Det snackas just nu om jämstäldhet...
...genom att ge skattebonus till de föräldrar som delar på föräldraledighet och VAB. Varför då? Vi delar inte lika hos oss eftersom det passar oss bättre att mamman är mer hemma. Ett flertal anledningar finns men de stora är följande:
1) Ekonomi. Vi har naturligtvis gemensam ekonomi och förlorar minst pengar på att jag (pappan) jobbar vidare. Jag tjänar betydligt bättre än vad mamman gör när hon jobbar (just nu studerar hon). Kvinnofälla? I vårt fall är det helt enkelt så att jag har ett mer högavlönat jobb än vad mamman har. I andra relationer så kanske det är tvärtom.
2) Mamman tycker det är trevligt och mysigt att vara hemma med barnen (Att vara föräldraledig alltså, att torka barnspyor är det väl ingen normalt funtad människa som vill). Hon är "mammig" av naturen och gillar att ta hand om andra människor.
3) Jag är mest frustrerad när jag är hemma över att jag inte får något gjort. Allt känns avigt. Jag har inte det rätta tålamodet för att hantera krånglande barn. Det ligger helt enkelt inte för mig. Jag älskar mina barn, misstro mig inte där, men att på heltid ta hand om dem är mig övermäktigt. Vilket jag erkänner. Jag möts dock mest med undrande blickar när man pratar om detta med bekanta och vänner. Det är nämligen inte politiskt korrekt just nu...
Jag har full förståelse och respekt för de som trots allt delar lika på de här bitarna men i vår familj vill vi helt enkelt inte göra detta. Skall vi straffas ekonomiskt för det? Skall staten verkligen "tvinga" oss att dela lika?
1) Ekonomi. Vi har naturligtvis gemensam ekonomi och förlorar minst pengar på att jag (pappan) jobbar vidare. Jag tjänar betydligt bättre än vad mamman gör när hon jobbar (just nu studerar hon). Kvinnofälla? I vårt fall är det helt enkelt så att jag har ett mer högavlönat jobb än vad mamman har. I andra relationer så kanske det är tvärtom.
2) Mamman tycker det är trevligt och mysigt att vara hemma med barnen (Att vara föräldraledig alltså, att torka barnspyor är det väl ingen normalt funtad människa som vill). Hon är "mammig" av naturen och gillar att ta hand om andra människor.
3) Jag är mest frustrerad när jag är hemma över att jag inte får något gjort. Allt känns avigt. Jag har inte det rätta tålamodet för att hantera krånglande barn. Det ligger helt enkelt inte för mig. Jag älskar mina barn, misstro mig inte där, men att på heltid ta hand om dem är mig övermäktigt. Vilket jag erkänner. Jag möts dock mest med undrande blickar när man pratar om detta med bekanta och vänner. Det är nämligen inte politiskt korrekt just nu...
Jag har full förståelse och respekt för de som trots allt delar lika på de här bitarna men i vår familj vill vi helt enkelt inte göra detta. Skall vi straffas ekonomiskt för det? Skall staten verkligen "tvinga" oss att dela lika?
Kommentarer
Trackback
