Sanningen

...och varför skriver jag under pseudonym?

Började läsa bloggar för ungefär ett år sedan. Först var det egentligen bara en enda men det växte allt eftersom man även kollade lite på de bloggare som lämnade kommentarer. Fick en dag en ingivelse om att kolla upp tillgängligheten på blogg för "min" signatur/alias som jag "alltid" har använt mig av i olika sammanhang. Bloggen var inte ledig men jag fick snart tillgång till den ändå eftersom den inte användes aktivt. I början skrev jag sporadiska korta inlägg men allt eftersom tiden har gått så har de både kommit oftare och har också blivit längre. Känner mig numer allt bekvämare med formatet och känner t.o.m. ett litet tvång att gå in och kolla av samt skriva lite varje kväll.

Min blogg är min egen version av en dagbok. Jag har aldrig tidigare skrivit dagbok eller något som har varit avsett att läsas av andra. Allt jag tycker och råkar ut för hamnar naturligtvis inte i bloggen men sådant som jag själv vill förmedla, komma ihåg, eller tipsa er om gör det. Jag skriver egentligen för mig själv och inte för någon annan men har upptäkt att jag blir glad över att folk verkar hitta hit trots att jag inte gör reklam för mig på annat sätt än att då och då skriva en kommentar i någons vars blogg jag gillar.

Varför skriver jag under signatur då? Jo, därför att jag vet att det idag är mer regel än undantag att Googla folk i sin omgivning. Vill kunna skriva vad jag vill utan att behöva tänka mig för hur andra skall reagera om/när de läser det. Jag har tidigare nämnt att jag jobbar lite fackligt ibland. Jag skulle aldrig skriva här om någon enskild person som jag därigenom kommer i kontakt med men man måste få ventilera sina tankar i bland utan att någon skall "känna igen sig". Då är en anonym blogg perfekt. Ingen i min omgivning vet att jag bloggar. Det tänker jag inte berätta heller, det är min lilla hemlighet.

Förrutom folk i min omgivning så finns det ytterligare en kategori som inte bör läsa ens blogg. Det handlar om eventuella framtida arbetsgivare. Inte vill man att de skall veta allt om en? Googling är nämligen regel även där. Tänk på det ni "ungdomar" som skriver om precis allt ni gör och råkar ut för. Med hjälp av ett par knapptryckningar så kan vem som helst, inte bara nu utan även i framtiden, få reda på era tankar och handlingar...