Sanningen

... är räddat, sonen har fyllt tre, jag har knappt sovit alls och jag har haft ett allvarligt snack med min chef.

Så där ja, hela veckans händelser i en mening...

Depeche Mode konserten var bra men inte jättebra. Är inte besviken men hade gärna blivit mer positivt överraskad. Visst Dave Gahan, Martin Gore & trummisen jobbade på bra men av någon anledning så ville det inte bli helt medryckande hela tiden. Några konstiga låtval gjordes också tycker jag. Inte så att det var dåliga låtar men tex så börjar man inte sina extranummer men en ballad och dessutom inte en som inte "alla kan". Då gäller det ju istället att få upp tempot direkt igen after att folk har lugnat ner sig lite i "pausen". Som det blev nu så blev det istället en seg start där folk bara stod still och var tysta. Mycket konstigt... Scenografin bar dock hur fräck och genial som helst i all sin enkelhet. En stor videopvägg bakom hela scenen med en "videboll" framför. Dessa grafiska verktyg utnyttjades till fullo under hela konserten och varje låt hade sin egen design genom hela konserten. Smart! Konsertbetyget blir någonstans mellan 3+ och 4- (av 5), eftersom jag inte kan bestämma mig för ett av dem.

Spyker räddade Saab. Jag är mycket glad över detta och hoppas på att det i det långa loppet kan komma innebära bra saker för mig personligen. Vill inte gå in på exakt hur men det berör chanser till eventuellt minskad arbetspendling. Det finns åtminnstone förutsättningar för det nu. :)

Sonen fyllde tre år i tisdags och vi hade familjekalas för honom i söndags. I går hade vi dessutom ett uppsamlingsrace där de som inte fick komma förra gången nu var inbjudna. Varför de inte fick komma till första kalaset? De hade magsjuka...

Mina sömnproblem har inte blivit bättre, snarare tvärtom. Jag anar hur jag skall göra för att tackla det men skall till doktorn på tisdag och kommer då förmodligen att få mig en föreläsning om det...

Jo och så var det där med chefen då. Tog mig i kragen och förklarade först för mina kollegor vid ett internt möte i vår arbetsgrupp att jag inte sov bra och inte hade gjort det under en tid samt att jag hade för avsikt att jobba mindre framöver. Det var inte vad de ville höra då diskussionen egentligen handlade om hur vi skulle lösa den närmaste tidens leveranser och att vi hade ett behov att jobba mycket mer än vad vi redan gör... Omedelbart efter mötet med kollegorna tog jag det säkra före det osäkra och sökte jag upp chefen. Jag drog samma sak för honom innan han fick höra det av någon annan. Vi pratade i nästan en timme och han sade sig ha fullt förtroende för mig och det jag gör. Han om någon vet ju hur mycket jag jobbar då det är hans som attesterar min tid varje vecka och vi var helt överens om att jobba ännu mer när man redan mår dåligt inte är en bra idé. Han avslöjade tom att han själv haft en period innan jul då inte kunnat sova pga jobbet. Vi får se hur detta slutar men till att börja med så skall jag inte samåka den närmaste tiden eftersom jag då måste jobba lika mycket som min arbetsnarkoman till kollega. Jag skall under en tid försöka fråga mig själv om det är bra för mig och mitt välbefinnande innan jag gör saker. Så har jag inte gjort på flera år nu. Som exempel så har jag nu långpendlat varje vardagdag i över fem år och har konstant under denna tid sovit minst en, men snarare två , timmar för lite varje dag. Jag har inte reflekterat över det själv tidigare (eller snarare förträngt det om jag skall vara helt ärlig...) men det är klart att det förr eller senare sätter sina spår att göra så.

Långt inlägg, men det var ju några dagar sedan jag skrev sist så det fanns ett uppdämt behov kan man säga...