Sanningen

...från ett hedersuppdrag. Chefen ringde upp mig på väg till ett personalmöte. På dessa möten avhandlas allt möjligt som rör verksamheten från aktuell personalomsättning till nuvarande och kommande projekt. Som en av punkterna brukar det så kallade Trivselrådet få komma till tals med vilka grejor som är på g med avseende på after work och dylikt. Jag har varit en del (av tre) i detta "råd" sedan det startades för ungefär ett år sedan. Men fick nu via telefon veta att jag skulle bli ersatt eftersom jag inte lade ner så mycket tid och kraft på uppdraget och att de andra därigenom tvingades dra ett tyngre lass. Min ersättare skulle presenteras på mötet...

Att jag inte har lagt ner lika mycket tid och kraft som de andra två är helt sant. Det finns förvisso förklaringar såsom att jag den senaste tiden bara jobbat två dagar i veckan (pga pappaledighet), att jag har djävligt mycket att göra på jobbet de dagar jag är där, har lång väg att pendla till jobbet och så vidare. Så det är som sagt helt sant att de dragit ett tyngre lass än mig. MEN TALA DÅ OM FÖR MIG ATT DET ÄR ETT PROBLEM! Säg inte att det är lugnt när jag frågar. Och framför allt ,GÅ INTE TILL CHEFEN OCH GNÄLL UTAN ATT HA PRATAT MED MIG FÖRST! Jag hade gärna lämnat över min plats till någon annan om jag hade vetat att det fanns någon som var intresserad (de gånger vi tidigare har frågat folk om de kan hjälpa till så är det ingen som har anmält sig...).

Att gå bakom ryggen och gnälla för chefen är typ det värsta jag vet. Inga hard feelings mellan mig och chefen dock(som naturligtvis är införstådd i min något pressade arbetssituation och som trodde att jag var med på bytet) men jag är djävligt pissed på de jag trodde var mina arbetsKOMPISAR...