Sanningen

... ägnats åt varselförhandlingar och årsmöte i fackklubben. Jag avsade mig mitt ordförandeskap (valdes till vice ordförande förra året men då vi inte har någon ordförande (sedan han "slutat" på företaget) träder jag med automatik in i dennes ställe. Detta har inneburit mer jobb för mig än vad jag mäktar med. För att markera mitt missnöje mot den ökade belastningen och att ingen annan är villig att bli ordförande så avsade jag mig uppdraget men jag kvarstår som ordinarie styrelseledamot.

Nu är vi fyra personer i styrelsen och ingen är vare sig ordförande eller vice. Årsmötets mening var att vi skulle försöka driva det vidare i någon form så vi försöker väl ett år till men nu får det bli någon form av rullande schema oss emellan i styrelsen om vem som skall vara sammankallande. Vi får se vart det här slutar. Nästa årsmöte innebär nog nedläggning av klubben...

I morgon fortsätter varselförhandlingarna. Vi kommer då att "peka ut" ett antal personer som kommer att bli av med sina jobb. I slutet av veckan kommer förmodligen några av de drabbade att ringa mig och gråta i telefon. Ytterligare en av de mindre trevliga sysslor man tvingas stå ut med som facklig representant...