Fick på skottdagen "den stora frågan"...
men eftersom på grund av sättet den ställdes på kunde jag inte ge ett seriöst svar.
Frågan om giftermål har kommit upp då och då (allt tätare den senaste tiden faktiskt) utan att själva frågan har ställts av endera parten. Min inställning till giftermål har fram tills nyligen varit att det är något onödigt och dyrt. Jag är så oromantiskt och osentimental man kan vara när det kommer till den här punkten. På senare tid har jag dock kommit fram till att det kanske vore det bästa ändå, av praktiska skäl, att gifta sig. Vi har ju barn och hus ihop så i praktiken så är vi ju som gifta ändå men det finns tydligen lite juridiska aspekter på att man bör gifta sig. Bland annat så är det ju lite skillnad om man är gift eller sambo vad det gäller arvsregler (utifall någon av oss skulle avlida. Mycket går ju att fixa med testamente men tydligen inte allt. Sedan vore det ju praktiskt om vi alla hade samma efternamn också...
Att gifta sig kostar som bekant mängder med pengar om man inte bara skall fixa det juridiska (som knappt inte kostar någonting). Även om man håller det hela på ett minimum av utsvävningar slutar notan ändå minst 50 tusen. Jag tycker inte att det är värt pengarna. Vi har mängder med andra hål att stoppa pengar i utafall att vi skulle få sådana pengar över 8vilket aldrig kommer att inträffa).
Att bara registrera äktenskap och byta namn är dock inget som min sambo vill göra. Skall det till giftermål anser hon att det skall ske i kyrka och inför släkt och vänner vilket som sagt kostar minst 50 tusen.
Vi var ute och åt i fredags på skottdagen. Samtalsämnet "kvinnligt frieri" gick inte att undika utan det dök så småningom upp. Efter att ha pratat om det en stund så frågade hon med ett flin om jag inte var orolig att hon skulle fråga. Gör det då sade jag varpå hon naturligtvis gjorde det men fortfarande med ett flin som om hon skojade. Mitt svar var att visst kunde vi göra det men budgeten för det hela ryms iså fall bland de pengar jag just nu har i min ficka. Jag hade nämligen tidigare under dagen tagit ut 800 kronor och lade, innan vi gick iväg, dem i fickan. Detta dög dock inte och så pratade vi inte mer om det...
Frågan om giftermål har kommit upp då och då (allt tätare den senaste tiden faktiskt) utan att själva frågan har ställts av endera parten. Min inställning till giftermål har fram tills nyligen varit att det är något onödigt och dyrt. Jag är så oromantiskt och osentimental man kan vara när det kommer till den här punkten. På senare tid har jag dock kommit fram till att det kanske vore det bästa ändå, av praktiska skäl, att gifta sig. Vi har ju barn och hus ihop så i praktiken så är vi ju som gifta ändå men det finns tydligen lite juridiska aspekter på att man bör gifta sig. Bland annat så är det ju lite skillnad om man är gift eller sambo vad det gäller arvsregler (utifall någon av oss skulle avlida. Mycket går ju att fixa med testamente men tydligen inte allt. Sedan vore det ju praktiskt om vi alla hade samma efternamn också...
Att gifta sig kostar som bekant mängder med pengar om man inte bara skall fixa det juridiska (som knappt inte kostar någonting). Även om man håller det hela på ett minimum av utsvävningar slutar notan ändå minst 50 tusen. Jag tycker inte att det är värt pengarna. Vi har mängder med andra hål att stoppa pengar i utafall att vi skulle få sådana pengar över 8vilket aldrig kommer att inträffa).
Att bara registrera äktenskap och byta namn är dock inget som min sambo vill göra. Skall det till giftermål anser hon att det skall ske i kyrka och inför släkt och vänner vilket som sagt kostar minst 50 tusen.
Vi var ute och åt i fredags på skottdagen. Samtalsämnet "kvinnligt frieri" gick inte att undika utan det dök så småningom upp. Efter att ha pratat om det en stund så frågade hon med ett flin om jag inte var orolig att hon skulle fråga. Gör det då sade jag varpå hon naturligtvis gjorde det men fortfarande med ett flin som om hon skojade. Mitt svar var att visst kunde vi göra det men budgeten för det hela ryms iså fall bland de pengar jag just nu har i min ficka. Jag hade nämligen tidigare under dagen tagit ut 800 kronor och lade, innan vi gick iväg, dem i fickan. Detta dög dock inte och så pratade vi inte mer om det...
Kommentarer
Trackback
