Sanningen

Efter en trevlig stund med god mat och tillhörande drycker gick färden vidare mot målet, HC. Jag körde först och hade navigatorn inställt på att ta närmste väg. Det innebar småvägar. I detta fall så var det bra för inga skyltar skvallrade längs vägen om vart vi var på väg. Det var först två kilometer från målet som K fick syn på en skylt.

Väl framme installerade vi oss på Hotell Big Bengt och vi som hade kört fick chansen att festa ikapp. Oftast brukar sådant sluta olyckligt men det gick denna gång ganska bra. Återkommer lite senare om mina egna bravader med anledning av detta.

Glada i hågen gick vi nu in på själva HC. Kosa styrdes mot första bästa ställe där det såldes cowboyutrustning. Vi bestämde oss för att köra på rött tema och således beställdes fram en hatt av minsta storlek, en väst med fransar, två bälten och ett hölster. Samtliga i klarrött. Bältena var två till antalet för ett gick helt enkelt inte runt honom, det var ju barnbälten. Västen var ju också för liten men det löste jag genom att helt enkelt låna en sax och klippa upp ryggen. Jag tog sedan snöret till hatten och snörde ihop västen i ryggen efter att K hade tagit på den. Vi kompletterade med en sheriffstjärna, den minsta pistolen och det minsta geväret. Pistolen var så liten att den knappt stack upp ur hölstret... Ett storpack med ammunition inhandlades och vi var klara.

K skiclades upp på en mekanisk tjur men trillade snart av den. Ett par av oss hann med att prova men precis när det var min tur sade killen som skötte maskinen att han skulle ta rast och gick därifrån. Snopet. Jag som skulle ha satt nytt rekord...