timmarnas jobbpendlande så blir det ingen tid över. Går upp kvart över fem på morgonen, åker till jobbet och kommer hem vid åtta på kvällen när barnen har lagt sig. Jag äter då resterna efter familjens middag, ser på TV eller slösurfar två timmar innan det är sängdax igen. Jag gillar det inte själv och min sambo gör det definitivt inte eftersom hon får ta hela smällen där hemma. Kollade bakåt och kom fram till att jag jobbat i snitt nästan två timmar över varje dag under de sex senaste veckorna.

Författade igår ett mail till min närmaste chef (med kopia till hans chef) där jag i slutklämmen skrev detta:

"Jag förväntas leverera två personers jobb då Nnnnnnnnn går hem på fredag nästa vecka. Det är ju inte så att jag och Nnnnnnnnn har haft 50%-iga tjänster och någon jobbsplit för mitt ansvarsområde har jag inte hört talas om annat än att Zzzzzzzzz'orna och Wwwwww försvinner till år 2010 men vi är ju inte riktigt där än. Jag är bara en människa och jag lovar att göra så gott jag kan men jag tänker inte knäcka mig för detta. Vill redan nu avisera att jag framöver, av familjeskäl, inte kommer att kunna jobba så mycket som jag hittils har gjort. Att ha kvar min familj har högre prioritet än att jobba övertid.

Vad som förväntas av mig vet jag redan men jag behöver snabbt veta HUR jag inom min normala arbetstid skall kunna genomföra detta."

Chefen kom sättande och ville ha ett möte på stående fot. Vi satte oss ner i en halvtimme och fick pratat igenom min situation. Det kunde han kanske ha tänkt på själv tycker man...  I samband med att man reducerar personalen med 50% på ett projekt bör man väl förvissa sig om de som blir kvar är "med på tåget". Jag kan inte säga att det lättade min arbetssituation att ha pratat med chefen men nu vet han min inställning. Övertid kommer det att bli ändå men jag kommer att vara restriktiv med det och istället tala om att jag inte kommer att kunna fixa vissa saker inom utsatt tid. Hittils har jag alltid kört stilen "att jag fixar det själv" eftersom det är enklast för alla men nu är gränsen nådd och passerad för vad jag vill vara med om.