Sanningen

...kanske en del undrar? Jo, det var lite konstigt. Vi pratade knappt utan "undvek" skickligt varandra på jobbet. Det underlättade ju också att vi inte samåkte denna dag.

Vet nu att hans far har engagerat sig i det hela och pratar med honom. Har också fått mina misstankar bekräftade. Han hade inte sagt något till någon om den situation han befann sig i. Han hade ingen att prata med. Känns skönt att veta att någon "tar tag" i honom. Jag själv är väl den person han träffar mest under de vakna timmarna om dygnet. Men med tanke på den konstiga situation man sitter i med honom på ena sidan och min syster på andra så tror jag inte att jag fixar att ta upp "snacket" med honom. Tror inte att känner sig bekväm i att prata med mig heller nu när det handlar om min syster.

I dag pendlade vi faktiskt ihop men vi hade ytterligare en person med i bilen så vi slapp/kunde inte prata om "det". I morgon skall vi dock åka bara vi två. Får se hur det blir då. Troligtvis kommer inget att sägas i saken men man vet inte. Umgänget kommer väl med tiden att normaliseras igen under förutsättning att inget nytt komplicerande tillstöter.