Om mobbing

Läser på Mias blogg om den mobbing som hennes son utsätts för.

Mitt svar blir samtidigt ett inlägg här:

Mia,
Vet inte riktigt vad jag skall säga... försöker formulera mina tankar...

Läser ditt inlägg och förfasas över att sådant här fortfarande förekommer. Det är ju några år sedan man själv gick i skolan men man kommer ju ihåg hur det gick till. Jag kom att tänka på ett inlägg som jag själv skrev för ett halvår sedan som handlar om min egen högstadietid (länk) och den segregerade klass jag gick i. Jag vill idag inte ha något att göra med de flesta från den klassen.

När jag sedan kom till gymnasiet var det en befrielse att få umgås med "likasinnade". För första gången var man i samma klass med någon för att man vill vara just där och de flesta passade ihop på ett helt annat sätt. Tidigare hade man bara tussats ihop med folk enbart på geografiskt grundval.

Eftersom din grabb bara är tolv år så har han ju långt kvar till gymnasiet men om det hela är outhärdligt så kanske ett miljöombyte (skolbyte) vore bra. Jag vet att man på sätt "straffar" den som utsätts för mobbingen trots att det borde vara tvärt om men det är mycket svårt att bryta ett sådant här mönster. Har han mobbats i flera år så sitter "hackordningen" där. För de förmodligen i grunden osäkra mobbarna är det jätteviktigt att ha någon under sig eftersom de själva annars riskerar att hamna nederst på stegen. Ett skolbyte kanske kan innebära en start från blankt papper och att han hittar någon/några likasinnade?


Något man måste fundera på och ta i beaktande är hur föräldrarna till mobbarna är. Är de av den typen som försvarar sina barn oavsett vad det gör? Då hjälper inte en polisanmälan alls. Den kommer snarare att göra saken värre. Mobbarna kommer att angripa din son än mer, stärkta av att de har stöd hemmifrån. Har de normala föräldrar däremot så kan det kanske fungera. Innan polis kopplas in så måste väl ett möte i skolans regi anordnas med de berörda föräldrarna? Det anser jag att rektor är skyldig att göra.


Stå på er!


Kommentarer
Postat av: Mia

Jag måste börja med att tacka för att du länkade till mitt inlägg. Jag vill även tacka dej för att du delar med dej av dina upplevelser och din syn på det hela. Jag ska kommentera det mer senare, men har just nu ont om tid och ska iväg på repskapsmöte.

Vi hörs senare/ Ha det bra

2008-11-27 @ 07:55:38
URL: http://miajaverling.blogg.se/
Postat av: Mia

Några av föräldrarna inser inte att deras barn är några duvungar, men vi har vänligt men bestämmt bett dem säja åt sina bar att lämna mitt barn ifred. Jag har även någolunda goda kontakter med fältassistenter. Det som händer är att samtal inleds, och jag kommer självklart att kämpa eftersom han inte vill lämna skolan. Det är bara en halv termin kvar sedan blir det en ny skola, där det råder absolut nolltoleranss mot dylikt. Där kan jag signalera till de två fältare som finn som jag känner sedan många år. Jag tror nog att det värsta kan lösas det som är mest akut. Men vi kämpar för att få ett lugn nu och att en arbetsro kan infinna sej./ Tack för att du bryr dej om

2008-11-27 @ 22:08:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0