Årets älgjakt (del 2 av 3)
En kväll hade vi fest i kojan. 15 personer var där och åt. Vi "Sörlänningar" hade haft med oss sill och alla "midsommartillbehör" upp. Tydligen äter man inte sill här uppe... Stor succé blev det i alla fall. Personer som var klart skeptiska gick och tog om tre gånger. Tyvärr glömde jag av att ta kort innan vi började äta men så här såg vårt serveringsbord ut när vi nästan hade ätit färdigt:
Efter sillen var det dax för mig att begå premiär på en maträtt jag inte ens hade hört talas om tidigare (Norrlänningarna reagerade med stor förvåning på mitt påstående om detta). Tydligen har vi inte helt samma matkultur i de bägge landsändarna... Hur som helst är detta "Kokkött med blöta". Man tager ett antal köttbitar (i detta fall 20 ryggbitar från den först fällda älgen), lite gul lök, salt, peppar och kokar detta ett tag i två megastora grytor medans man skummar av upplytande äggviteämnen. Sedan är det klart och man flyttar över allt kött till ena grytan. när man skall äta fiskar man upp en köttbit ur den ena grytan medans man släpper ner en bit hårt tunnbröd i den andra grytan. När den har mjuknat viker man ihop den till ett paket och lägger upp den på sin tallrik ihop med en stor bit smör. Det var riktigt gott faktiskt:
Dagen efter festen fällde vi en älg långt ute i ett kärr. Jaktledaren var sådär nöjd över detta. Tur att det inte var jag som sköt. Jag var dock riktigt nära. Hade älgen bara gått 100 meter till så... På bilden har vi dragit upp älgen på den enda någorlunda torra fläcken som fanns på ett par hundra meters radie:
Öl-kylning på Norrlandsvis:
Pga den dumma placeringen av älgen var vi tvugna att skaffa fram en fyrhjuling och skogskärra för att få ut den ur kärret. En lång väntan tog vid då några av oss var tvungna att vara kvar vid älgen ifall det skulle komma en björn och för att kunna leda de andra rätt när de kom med fyrhjulingen. Jag letade upp tre tuvor som såg starka ut och lade upp huvud, bål och fötter på var sin för att vila lite. Kompisen passade på att föreviga min lathet:
För att ta oss in med fyrhjulingen fick en gå före med motorsåg och fälla småtallar för att få en "väg". När vi skulle ut igen med älglasten så grävde den ner sig så vi var tvugna att vincha oss fram tio meter i taget. Det är det som syns här:
Ett av de, i mitt tycke, finare passen på markerna. Vidunderlig natur men tyvärr ingen älg:
Efter sillen var det dax för mig att begå premiär på en maträtt jag inte ens hade hört talas om tidigare (Norrlänningarna reagerade med stor förvåning på mitt påstående om detta). Tydligen har vi inte helt samma matkultur i de bägge landsändarna... Hur som helst är detta "Kokkött med blöta". Man tager ett antal köttbitar (i detta fall 20 ryggbitar från den först fällda älgen), lite gul lök, salt, peppar och kokar detta ett tag i två megastora grytor medans man skummar av upplytande äggviteämnen. Sedan är det klart och man flyttar över allt kött till ena grytan. när man skall äta fiskar man upp en köttbit ur den ena grytan medans man släpper ner en bit hårt tunnbröd i den andra grytan. När den har mjuknat viker man ihop den till ett paket och lägger upp den på sin tallrik ihop med en stor bit smör. Det var riktigt gott faktiskt:
Dagen efter festen fällde vi en älg långt ute i ett kärr. Jaktledaren var sådär nöjd över detta. Tur att det inte var jag som sköt. Jag var dock riktigt nära. Hade älgen bara gått 100 meter till så... På bilden har vi dragit upp älgen på den enda någorlunda torra fläcken som fanns på ett par hundra meters radie:
Öl-kylning på Norrlandsvis:
Pga den dumma placeringen av älgen var vi tvugna att skaffa fram en fyrhjuling och skogskärra för att få ut den ur kärret. En lång väntan tog vid då några av oss var tvungna att vara kvar vid älgen ifall det skulle komma en björn och för att kunna leda de andra rätt när de kom med fyrhjulingen. Jag letade upp tre tuvor som såg starka ut och lade upp huvud, bål och fötter på var sin för att vila lite. Kompisen passade på att föreviga min lathet:
För att ta oss in med fyrhjulingen fick en gå före med motorsåg och fälla småtallar för att få en "väg". När vi skulle ut igen med älglasten så grävde den ner sig så vi var tvugna att vincha oss fram tio meter i taget. Det är det som syns här:
Ett av de, i mitt tycke, finare passen på markerna. Vidunderlig natur men tyvärr ingen älg:
Kommentarer
Trackback
