Appropå jakt så var det idag premiär...
...för årets rådjursjakt. Den 16:e augusti är heligt för jägare eftersom råbockarna då blir lovliga. Jag hade blivit inbjuden att vara med på jakten hos en kompis i bohusländska metropolen Hedekas så för att hinna ända dit och komma ut på pass innan det ljusnade fick jag gå upp 02.30 i morse (eller i natt kanske man skall säga...). Eftersom jag inte kom i säng förrän vid 23-tiden igår kväll och att sonen var vaken tre gånger i natt så var jag rejält trött när jag vid 04.30 slog mig ner på mitt pass.
Har bara suttit där en halvtimme när det prasslar till precis bakom mig och ett smaldjur (en fjolårsget som ännu inte har fått ungar (kid)) trippar fram. Den kommer så nära som sex meter innan den anar något som inte stämmer, dvs mig. Några snabba skutt senare och 15 meter längre bort stannar den för att kolla tillbaka då den har reagerat rent instinktivt och inte har en aning om vad jag är för något. Eftersom den inte är ett hornbärande djur (bock) så är det ju inte heller lovligt så jag kan lungt sitta kvar för att följa dess förehavanden. Den tittar länge åt mitt håll innan den äter lite ute på ängen/åkern som den har skuttat ut på. Den gör, fortfarande nervös, lite småskutt och tittar mellan tuggorna hela tiden åt mitt håll. Efter ungefär en minut bestämmer den sig till slut för att instinkten trots allt är rätt och ger sig, i ganska makligt tempo, av från ängen. Jag är här egentligen ganska nöjd med dagen eftersom jag åtminnstone fått se ett djur och detta sker på ett pass som tidigare har ratats eftersom ingen trodde att rådjuren "tog den vägen". Bevisligen gör de det...
En kvart senare hör jag ett rådjur skälla högt på andra sidan ängen/åkern. Skällandet följs av en knall och jag förstår att någon av mina passgrannar har fått skjuta. Väntar några minuter innan jag skickar ett SMS med en undran om vem det var och om vi skall avbryta. Får svar och det visar sig vara min kompis som har fått skjuta och dagen till ära hade han haft sin 8-åriga son med sig på passet. Det var första gången han följde med sin pappa för att jaga så där kan man tala om tur. Jag lämnar mitt pass och går till de andra som har samlats hos skytten. En fin sextaggare ligger mitt på ängen/åkern bara två hundra meter från mitt pass. Att jag inte har sett något beror på att ängen/åkern har en höjd på mitten och vi satt på var sin sida (så att vi inte skjuter varandra...).
Jag var alltså riktigt nära idag men fick nöja mig med min naturupplevelse. Eftersom vi hade fått utdelning på jakten och att det faktiskt är lördag så avbröt vi jakten för dagen så att vi kunde åka hem till våra sällskapstörstande familjer istället. Hade vi inte fått något på morgonen skulle vi ha försökt igen till kvällen var det meningen. Nu får istället min familj äran att idka umgänge med mig. Misstänker dock att jag kommer att somna ganska tidigt. Att gå upp mitt i natten tar nog ut sin rätt misstänker jag...
Ungefär så här såg bocken ut (hornen var något smalare):
Har bara suttit där en halvtimme när det prasslar till precis bakom mig och ett smaldjur (en fjolårsget som ännu inte har fått ungar (kid)) trippar fram. Den kommer så nära som sex meter innan den anar något som inte stämmer, dvs mig. Några snabba skutt senare och 15 meter längre bort stannar den för att kolla tillbaka då den har reagerat rent instinktivt och inte har en aning om vad jag är för något. Eftersom den inte är ett hornbärande djur (bock) så är det ju inte heller lovligt så jag kan lungt sitta kvar för att följa dess förehavanden. Den tittar länge åt mitt håll innan den äter lite ute på ängen/åkern som den har skuttat ut på. Den gör, fortfarande nervös, lite småskutt och tittar mellan tuggorna hela tiden åt mitt håll. Efter ungefär en minut bestämmer den sig till slut för att instinkten trots allt är rätt och ger sig, i ganska makligt tempo, av från ängen. Jag är här egentligen ganska nöjd med dagen eftersom jag åtminnstone fått se ett djur och detta sker på ett pass som tidigare har ratats eftersom ingen trodde att rådjuren "tog den vägen". Bevisligen gör de det...
En kvart senare hör jag ett rådjur skälla högt på andra sidan ängen/åkern. Skällandet följs av en knall och jag förstår att någon av mina passgrannar har fått skjuta. Väntar några minuter innan jag skickar ett SMS med en undran om vem det var och om vi skall avbryta. Får svar och det visar sig vara min kompis som har fått skjuta och dagen till ära hade han haft sin 8-åriga son med sig på passet. Det var första gången han följde med sin pappa för att jaga så där kan man tala om tur. Jag lämnar mitt pass och går till de andra som har samlats hos skytten. En fin sextaggare ligger mitt på ängen/åkern bara två hundra meter från mitt pass. Att jag inte har sett något beror på att ängen/åkern har en höjd på mitten och vi satt på var sin sida (så att vi inte skjuter varandra...).
Jag var alltså riktigt nära idag men fick nöja mig med min naturupplevelse. Eftersom vi hade fått utdelning på jakten och att det faktiskt är lördag så avbröt vi jakten för dagen så att vi kunde åka hem till våra sällskapstörstande familjer istället. Hade vi inte fått något på morgonen skulle vi ha försökt igen till kvällen var det meningen. Nu får istället min familj äran att idka umgänge med mig. Misstänker dock att jag kommer att somna ganska tidigt. Att gå upp mitt i natten tar nog ut sin rätt misstänker jag...
Ungefär så här såg bocken ut (hornen var något smalare):
Kommentarer
Trackback
