Kom idag iväg...
...till gymmet. Har inte varit där sedan i december! Kompisen ringde i morse och övertalade mig att hänga på idag. Betalar med autogiro varje månad för mitt gymkort men det har som sagt varit dåligt med utnyttjandet. Det började med att vi blev magsjuka lagom till julafton. Därefter har det ständigt varit något som har kommit emellan. När man pendlar så långt som jag gör är det inte så många gånger i veckan som det passar att gå iväg. En normal dag är jag hemma precis före sex på kvällen. Sedan skall man fixa med mat om inte sambon redan har förberett, middag skall ätas, Bolibompa skall ses och barn skall läggas. Sedan är klockan åtta. Gymmet stänger förvisso inte förrän nio och det tar bara fyra minuter att ta sig dit men att träna så sent på kvällen gör att jag inte kommer ner i varv igen förrän klockan är väldigt sent. När klockan ringer tjugo över fem på morgonen måste man se till att komma i säng i tid...
Att gå till gymmet på en vardag kräver alltså planering och förstående sambo. Riktigt så förstående att hon, flera dagar i veckan, låter mig komma hem sent, äta och sen dra igen (och därmed lämna henne med läggning av barnen) är hon inte. När man trots alla problem med tid har förutsättningar att lyckas frigöra en timme eller två så kan man ge sig den på att man är hängig, sjuk eller att någon form av uppvaktning skall hållas i familjen. Exakt så har det varit sedan i julas. Pojken drar hem allt som går på dagis och vi får det allihop. Eftersom det går runt i familjen dessutom så är det ständigt någon som är sjuk och snorig. En mängd födelsedagar har också klarats av.
Har haft lite ont i halsen i snart en vecka nu och kände mig inte alls upplagd för ett gymbesök men lät mig övertalas. Det var grymmt jobbigt vad jag än provade på. Det fick nämligen bli så träningen gick till. Man kan inte gå in och köra på "som vanligt" efter så långt uppehåll i träning. Jag körde ett kortare pass med låga vikter på varje maskin men det var tillräckligt ändå för att få träningsvärk i morgon. Känner faktiskt redan av det lite i nacke och axelparti. Vet inte när jag kommer iväg nästa gång men förhoppningsvis dröjer det inte över fyra månader igen i varje fall...
Att gå till gymmet på en vardag kräver alltså planering och förstående sambo. Riktigt så förstående att hon, flera dagar i veckan, låter mig komma hem sent, äta och sen dra igen (och därmed lämna henne med läggning av barnen) är hon inte. När man trots alla problem med tid har förutsättningar att lyckas frigöra en timme eller två så kan man ge sig den på att man är hängig, sjuk eller att någon form av uppvaktning skall hållas i familjen. Exakt så har det varit sedan i julas. Pojken drar hem allt som går på dagis och vi får det allihop. Eftersom det går runt i familjen dessutom så är det ständigt någon som är sjuk och snorig. En mängd födelsedagar har också klarats av.
Har haft lite ont i halsen i snart en vecka nu och kände mig inte alls upplagd för ett gymbesök men lät mig övertalas. Det var grymmt jobbigt vad jag än provade på. Det fick nämligen bli så träningen gick till. Man kan inte gå in och köra på "som vanligt" efter så långt uppehåll i träning. Jag körde ett kortare pass med låga vikter på varje maskin men det var tillräckligt ändå för att få träningsvärk i morgon. Känner faktiskt redan av det lite i nacke och axelparti. Vet inte när jag kommer iväg nästa gång men förhoppningsvis dröjer det inte över fyra månader igen i varje fall...
Kommentarer
Trackback
