Sanningen

...då vi vareviga kväll tvingas att lyssna på ett gäng med skinnskallar och deras tjejer i 15-16års åldern. Av någon anledning tycker detta gäng att lekpaken utanför vårt hus är den bästa platsen på jorden. Det måste de tycka eftersom de som sagt hänger där varje dag från eftermiddag fram till 23-tiden på vardagar och hela helgerna. De skränar, jagar varann, åker moped (i sandlådor och på gräsmattor), kastar ölburkar och fimpar omkring sig. Vi kan inte längre släppa ut våra barn att leka i sandlådan utan att först ha plockat fimpar och allehanda skräp. Ohyra är vad de är. Frågan är bara hur man skall bli av med dem? Ringde parkförvaltningen och bad dem komma förbi och städa men de svarar bara (med all rätt, förvisso) att det kan vi ju inte göra varenda dag. Ringde kommunens fältassistenter men de ville inte svara i telefon. Pratade in på deras telefonsvarare att de skulle höra av sig. Det har de inte gjort. Polisen kan man väl inte ringa. Det är förvisso förbjudet att skräpa ner men det är inget som polisen bryr sig om. Grejen är bara att det garanterat kommer att bli mer. Ser att nämligen att gänget växer. Fler och fler ansluter för varje vecka som går. Än så länge så stör de mest men ett gäng med ungdomar som "hänger" utan att ha något bättre för sig brukar betyda skadegörelse, fylla, slagsmål etc vad det lider. Även om jag inte själv vet något om hur skinnskallar roar sig mer än det man får till sig via media så vet jag åtminnstonne vad det innebär att vara ung. För tjugo år sedan var jag så gammal som de är nu och jag var verkligen inte guds bästa barn. Så jag vet.

Jag avskyr naturligtvis det som de säger sig stå för men väljer att inte blanda in deras grupptillhörighet i det problem de utgör för mig. De är ett helt enkelt ett störande element som man vill bli av med. Vad skall man göra? Jag är inte rädd för dem (de tror dock att de ser tuffa ut med sina rakade skallar, hängslen och kängor) och skulle kunna säga till dem själv men vill inte riskera att bli den där arga gubben som man sen skall "terra" i tid och otid (jag har som sagt varit ung själv...). Risken finns nämligen att jag inte kan behärska mig om/när jag prratar med dem. när jag är förbannad är det lätt hänt att det slinker ur mig både det ena och det andra...

Jag skulle ju kunna låta ett invandrargäng få reda på att de hänger här men då har jag antagligen ett gängkrig utanför vardagsrumsfönstret istället...

Hjälp!