F E S T !!! / jagmåddeintesärskiltbradagenefter
Alltså, jag var på After Work-förfest i fredags. Vi är ett gäng (~15 personer) som på min tidigare arbetsplats (annan ort men fortfarande inom samma företag) som har hållt kontakten på ett eller annat sätt. Några är fortfarande kvar men de flesta har rört på sig på ett eller annat sätt, extern eller internt. Vi håller dock reda på varandra och man vet hela tiden var de befinner sig (yrkesmässigt). För tre veckor sedan bestämde vi att ses igen. Vi skulle gå på After Work! Och självklart skulle vi även ha förfest...
Stämningen har stegrats under dessa tre veckor. När helst man pratat (eller mailat) med någon av dem så har alla haft inställningen att nu skall här festas rejält. Jag och några kollegor som nu jobbar på annan ort såg till att sluta efter lunch på fredagen för att kunna vara säktra på infinna oss vid 16-tiden hemma hos den av oss som bor närmast det utsedda After Work stället. Vi hade bestämt att det vore lämpigt att gå vidare från lägenheten vid 18-tiden...
Precis som vanligt så var det bra drag på förfesten. Alla gamla kollegor trillade in en efter en. Det blev många ryggdunkar (grabbarna emellan) och kramar (tjejerna). "När det begav sig" var vi var nämligen ett gott arbetsgäng där vi (konstigt nog) alla hade nästan samma ålder, syn på saker och befann oss på samma ställe i livet. Vi hade alla stabila förhållanden, hade barn eller var på väg att skaffa, hade nyss eller letade hus/bostadsrätt. Kort sagt, hade vi (och har fortfarande) mycket gemensamt.
Förfesten tog rejäl fart. Öl och grogg flödade. Som om det inte hade varit nog så öppnade värden sitt välfyllda barskåp och sade att han hade ett behov av en bartömning. Stort jubel! Som det dracks...
Vi skulle ju ha gått iväg vid 18-tiden för att besöka en After Work och där få lite mat i sig då vi ju inte hade ätit något sedan lunch. Nu var klockan helst plötsligt 22 innan vi kom iväg. Väl nere på stan intog vi mer eller mindre ett litet mindre ställe och festandet bara tilltog. Strax efter två stängde stället vi då var på och vi blev utkastade. Gänget splittrades och man gick för att äntligen få lite mat i sig. En kebabrulle var lösningen på min hunger. Jag hade vid detta lag druckit oavbrutet i 10 timmar på fastande mage och jag skall erkänna att jag var lite "sliten"...
Efter avslutad kebab tog jag och svågern en taxi hemåt, hoppade av vid ett ställe som låg ungefär mitt emellan våra respektive hem. När vi hade hoppat ur och skulle ta adjö kom det som borde ha kommit för mycket länge sedan: Snacket om syrran och allt som har hänt och pågår runt detta. Det är ju egentligen patetiskt att man som vuxen karl inte skall kunna prata om sådant här i nyktert tillstånd men så är det bara. Nu tog vi dock igen det hela med råge. Hade hade mycket som behövde komma ut. De människor vars hus vi stod utanför fick sig nog en livedokusåpa serverad om de var vakna...
Snubblade (bokstavligen) till slut hemmåt och föll raklång i sängen vid halv femsnåret. Jag hade då varit vaken i 23 timmar och festat halva den tiden. Vid halv åtta väcktes jag och fick ta ansvaret för vår son så min sambo for iväg med dottern till simskolan. Skötte mitt åtagande sådär kan jag avslöja..
Var inte människa på hela dagen igår och att sitta upprätt vid en dator så pass länge att jag kunde prestera ett blogginlägg var otänkbart. Bättre idag dock, uppenbarligen. ;-)
//Uppdaterat//
Tydligen är inte hjärnan med mig helt idag. Nu har jag varit inne och ändrat stavfel sex gånger. Det finns säkert mer men nu orkar jag inte ändra igen...
Stämningen har stegrats under dessa tre veckor. När helst man pratat (eller mailat) med någon av dem så har alla haft inställningen att nu skall här festas rejält. Jag och några kollegor som nu jobbar på annan ort såg till att sluta efter lunch på fredagen för att kunna vara säktra på infinna oss vid 16-tiden hemma hos den av oss som bor närmast det utsedda After Work stället. Vi hade bestämt att det vore lämpigt att gå vidare från lägenheten vid 18-tiden...
Precis som vanligt så var det bra drag på förfesten. Alla gamla kollegor trillade in en efter en. Det blev många ryggdunkar (grabbarna emellan) och kramar (tjejerna). "När det begav sig" var vi var nämligen ett gott arbetsgäng där vi (konstigt nog) alla hade nästan samma ålder, syn på saker och befann oss på samma ställe i livet. Vi hade alla stabila förhållanden, hade barn eller var på väg att skaffa, hade nyss eller letade hus/bostadsrätt. Kort sagt, hade vi (och har fortfarande) mycket gemensamt.
Förfesten tog rejäl fart. Öl och grogg flödade. Som om det inte hade varit nog så öppnade värden sitt välfyllda barskåp och sade att han hade ett behov av en bartömning. Stort jubel! Som det dracks...
Vi skulle ju ha gått iväg vid 18-tiden för att besöka en After Work och där få lite mat i sig då vi ju inte hade ätit något sedan lunch. Nu var klockan helst plötsligt 22 innan vi kom iväg. Väl nere på stan intog vi mer eller mindre ett litet mindre ställe och festandet bara tilltog. Strax efter två stängde stället vi då var på och vi blev utkastade. Gänget splittrades och man gick för att äntligen få lite mat i sig. En kebabrulle var lösningen på min hunger. Jag hade vid detta lag druckit oavbrutet i 10 timmar på fastande mage och jag skall erkänna att jag var lite "sliten"...
Efter avslutad kebab tog jag och svågern en taxi hemåt, hoppade av vid ett ställe som låg ungefär mitt emellan våra respektive hem. När vi hade hoppat ur och skulle ta adjö kom det som borde ha kommit för mycket länge sedan: Snacket om syrran och allt som har hänt och pågår runt detta. Det är ju egentligen patetiskt att man som vuxen karl inte skall kunna prata om sådant här i nyktert tillstånd men så är det bara. Nu tog vi dock igen det hela med råge. Hade hade mycket som behövde komma ut. De människor vars hus vi stod utanför fick sig nog en livedokusåpa serverad om de var vakna...
Snubblade (bokstavligen) till slut hemmåt och föll raklång i sängen vid halv femsnåret. Jag hade då varit vaken i 23 timmar och festat halva den tiden. Vid halv åtta väcktes jag och fick ta ansvaret för vår son så min sambo for iväg med dottern till simskolan. Skötte mitt åtagande sådär kan jag avslöja..
Var inte människa på hela dagen igår och att sitta upprätt vid en dator så pass länge att jag kunde prestera ett blogginlägg var otänkbart. Bättre idag dock, uppenbarligen. ;-)
//Uppdaterat//
Tydligen är inte hjärnan med mig helt idag. Nu har jag varit inne och ändrat stavfel sex gånger. Det finns säkert mer men nu orkar jag inte ändra igen...
Kommentarer
Trackback
