Sanningen

Vi gick nu, kraftigt uppgroggade, in på HC igen. Ett liveband drog nu igång på huvudgatan och vi rockade/festade loss rejält. Minns faktiskt inte så mycket av det sista men tydligen kom vi in på hotellet igen vid tvåtiden. När vi vaknade på morgonen ropad någon plötsligt att frukosten bara serverades i 10 minuter till. Klockan var då 10 på förmiddagen. Vi fick en väldig fart och kom in på resturangen som de sista gästerna. Medan jag står i kön för att ta till mig mat blir jag kraftigt illamående men lyckas ändå plocka åt mig en fralla innan jag dimper ner vid vårt bord. Tar en tugga på frallan och anser att det får räcka. 75 spänn för ett bett på en macka. Det måste vara den dyraste frukost jag ätit om man ser till mängden jag åt...

Klockan 12 var vi tvungna att vara ute från rummet och efter en iskall dusch kände jag mig så pass pigg att vi kynde börja färden hemmåt. Dock inte med mig vid ratten måste jag tillägga. Då hade vi inte kommit hem förrän dagen efter...

Fram på eftermiddagen släppte vi av K i hemmet och han meddelade oss att han skulle gå och lägga sig. Och han som skulle ha målat om huset...

Jag skulle egentligen ha skrivit om detta redan igår kväll men det är först nu, två dygn efter HC, som jag är kapabel att formulera mig någorlunda vettigt. Sambon är sådär nöjd med detta. Det är ju inte svensexor så ofta som tur är, försvarar mig med det. Det hjälper dock föga kan jag meddela...