Här kommer en lägesuppdatering...

...om min syster. Föregående inlägg skrevs ju igår även om det lades ut i morse. Det som har hänt sedan dess är att svågern nu har tvingats berätta för sin familj. Natten som gick hade tydligen ägnats åt samtal. Svågern hade tydligen inte insett tidigare hur allvarlig syrran var med sitt snack om att allt inte stod rätt till utan hoppades mer eller mindre att det var något som skulle gå över av sig själv. Idag dök hela syrran med sambo och barn upp hemma hos oss och syrran berättade att hon beslutat sig för att, mot bättre vetande, ge honom en sista chans då han lovat bättring (vilket han tydligen gjort även tidigare men alltså då inte insett allvaret...). Det handlar i fortsättningen dock om dag för dag och återfaller han i samma beteende som tidigare är det slut. Exakt vad problemet består i behöver/vill jag inte gå in på men det handlar i grund och botten om prioriteringar, fördelning av bördor inom familjen och att ta ansvar. Återstår alltså att se om han kan ändra sig. Man skall väl inte ge upp hoppet men att en människa helt plötsligt skall göra en 180 graders vändning är svårt att tro på. Syrran tror det nog inte heller innerst inne men med tanke på den chock svågerns familj fick vid beskedet (på pappans 60-års dag) så kommer de nu att ha en fokus på det hela. Nu när de vet om det så har han i alla fall någon att prata med. Det har han förmodligen inte haft tidigare. Kan det nu dessutom komma lite stöttning i vardagen även ifrån den sidan av familjen så blir det kanske lite lättare att leva. Hittils har stödet som jag uppfattar det mest bestått i att överösa det enda barnbarnet med presenter närhelst på året men åt extremhållet på födelsedagar och jul. Jämför gärna detta med vad jag skrev i föregående inlägg om vad min sida av familjen (mest pappa) har ställt upp med.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0