Stämningen har inte varit på topp idag...
14 år är en lång tid. Han är lika mycket min kompis som min svåger. Våra familjer har umgåtts som vilka kompisar som helst. Vi är faddrar till deras son och de är faddrar till vår dotter. Jag och svågern jobbar sedan fyra år på samma kontor, först här i stan och sedan har vi nu pendlat ihop i ett år. "Välja sida" vill man ju inte göra. Man får väl försöka finnas där för bägge på något sätt men naurligtvis är det min syster som jag måste stötta mest, hon är ju ändå min familj. Men efter så lång tid så är ju han också det. Hur blir det på måndag? Skall han jobba? Vi skall inte åka ihop eftersom jag skall iväg på en tjänsteresa på morgonen men vi kommer ju antagligen att ses på eftermiddagen. Vad säger man?
Mina föräldrar tar det hårt, framför allt min pappa. Eftersom han är hemma med avtalspension och "har tid över" har han den senaste tiden ställt upp väldigt mycket för dem. Han har grejat med deras hus, har hjälp till med hämtning och lämning på dagis och har till och med haft pojken hela dagar när han varit sjuk. Natten till i dag låg pojken tex över hos mina föräldrar. Det var när syrran kom för att hämta hem pojken som hon berättade. Pappa har den senaste veckan mått väldigt dåligt pga de "experiment" med blodtrycksmediciner som hans läkare utsätter honom för 8man kan inte kalla det annat när man skriver ut en påse mediciner och sedan inte vill ge honom någon ny tid till läkaren när medicineringen krånglar). Att sedan få detta med separationen också uppepå allt annat gjorde riktigt illa med honom. Så länge syrran och pojken var kvar hemma hos dem höll han sig men när de hade gått bröt han ihop...
Det här blir en pingstafton man kommer att minnas ett tag. Hur svågerns familj tar det vet jag inte men jag tror det blir en chock för dem. Om jag känner honom rätt så har han inte berättat något för dem tidigare om att det har varit dåligt. Som om inte det var nog så var det idag dessutom hans fars 60-års dag...
I såna lägen tror jag att det är viktigt att inte blanda ihop saker.
Att en separation är på väg har egentligen inget med er relation att göra, bara med deras.
Man får anta att din syster har goda skäl att vilja separera om det nu har gått hela 14 år. Det är dock hennes ensak.
Om du tycker att du har goda skäl att fortsätta vara vän, samåkare och svåger så tycker jag att du ska fortsätta med det.
Hej Sara,
Tack för att du tittade in och tack för dina råd.
Som du kanske har sett i senare inlägg så är separationen lagd på "stand by". Efter att ha begrundat det hela ett tag så har jag kommit fram till att min och svågerns relation nog kommer att överleva även om min syster till sist väljer att lämna honom. Som du säger är det hela egentligen hennes ensak men från min sida är det oerhört viktigt hur han i den uppkomna situationen uppträder mot henne och deras son. Det är just nu det enskilt största skälet till hur jag värderar vår eventuella framtida relation. Hittils så har det fungerat klanderfritt och baserat på det så tror och hoppas jag att det kommer att göra det även i fortsättningen, oavsett hur det går med själva huvudfrågan.
