Sanningen

... gå och lägga mig. Sov nog bara två timmar sammanlagt i natt och det var tur att jag inte körde själv till jobbet idag.

Jag tål tydligen inte kaffe på eftermiddagen/kvällen. Det är den enda rimliga förklaring jag kan komma på förrutom att det var söndag kväll och att den vanliga vill-inte-åka-till-jobbet-i-morgon-ångesten kom över mig. Detta är andra måndagen i rad nu som jag har varit ett vandrande lik på jobbet och i bägge fallen så drack jag en kopp kaffe vid sextiden på söndagen. Lite konstigt det där, jag dricker en massa kaffe på jobbet under veckodagarna men nästan aldrig på helgerna. Det är bara om man umgås med någon som det blir kaffe då sambon inte dricker och jag orkar inte ladda bryggaren bara till mig själv.

Vad gör man då när man ligger och vrider på sig och inte kan sova fastän man vet att man snart skall upp och jobba? Jo, jag gick på toa, lade mig igen, gick och åt, lade mig igen, läste en tidning, lade mig igen, surfade, lade mig igen, tittade på min dator medans den defragmenterades, lade mig igen, tittade på sambons dator medans den defragmenterades, lade mig igen och precis när jag skulle till att somna vid 04:00 så började sonen att gråta förtvivlat inne hos sig då han inte hittade nappen, upp igen...

05:15 när klockan ringde var jag mer som drogad än trött faktiskt. Konstig känsla det där när allt går lite långsamt och den har hängt i hela dagen. Fick be om ursäkt för min förmodat korkade uppsyn vid några gånger underr dagen då jag inte omedelbart kunde svara på frågor som jag egentligen kan svaret på i sömnen. Uttrycket att "Bommarna är fällda, det blinkar men tåget kommer inte" är en bra liknelse för mig idag...