Nyss hemkommen...
... från vårdcentralen där det via blodprov konstaterades att jag inte hade någon infektion i kroppen. Jag skickades hem med förmaningen att inte gå tillbaka till jobbet så fort nästa gång. Kom mig inte ens för att be om hostmedicin.
Jag vet inte vad det är med sjukvården men jag gillar inte att gå till doktorn. Drar mig alltid in i det längsta för att ta kontakt och när jag väl gör det så "rycker" jag alltid upp mig lagom till besöket och framstår som friskare än vad jag är. På frågan hur jag mår så sitter det i ryggmärgen att svara "Ganska bra", vilket inte är fallet. Det är verkligen onaturligt för mig att prata om mig själv (i bloggen funkar det bättre, man kanske skulle be läkaren att surfa lite...) och känner det som om jag skulle framstå som en simulant om jag verkligen lade fram hur jag mår.
Umgås med mängder av människor dagligen på alla nivåer från VD:ar till montörer och har tack vare min fackliga roll genom åren haft många svåra samtal med andra människor som mår dåligt men av någon anledning så knyter det sig när jag skall prata om mig själv med sjukvårdspersonal. Fattar det inte och är grymt besviken på mig själv.
Min skräck?
Jag vet inte vad det är med sjukvården men jag gillar inte att gå till doktorn. Drar mig alltid in i det längsta för att ta kontakt och när jag väl gör det så "rycker" jag alltid upp mig lagom till besöket och framstår som friskare än vad jag är. På frågan hur jag mår så sitter det i ryggmärgen att svara "Ganska bra", vilket inte är fallet. Det är verkligen onaturligt för mig att prata om mig själv (i bloggen funkar det bättre, man kanske skulle be läkaren att surfa lite...) och känner det som om jag skulle framstå som en simulant om jag verkligen lade fram hur jag mår.
Umgås med mängder av människor dagligen på alla nivåer från VD:ar till montörer och har tack vare min fackliga roll genom åren haft många svåra samtal med andra människor som mår dåligt men av någon anledning så knyter det sig när jag skall prata om mig själv med sjukvårdspersonal. Fattar det inte och är grymt besviken på mig själv.
Min skräck?
Kommentarer
Postat av: Helena
Men fy vad jobbigt att vara krasslig, hoppas att du kryar på dig snart!
När det gäller snöskottning är det bland det värsta jag vet, oftast är det oväder när man ska sätta igång med det också. Idag hade jag dock en sådan tur att det var skottat när jag kom hem, en granne som jag inte ens vet vad han heter hade tydligen fått för sig att skotta åt mig, det var ju himla snällt, nu fick jag en slökväll istället :)
Ha en bra vecka och jag håller tummarna för att du blir piggare snart!
Trackback
