Sanningen

Läste i en blogg om en tjej som efter att ha lastat en vagn full med husdjursmat på Lantmännen möttes av en kommentar från kassören som gick ut på att hon kanske inte hade råd med allt hon plockat till sig.

Skrev ett svar på henes blogg men jag kom på att jag kunde lägga upp det här också då det handlar om en sedelärande historia:

"Så himla oförskämt! En del borde inte jobba i affärer. Man skall passa sig för att döma någon för fort baserat på utseende.

Min faster som nyligen hade blivit änka och inte kunde/ville fixa med bilen (så som hennes man alltid gjort) åkte till den närbelägna Volvohandlaren för att köpa sig en ny bil. Hon visste inte vad för sorts Volvo hon skulle ha, bara att hon ville ha en ny och därigenom förmodat bekymmersfri bil. Att det var just hos Volvohandlaren hon klev in berodde enbart på att hon och hennes man alltid kört det märket. Hon var alltså helt inställd på att gå in i affären, någorlunda snabbt bestämma sig och sedan handla. Hon hade till och med sig kontanterna som borde täcka affären (tanten är rik).

Hon klev in i bilhallen och möttes av noll försäljare trots att hon gick omkring där ganska länge. När hon väl fick tag i en säljare, som hon själv fick gå och grabba tag i, så var han nedlåtande och gjorde sig lustig över att hon inte var kunning om bilar. Hon vände då på klacken och åkte raka vägen till Saab-handlaren istället där hon utan att provköra renköpte en maxutrustad bil av en vänlig försäljare.

Så kan det gå om man dömmer folk för snabbt!"

Nu råkade det vara en Volvohandlare det handlade om här men detta fenomen förekommer allt för ofta även på andra ställen. När min kompis skulle köpa bil så pushade försäljaren honom till att skriva på köpekontraktet med en gång. Men kompisen avbröt  "förhandlingen" eftersom han ville att hans fru också skulle vara med vid köpet. Försäljaren muttrade då något om att "hon skall väl bestämma färgen så klart...". Kompisen kom inte tillbaka...