Sanningen

... de som ansvarar för tidningsutdelningen hemma. Sedan före jul har tidningen inte kommit i tid en enda morgon! Tidningen skall vara utdelad senast klockan sex men när jag åker tio över har den inte kommit. För att hinna läsa i den lite på morgonen behöver jag ha den senast tio i så att man kan läsa medans man äter frukost. I morse var jag riktigt seg (se föregående blogginlägg) och jag åkte dessutom själv så jag hade ingen tid att passa med någon så jag åkte strax före halv sju och då hade det fortfarande inte kommit någon tidning...

Såg tidningsbudet tidigare i veckan när jag åkte iväg, då kom han i andra änden på gatan i maklig takt med sin cykel. En yngling i 18-årsåldern med keps på sned, vita gymnastikskor och träningsoverallsbyxor till. Han såg ut precis som den där förortstypen som har kampsporthundar, om ni vet vilka jag menar...

Inte för att hans klädval skulle hindra honom från att dela ut tidningen, det är inte det jag menar, men hans typ är inte kända för att vara speciellt framåt och han verkade inte vara speciellt intresserad av att sköta sitt arbete. Nu har det ju varit kallt och ganska mycket snö vilket naturligtvis kan påverka utdelningshastigheten någon gång då och då men inte varje dag i en månad. Hoppas han får sparken och att någon som verkligen vill ha ett jobb får ta över.

Den jag pratade med lät konstigt nog inte förvånad när jag ringde och påtalade slöheten. Hon sade det inte rent ut men något i vårt samtal sade mig att jag inte var den första i området som klagade på detta...